Hej, jag jobbar med PR

Jag har alltså fått ett jobb som PRa (Public Relations Assistant) hos en byrå i South Kensington. Jag kommer att jobba som assistent till PR agenter som ansvarar för lion egg quality mark, en slags KRAV-märkning för ägg, och ett vinmärke som jag inte kommer ihåg vad det heter.

Jag har debatterat för och emot det här jobbet sedan min första intervju (jag har gått på tre) och nu känner jag mig positiv. Tror att jag kommer att utvecklas som person - PR kan vara rätt tufft och kräver att man kan ta kritik, le och vara glad trots att man är skitarg, och komma överens med både otrevliga som övertrevliga klienter.

Jag börjar på måndag. Mitt första riktiga jobb. Skål på det!

Första veckan

Äntligen lite tid åt mig själv och min kära blogg. Har ju inte visat bilder från Gran Canaria (finns 650 stycken) eller berättat om jobbet (jag börjar som PR assistent på måndag) eller underhållit er överhuvudtaget.

Vi börjar från början. Här är en glimt av första veckan på Gran Canaria.


På vägen till flyplatsen. Rehan hade färgat håret, eh, rosa.


Så här såg hotellet och poolen ut. Hotellet var en positiv överraskning - rent och fräscht, verkligen prisvärt.


3 Euro Place var ett ställe Shayne och co hade upptäckt förra året - allt kostar cirka 3 Euro, och mannen som har det kan inte för sitt liv hålla reda på beställningarna. Bland annat envisades han med att servera Rehan skinka och bacon varje gång. Rehan är muslim. På bilden: Chat, Chris, Shayne, Alisha och Rehan. Lägg till mig så har ni vi som reste tillsammans.


Vi åt ofta middag på Hard Rock Café. Liksom all annan mat på Playa Del Ingles var allt indränkt i smält ost och kostade mycket mer än den borde, men man blev åtminstone mätt. Har ni varit på ett Hard Rock nångång? Portionerna är enorma. Jag och Chat delade på en nachostallrik och kräktes nästan.


På dagarna låg vi vid poolen. Vi var på stranden kanske fyra gånger under resan, och det räckte faktiskt. Innan vi åkte trodde jag att jag skulle vilja gå till stranden varje dag, men det var innan jag insåg att trängseln vid poolen var att föredra framför packade-sillar-känslan man fick på stranden. Men vågorna var roliga.


Jag läste mycket. Grishams nya är riktigt bra - det är en dokumentär, väldigt In Cold Blood.


Alisha, Chat och Shayne vid poolkanten.


Jag och Rehan hoppar i.


På väg till 3 Euro Place en dag. Inte så bruna ännu. Men glada.


På kvällarna gick vi ibland till en engelsk pub där vi kollade på Big Brother och körde pubquiz. Här Rehan efter ha vunnit en flaska Champange. Vi vann alla gånger vi ställde upp (3). Tror personalen blev lite sura på oss.


Massor av vildkatter fanns det. Den här tjockisen hade bosatt sig i receptionen.

Tillbaka till verkligheten

Vi är hemma. Om allt från 3 Euro Place till Tammy Pax får ni höra i sinom tid. Nu ska jag sova en stund.

Hejdå huset

Godmorgon.

Nu har vi flyttat ut. Tre timmar och fem vändor tog det att tömma huset. Sedan städade vi. Klockan nio ringde vi en taxi, som körde oss till mäklaren för att lämna nycklarna.

Hejdå huset.

Nu sitter jag i min säng i Stratford, London. Chat sover bredvid mig, och förhindrar därmed packning. Jag vill packa!

Vi ska nämligen dit de pratar spanska om cirka sju timmar.

Där är jag i två veckor - kanske blir et nåt blogginlägg, kanske inte.

Så länge --- Ni får ha det så bra.

&%$$%^&1289!!!!

Ni vet nar man har en san dar skijobbig dag framfor sig? En uppsats att skriva, en trakig fest att ga pa eller en presentation att halla.

Jag har en san framfor mig. Sov fem timmar i natt. Vaknade av en smarta I handleden; den ar inte van vid att skrubba kakel och toalett och insidan pa skapluckor (!!!) i timtal, verkar det som. Har varit pa jobbet sen atta. Var tvungen att ga in tidigt eftersom jag ska intervjua och fota tre personer klockan tio.

Klockan elva ska jag mota Amie som ar snall och kor vara grejer till forradet dar de ska forvaras till September. Vi har 20 proppfulla kartonger, en gigantisk TV, hyllor, tre bord, tavlor och gud vet vad. Jag vet inte hur stor Amies bil ar, men jag hoppas fem-sex vandor racker. A sa kul.

Sen tillbaka till jobbet fram till fem. Hem, efter det, for att stada det sista och packa ihop det som ska med till London ikvall. In i taxi till var maklare for att lamna tillbaks nycklarna. Sedan stationen och London.

Till pa kopet ar jag illrod i ansiktet eftersom jag ar dum i huvudet och tankte att solarium kunde vara en bra ide sa jag inte ar likblek vid poolen pa sondag.

AHHHH’*&^%^23578er1%**nhd! Som en karaktar i Asterix och Obelix skulle sagt.

Om ni undrar varför jag inte bloggar så mycket

Så här fint har vi det just nu.

Helgen

Elis, Chris och Liz


Shayne, Elis, jag, Liz, Dan, Julian, Chat, Alisha, Mary-Lu, Nika, Rehan

Helgen i London har varit så trevlig. Liz och Elis var över från Irland för att hälsa på Shayne (och oss). Eftersom Liz fyllt år så hade hon och Chris en gemensam fest (han fyller idag).

Top model

Jag modellade för min kompis internetbutik i förra veckan. Nu ligger de uppe! Fatta pinsamt!

Vart fick du luft ifrån?

Jag, Amy och Nick skyndar oss fram till det lediga bordet i en av de sista tågvagnarna. Vi har haft tur; tåget är på väg att bli fullt, och eftersom vi bär på en enorm väska med filmkamera för £4000 i, är vi glada över att ha hittat en plats åt den.

Nöjt snackar vi om dagen som varit; vi har intervjuat fyra personer, alla på video, alla med bra synpunkter på ny media.

Och då kommer en man.

'Excuse me, is this seat free?'

'Well, yeah,' säger Nick, 'but I'm afraid I can't move this box. Sorry'

'Well, you've got to, cause I've paid for my ticket and I want to sit down,' säger den nu arga mannen som förövrigt luktar jätteäckligt.

'I can't. And there's quite a few free seets over there.' Jag vänder mig om och ser en alldeles bakom.

'Like the one just behind you,' försöker jag, varpå mannen rycker på axlarna och klämmer in sig mellan lådan och mig på stolen bredvid.

Jippi. Varje gång han andas ut måste jag hålla andan. Som tur vad håller mannen tyst, och vi läser våra böcker och är tysta vi med, tills vi kommer till Winchester. Då får nämligen Nick ett intressant sms från sitt ex som måste diskuteras. 'I need you,' står det gott och gott. Ohhh. Vi diskuterar. Nick kommer fram till att 'the way things ended I would never get back with her,' och vi undrar vad som hände.

'Trust me,' säger Nick. 'I've got the worst break-up story you've ever heard.'

Varpå den illaluktande mannen tittar upp från sin tidning och säger lugnt: 'How about pretending to have an abortion when she wasn't even pregnant in the first place?'

Tystnad. Sen, från Nick: 'I'll give it to you, mate.'

Stinkbollen tar upp sin tidning och läser vidare.

Jobbigt

Usch vilken jobbig vecka det har ar. Mitt huvud ar alldeles snurrigt av saker att komma ihag.

Igar var det Den Forsta Seriosa Intervjun.

Idag var jag tvungen att vara pa jobbet halv nio for att ta igen lite tid, och ikvall har jag lovat Emma att modella for hennes internetbutik. Jippi. Vad tankte jag pa? Som hamnd (pa vem, kan man undra) har jag druckit en stor cola och min mage ar nu i storleksordning gravid i fjarde manaden.

Och imorgon! Imorrn ska vi till London och filma fem intervjuer med olika journalister. Kan bli en lang dag.

Pa fredag aker jag till London igen med typ 75 kilo packning och en TV pa ryggen, eftersom att det ar nast sista chansen att fa over grejer till London innan vi flyttar.

Pa lordag fyller Chris ar, vi ska till Heaven. Usch vad trakigt det kommer bli kanner jag.

Sondag, back to Southampton.

A vad DRYYYYGT.

Hönan och ägget

*Jag är busig och skolkar från jobbet*

Har varit på intervju idag. Var jätteroligt. Var inte så värst nervös men lät ändå som en kacklade höna på ecstasy. Fattar inte att det ska vara så svårt att låta lugn och normal. Men förhoppningsvis uppfattade hon det som entusiasm. Eh, svårt att vara entusiastisk - kontoret ligger bredvid Natural History Museum och de har en takterass. Takterass! Att det är 28 grader idag och strålade sol kan bidra något till min lust efter den där takterassen.

I alla fall, känns som att det finns en risk att jag blir kallad på en andra intervju. Då sitter jag verkligen i skiten. Vill jag ha det här jobbet? Vete sjutton. Nu hoppas vi på att jag uppfattades som en kacklade höna, alltså.

*jobbpausen över*