Lov

Jag var pa PRWeek Awards i veckan. Vi var nominerade i en kategori. Vi vann inte. Det var trakigt. Fast lite plaster pa saret var det att jag fick gratis treratters galamiddag pa ett hotel pa Park Lane.

Men, till saken. Fick ett sallsynt tillfalle att prata om annat an jobb med mina kollegor. Berattade for Amanda och Lucy att min bror och kusin ska komma och bo med oss i veckan. De var helt forfarade nar jag berattade att de skulle dela sovrum med oss i fem dar. Men herregud, tva 17-ariga pojkar! De kommer ju lukta! Stinka upp hela rummet! Ni maste komma och bo hos oss.
Hur SKA det ga?

Jag tror att det kommer ga riktigt bra. Jag har varsta planerna. Ett schema med aktiviteter varje dag. Vi ska gora en massa roligt.

Fragan ar bara vad de ska gora nar jag vi inte ar dar pa dagarna? Shoppa? Hm. Det ar inte sa varst kul om man heter Peter eller Oscar tydligen. Museum? Gud vad imponerad jag skulle vara om de ville det. Spela fotboll i parken? Kanske om de var 12. Open-bus sightseeing? Haha.

Assa det borde finnas ett speciellt aktivitetshus for 17-aringar - med X-box, cola i mangder, sangar dar de kan ligga och kolla pa tv (soffor kanns lite vuxet) och nan som lagar mat at dem nar de ar hungriga.

Men vanta. Det finns ju redan. Hemma, tror jag det heter.

X Factor

Lordagar ar X Factorkvall. Jag har lyckats fa Chat intresserad av programmet sa jag har numera nan att ventilera min obsession med. Alla andra ar har jag bara suttit dar helt sjalv.

Sjalklart ar det urlojligt och fabrikerat och HERREGUD vad dramatiskt det kan bli. Men det hjalps inte. Lika bra anda.

Mina favoritupptradanden hittils:

Stacey



Jamie


John and Edward (sa himla roligt)

Nu, da

Sa kul att kolla hur man sag ut for lange sen. Hur sma ens broder var en gang i tiden, och hur haret egentligen sag ut.

2005























































2006












































2007


































2008












































2009

Jag demonstrerar

Jag anar att det kanske var en liten halvnyhet ocksa i Sverige - att Nick Griffin, partiledaren for det brittiska nationalpartiet BNP inbjods till debatt pa BBCs Question Time i veckan. Har var det forstas ramaskri. BNP har platser i EU-parlamentet men ar med alla matt matt ett fascistiskt parti. Varfor bjuda in en forintelsefornekare till en politisk debatt med justitieministern?

Jag tillhor de som ar irriterad pa BBC som mycket medveten om den mediehysteri de skulle skapa nar de tog beslutet, gjorde det anda som nagon slags kupp for att oka tittarsiffror. Och till vilket pris? Efter att programmet visades i torsdags har BNPs opinionssiffror tydligen okat. Trots att Griffin attackerade islam som en ond religion, praktiskt taget kallade homosexuella som visar sin karlek offentligt for ackliga, och sa att den KKK-ledare som han traffat for att forsoka 'omvanda' var fran en 'almost completely non-violent' klan.

Media sager nu att den positiva effekten av programmet visar pa ett missnoje for det Labour som har tvingats tacklas med massinvadring, finanskris och partimedlemmar som satt upp mer an en toblerone pa statens kreditkort under det senaste aret.

Men tillbaka till BBC. Det var stora demonstrationer utanfor deras hogkvarter den dagen och vi rakade vara i narheten - det var Chats sista dag och vi hade firat med en av Chats vanner pa en pub runt hornet. Sa vi gick dit. Demonstrationerna var over nar vi kom fram. Vi sag bara en massa papper pa marken, nagra fa andra efterslantrare och en journalist som intervjuade tva arga tjejer.

Vi stod dar ett tag och sen bestamde vi oss for att protestera lite.













































Sen gick vi hem och kollade pa programmet.

A day in the life of Sara

Sandra som skriver Niotillfem har ett aterkommande tema pa bloggen dar hon tar en bild varje timma. Det ar alltid sa kul att lasa, sa idag tankte jag att jag skulle harma. Har ar min sondag.

11.00














Vaknar.

12.00














Jag skriver ett blogginlagg och laser lite bloggar. Brukar lasa syster Sofias blogg, Chats, Hanna Friden, Niotillfem, Bloggkommentatorerna, Blondinbella, Beautifulones, Elin Kling, Underbaraclara, Stinailondon, Alex Schulman och Silverfisken.

13.00














Ater frukost. Tva agg med kaviar.

14.00














Gar och kollar pa skor.

15.00














Koper The Observer och far en gratis latte pa Starbucks pa kopet. Sa jag gar dit.

16.00














Kommer hem och laser min tidning.

17.00














Lagar mat, gronsakssoppa med potatis. Med oskalade potatisar for vi har ingen skalare.

18.00


















Kollar pa Vanner.

19.00














Chat kommer hem och ar social.

20.00
















Kollar pa X Factor.

21.00





















Duschar.

22.00














Fuskar lite. Klockan ar bara tio i. Men jag planerar att lagga mig har och kolla pa film innan jag somnar.

Phew. Respekt till Sandra. Det har var en riktigt utmattande sysselsattning.

Queensway

Idag kom jag pa den lysande iden att kopa ett par skor pa kredit. Behover faktiskt ett par hostskor. Inte for att det pa nagot satt rattfardigar att jag, som knappt har rad med mat, skulle bege mig pa en shoppingrunda, men anda.

Sa jag trangde mig fram pa Queensway (det ar ALLTID varsta folkmassorna har) och provade skor. Som tur ar hittade jag inga. In your face, credit card company.

How to get a job in the music industry

Det ar sondagsmorgon och jag ligger i sangen och funderar pa vad jag ska gora idag. Igar var en trakig lordag. Inga vanner tillgangliga och inga pengar. Maste vara tva av de faktorer i livet som avgor om man har bra eller trakiga dagar. Andra saker ar: jobb, karlek, familj, intressen.

Om vi ska ta dem i tur och ordning sa fick jag ju goda nyheter i veckan och har antligen blivit befodrad. Ser verkligen fram emot mitt 'nya' jobb, ska bli riktigt kul. Ska ta och fira med Chat nar han borjar pa 7digital om en vecka.

Jag raknar dagen nar Chat fick reda pa att han fick jobbet som en av de lyckligaste i mitt liv. Det var hans forsta intervju, och vi hade kort hela viktigintervju-proceduren och kopt nya blankande skor, provat kostymer, tranat pa fragor och svar och googlat skiten ur foretaget i fraga. Vi var forbredda. Men efter intervjun, som enligt Chat gick 'OK', var det helt omojligt att kanna sig riktigt saker. For gud sa sorgligt och jobbigt om han inte fatt det, efter allt det dar.

Intervjun var pa en tisdag och pa onsdagen ringde jag Chat efter jobbet. Han hade inte hort nat an, men han hade skrivit ett mejl till intervjuaren och tackat honom for chansen och gud vad trevligt det var att traffas. Sa det var bara att vanta.

Jag promenerade hem den dar onsdagen, tankte att innan fredag borde han fa besked i alla fall. Kom innanfor dorren; Chat satt och spelade Medal of Honour. How was your day, fragade vi varandra. Jag borjade byta om, skulle spela badminton om en timma.

"He wrote back," sa Chat utan att titta upp fran spelet. "To my thank you email, have a look."

"Really, did he?" sa jag glatt och vande mig mot datorn vid fonstret. Laste: "Dear Chat, we are pleased to offer you the permanent position..."

Vande mig om mot Chat som pausat spelet med ett stort flin i ansiktet. "NOOOO WAAAAAAAAYYYYYYYY!" Och sa gjorde vi alla lojliga danser vi kunde komma pa, skrek "Come OOONNN!" och andra helt okarakteristiska kansloyttringar.

Det var verkligen ren lycka, och gud vad det sager mycket om vad vi varderar i vara liv. Det var inte bara ett jobb, det dar, det var ett mal i livet. Och man kanner lite: att det ska vara sa svart. Att det ska ta manader att fa den dar forsta intervjun och att man sen ska jobba for resten av livet och att man liksom bara koper det, livradd att halka efter.

Trots det gar det inte att kanna annat an ren lycka. Vad gor din pojkvan? Jag gud det dar ar sa komplicerat, fattar inte riktigt vad han gor. Let's just say he works in the music industry.

Om sport

Nar jag var liten och skulle rida pa onsdagar sa sag jag fram emot det som om det vore min fodelsedag varje vecka. Med en blandning av nervositet och ren lycka satt jag dar i bilen eller pa cykeln och bara langtade. Efterat kandes det helt oandligt lange att vanta tills nasta lektion.

Grejen ar att jag tror jag skulle kanna sadar om jag borjade ta ridlektioner igen, trots att jag inte ar ett barn langre. Kanske inte med samma entusiasm, det gar liksom inte, men nastan. Det tror jag.

Och nu nar jag har borjat spela badminton sa tanker jag att vad fantastiskt det vore att kanna sa for en annan sport. Kanske inte badminton precis, men nanting. Tank folk som kanner sa for gymmet! Finns sana?

Imorgon ska jag i alla fall spela med Ashley. Men tank om jag istallet kunde satta pa mig kangorna och ridbyxorna och en polotroja med en alldeles for stor collegetroja over, och satta mig pa cykeln pa vag till Hamre. Tretton ar med huvudet fullt av fuxar och nya Wendytidningen, och en miljon andra sma detaljer att se fram emot.

Idag...

• Tog jag tunnelbanan till jobbet och kom fram en minut i nio
• Hade jag ett jattelangt mote om vara hemsidor. Tre timmar. Sog musten ur mig
• At jag pasta med en sas som var ratt lik den Rehan lagade nar vi var dar pa middag i fredags
• Skyndade jag mig hem vid sextiden; det borjar bli morkt tidigt. Jag vet inte hur jag ska kunna ga hem efter jobbet om nagra veckor. Far hitta en ny vag.
  
• Kollade jag pa Jamie Olivers nya serie om (mat)subkulturer i USA. Den ar riktigt bra
• At jag Chats mammas jattegoda artrora till middag

Och nu ska jag lasa min bok. Har ni gjort nat kul idag?

Jenny och jag

Det ar inte dumt att ha en syster, eller tva. Och mina rakar dessutom vara de basta systrarna i Europa, sakert i hela varlden om man skulle gora en vetenskaplig undersokning.

Har haft en grym vecka med Jenny. Trots att bade jag och Chat jobbade en hel del sa hann vi anda gora mycket. Var en perfekt blandning mellan shopping och sightseeing och slappande.

Ovan ar vi i Oxford. Vilken fin stad, som verkligen far en att onska att man var nitton och nasta stora lofte inom kvantumfysik. Kan inte vara fel att vara student i Oxford. Vad mer gjorde vi? Kollade pa September Issue - sevard! Jatteintressant. Drack ol. Testa ni ocksa, det ar gott. Shoppade. Eller mest Jenny - hon har utokat sin garderob med minst 400%. Jattefina grejer kopte hon.

Var nyinkopta luftmadrass holl hela veckan. Peter - jag kan tanka mig hur du har oroat dig i veckor over sovsituationen nar du kommer hit. Sa typiskt dig, ska alltid oroa dig och planera. Du kan vara lugn! Luftmadrassen haller.

I och med Jennys besok uppdagades vad som varit ett faktum de senaste aren: jag har nagot slags sjukt somnbehov. De dagarna jag somnade - ve och fasa - efter midnatt, var jag en zombie dagen efter. Det hela drogs till sin spets imorse, nar jag lamnade av Jenny pa stationen. Kom hem vid nio, la mig bredvid Chat och tittade upp i taket. Kande mig inte sa trott - ni vet hur det ar nar man varit uppe i nan timma och kanner att det har kan nog ga, jag kan nog vakna nu. Sekunden senare sankte jag ogonlocken; en timmes somn kunde val inte skada.

Sen vaknar jag och klockan ar tjugo over tre. Jag repeterar: 15:20. 3.20pm.

Kroppen behovde liksom det efter en san aktiv vecka. Eller nat.