Rehan 25

Rehan fyller 25 imorgon och han firades igar pa en pub i Stratford. Det var ett lustigt stalle. DJ:en sag ut som han skulle trilla av pinn vilken sekund som helst och hans discokulor och rokmaskin transporterade tillbaka en till en tid av Skiljebodiscos och Ace of Base.

Men vi hade trevligt:

Bocker - januari

Appropa bocker sa tankte jag forsoka dokumentera i bloggen vad jag laser det har aret. Lasning var nagot jag forsummade forra aret, vilket ar sa synd. Litteratur ar anda ett av mina storsta intressen.

Forst ut 2010 var Dance with me, som jag forsokt lasa ut i stort sett hela december. Jag ar inte nagon snobb nar det galler chicklit men den har var lite i segaste laget. Anda ville man se hur det gick for romantiska Viola och de lampliga och olampliga man hon foll for under bokens gang. Som tur ar insag hon vem hon varit kar i hela tiden precis pa slutet, och det gjorde han ocksa. Chockartat.

Sedan laste jag julklapparna: Edward Finnigans upprattelse och I midnattens stillhet av Denise Mina (usch vilken intetsagande titel). Bada var bra deckare pa helt olika satt, fast jag tycker att Denise Mina har forlorat spanningen lite i sina bocker. Hon ar grym pa realistiska dialoger, samre pa att driva storyn framat.

Forra veckan laste jag ut Audrey Niffeneggers andra bok, Her fearful symmetry, som helt klart inte var i samma klass som The time traveler’s wife. Anda fangade den min fantasi, genom de fina men trasiga karaktarerna, och miljon. Kan inte tanka mig nan battre plats for en bok an Highgate Cementary.

Nu laser jag Doris Lessing, The fifth child. Helt fantastisk an sa lange. Spraket.

Vad har ni last i januari?

Sondagssyssla

Vi moblerade om lite idag. Var bokhylla har svammat over av bocker och filmer pa sistone – vi behover en Billy till, egentligen. Men i knapra tider far man ta till andra knep. Sa vi staplade.

Tycker det blev ratt mysigt.

Let the sun shine

Jag hade tagit ledigt idag pa eftermiddagen - hade en halvdag kvar som jag skulle forlora om jag inte tog den medan det fortfarande ar januari. Till min stora lycka tittade solen fram pa eftermiddagen. Jag tror inte jag sett solen pa hela manaden.

Sa jag tog en langsam promenad hemat, genom High Street Kensington och forbi Notting Hill. Kopte en krya-pa-dig-present till en kompis som har gjort illa sig och ligger sangliggande. Och sa kopte jag en liten jordglob. Vet inte varfor.

Idag fick jag lon och var sa nojd med mig sjalv, har varit duktig och sparsam i januari och nu ligger jag antligen pa plus igen.

Sen gick jag hem och betalade min forsta CSN-aterbetalning. 3500 kr. Det ar liksom bara att acceptera denna eviga (relativa, jag vet) fattighet.

Pask

Idag har jag bokat resa till Sverige i pask! Varldens panikbokning.

Nar jag kollade haromdagen var det namligen ratt billigt och jag kande inte direkt nan stress over att fixa biljetterna. Idag fanns det tre platser kvar pa paskafton. Langfredagen kostade typ 2000 spann. Sa det fick bli paskafton anda.

Da tycker jag att det ska vara soligt, sa man kan sitta sahar:

Fuck you, Vodaphone

Jag hatar Vodaphone. Hatar. Och forstar inte hur ett sa stort foretag kan lyckas vara sa otrevligt och ge sa dalig customer service sa konsekvent. Allt de gor ar daligt.

Dagens kommunikation med Vodaphone:

Jag via officiell email service:

Hi

I'd like to change my address details please. My phone number is..., and my former address is... bla bla.

Kind regards
Sara

Vodaphone:

Hi Sara,

Let me quickly assist you to update new address on your account.

Sara, I’ll be happy to help you and to do so, please ask the account holder to provide me with the following information for security reasons as the number is not registered in your name:

- Their mobile number
- Their payment method
- The first line of their address and their postcode
- Their date of birth.

Once I’ve received this, I’ll be more than happy to help.

You can also ask the account holder to put your name on the account so that you can access the account on the account holder’s behalf.

Sara, I’ll look forward to your reply.

Kind regards,

Jag:

Hello

I am the account holder but OK, here are the details:

(details listed)

Kind regards

Sara

Vodaphone, pa telefonsvar:

Ohorbart

Vodaphone, email igen:

Hi Sara,

Firstly, I'd like to thank you for getting back to me with those security details so quickly.

Sara, I have attempted to call you today in order to resolve your query, although unfortunately I didn't get to speak to you.

Let me see if I can help you with the address change.

I'd be happy to update your new address on your account however, so that I can update it for you, please can you ask the main account holder to get back to me with the following security details:

- Their full name

- 1^st and the 2^nd digit of your PIN code

If you don’t remember your PIN code, you can get back to me with the following details:

- Their payment method

- The first line of their address and their postcode

- Their date of birth.

Once I’ve received this, I’ll be more than happy to help.

I'm sorry as I know this is inconvenient for you and I hope you'll understand this is in the line of security.

Sara, I'll look forward to your reply.

Jag, via email:

I AM THE MAIN ACCOUNT HOLDER!!!

My full name is Anna Sara Emanuelson.

The other stuff I sent in the original email

Sara

Vodaphone: inget

Hoppas de hor av sig imorrn. Om en vecka gar mitt kontrakt namligen ut (det ar darfor jag maste byta address) och da SLIPPER JAG IDIOTERNA FOR ALLTID!

Dagens

Typisk sondag har i Bayswater. Chat vaknade tidigt av de pa vaningen ovanfor, som korde sin sedvanliga blanding av loptraning, mobelflyttning och vad jag kan endast beskriva som skrapning (tank tungt foremal alt. ett barn bli draget langs med golvet).

Stackars Chat ar inte som jag okanslig for dessa ljud utan vaknade irriterat och borjade stampa runt i rummet, och sa var aven jag vaken.

Vi at frukost; jag laste min bok. Stadade badrummet, sorterade lite papper. Smsade vanner som jag ignorerat under veckan.

Sen, pa vag ut for att handla mat och fonstershoppa pa Whiteleys, roade jag mig att forsoka ta dagens outfit-bilder i spegeln vilket var nastan omojligt. Jag tror det var Sofia som reflekterade over samma sak for nagra manader sedan. Hur gor man egentligen?

Notting Hill

Chat och jag promenerade till Portobello Road idag och traffade Debbie for en fika.

Det var lite kyligt idag igen, blir inte klok pa det har vadret som skiftar hela tiden. Men det var extra gott med en varm choklad, och stallet var sa mysigt (om an med varldens langsammaste service).

PS. Idag har Klara flyttat till New York. Sa himla coolt.

Picture of the day

Har ni sett vilket ambitiost projekt Chat har borjat med? Han ska ta ett kort om dagen under 2010. Jag kan tanka mig att detta skulle kunna vara relativt latt att genomfora om man bara kom ihag att ha kameran med sig overallt, och inte var sa noga med vad man fotograferade.

Men Chat gor inte saker halvhjartat, sa forutom att ta bra bilder, med en bra kamera, sa ska de efterbehandlas och upp pa bloggen varje dag. Ambitiost var ordet. Men det kommer bli spannande att folja!

Duschdramat

Var nya flatmate ar lite seg. Ni som traffade mig under julen har hort om denna manniska, som trots en uppskattat alder pa sisadar 40 bast inte verkar ha bott utan sin mamma mer an tva dagar i sitt liv. Fragorna ar manga och ratt sa elementara. Hur mycket tvattmedel ska jag ha i tvattmaskinen. Ar det dar pasta. Far jag hanga min handduk i badrummet. Och klassikern: ar det dar vita utanfor fonstret sno?

Men nu har Tim (inte hans riktiga namn, men ser man ut som Tim Robbins tvillingbror gar det liksom inte att komma ihag vad han heter egentligen) gatt och gjort nat riktigt bra.

HAN HAR FIXAT DUSCHEN!

Har har vi statt under de ynka stralarna i flera manader och helt resignerat inte ens funderat pa att det gatt att fixa, och sa kommer han och fixar det helt sjalv! Genom att kopa ett nytt duschmustycke eller vad det heter och darmed reparerat lackan som inte bara forhindrade effektiv schamppurskoljning men ocksa sakert slosade flera liter vatten varje dag. Det ar vad jag kallar insats. Go, Tim.

Vi hade en litet finger med i spelet. For nagra veckor sedan hade vi namligen husrad och bestamde att Tim skulle duscha mellan 7.15 och 7.30, och att Chat och jag fick ha badrummet mellan 7.30 och 8. Men Tim holl inte overenskommelsen! Han segade pa fram till 7.45, till och med fem i atta. Sa jag var tvungen att ha ett allvarligt snack med honom, da det framkom att det var den usla duschstralen som tyvarr gjorde det omojligt for Tim att tvatta sig pa mindre an en halvtimma.

Vi ar sa himla excited nu. Det har kommer att bli revolution. Vi snackar femminutersduschar!

Fortsattning foljer garanterat.

Ett radhus i Leytonstone

Vi var i Leytonstone i ostra London igar hemma hos nagra vanner. Sa mysigt hus! Det enda hus i London som nansin pamint mig om ett svenskt radhus - fast med mer karaktar. Fint tragolv genom hela lagenheten - forutom i koket dar de lagt schackrutigt klinkers. Stora, rejala mobler och en oppen spis (orginal). Fint! Och de betalar bara £50 i veckan - extremt billigt eftersom de hyr i andrahand

Det finns faktiskt fina hus om man ar beredd att bo langt fran centrum. Till och med Chat har borjat saga att han kan tanka sig att bo i zon tva. Men Leytonstone ar lite val langt...

Surt nyarslofte

Jag har avgett ett forsenat nyarslofte att en gang for alla fa ordning pa mina finanser - dvs borja spara mer an £25 i manaden och sluta latsas att kredit ar gratispengar. Grejen ar att det ar sa himla otacksamt. Jag ar inte nan shopoholic. Lever inte pa foi gras och dyr champagne och festar knappt alls. Det anda dyra kopet jag gjort pa manader var mina skor som kostade runt £100, och det ar ju faktiskt inte sa dyrt. Till middag brukar jag ata omelett eller pasta. Eller chips med dip. Mjolk till. Och gar jag till puben sa dricker jag en ol.

Sa darfor ar jag lite sur. Men motvilligt trogen mitt lofte hittils. I februari ar malet att vara -£200 nar manaden ar slut. I'll keep you posted...

Nottingham

Jag var i Nottingham i helgen och halsade pa Ami som pluggar dar. Det var jattekul, fick flashbacks fran studenttiden i Southampton.

Nottingham verkar vara en riktigt mysig stad dessutom. Fast jag sag varken slottet eller grottorna. Lite synd eftersom det verkar vara de enda turistattraktionerna. A andra sidan fick jag desto mer tid att hanga med Ami.

Den har veckan har varit busy hittills men lite battre an forra veckan. Skont. Ar sa fattig nu att jag inte ens kan tanka pa att gora nagot efter jobbet anda.

Holick -95

Ibland nar jag sitter kvallar som den har med laptopen i knaet och tv:n pa i bakgrunden och regnet utanfor ar blandat med sno sa tanker jag pa Holick for lange sen.

Jag ar kanske nio eller tio ar, spinkig som en planka och med kort har klippt lite snett sa det ar langre pa ena sidan. Pappa har precis saktat in lite efter kroken vid Arnoviken, dar vagen blir sa knocklig. Det har borjat skymma och jag tittar ut genom fonstret, noga, mellan traden och stenarna pa kallhygget. Forsoker mig kanske pa en nonchalant min, trots det inte rader nan tvekan om vad vi tittar efter, jag och mina systrar. Alla vet att algar ror sig i skymningen. Och ibland sa tycker man att det star en dar i skogen. “Jag tror jag sag en alg” skriker Jenny. “Na, gjorde du det!” sager mamma.

Snart kommer hojden dar man kan se havet och lite av viken vid storsand, och vi tittar forundrat pa hur fint det ar. “Har borde de faktiskt roja sa man kan se utsikten ordentligt,” sager mamma och pappa mumlar instammande.

Sen ar vi nastan frame vid trettioskylten och om vi inte redan borjat sjunga Snart Ar Vi Framme i kor sa gor vi det nu. Mamma och pappa blir inte irriterade den har gangen. Kanske vill de ocksa sjunga egentligen.

Vid tallbar svanger vi in pa vagen som ar smal och full av tradrotter och ganska brant. Det lyser i det bruna huset. “Ar de redan har” kommenterar mamma till ingen speciell. Man kan skymta Skyllbacks Volvo ocksa och det kanns tryggt att aven det gula huset ar bebott och lite skont att det verkar som de gatt och lagt sig sa man inte maste avhandla atertraffen forsta kvallen.

Pappa kor upp framfor huset sa det blir lattare att bara in all packning och vi hoppar ut. Den kyliga Holicklyften omger oss direkt som en bortglomd parfym. Vi tar med oss det viktigaste fran bilen – bilgodis, bocker, kuddar och katten. Honom slapper vi ut direkt och han hoppar in i blabarsriset for att gora viktiga kattsaker som att markera sitt revir.

Pappa laser antligen upp dorren och nu ar det stugdoften som slar emot en. “Det luktar Holick!” utbrister vi fortjust och springer genom koket och vardagsrummet in till sovhytterna. Jag minns inte vad vi gor dar - kanske maste vi ocksa markera vart revir. Sovplatser kan glommas bort pa ett ar.

Nar vi kommer tillbaka till koket har pappa redan fixat med den dar platladan som sitter pa telefonstolpen och mamma har fatt in det mesta av packingen. Katten ater sin Mjau och en limpa ligger pa diskbanken i vantan pa att skaras upp till kvallsmackor.

“Vi tanker ga ner pa stranden,” sager jag. “Gor ni det,” sager pappa. Och vi springer pa stigen vi kanner sa val, mot stranden och fem veckor av Holicksommar och resten av livet kanns det som.

Moget, Sara, moget

Ibland kan mitt jobb nastan vara glamorost. Nan trevlig lunch eller sa. Men sen har vi dagar som idag. Sarah och jag sitter och jobbar i tystnad. Sa hor vi Kevin pa telefonen:

- Ja, mest handlar det ju om kossor som pruttar. Mmm. Och rapar, ja det ar korrekt.
- Ja.... prutt och rap.
- Jovisst. Mmm. Sjalvklart. Det ar valdigt viktigt att folk inte missforstar ... pruttandet och rapandet.
- Strategiskt tankande ar otroligt viktigt i den har fragan
- Absolut, pruttarna ar ett problem i deras ogon.

Vid den har punkten i samtalet gor jag verkligen allt for att tanka pa nagot annat an pruttande kossor. Jag kanner dessutom pa mig att Sarah haller pa att explodera bredvid mig. Titta inte pa Sarah, sager jag at mig sjalv. Gor det inte!

Vander sakta pa huvudet mot Sarah. Hon gor samma sak. Vi kollar pa varandra, hogroda i ansiktet av aterhallet skratt. Och sen brister det bara och vi ramlar ihop pa vara tangentbord. Moget.

Ju mer jag forsoker att inte forestalla mig pruttande kossor, ju mer skrattar jag. Ar tvungen att gomma mig pa toaletten for att skratta av mig lite. Sitter dar och smafnissar. Sedan inser jag. Kevin pratar om ett projekt som jag precis borjat jobba med.

Plotsligt ser jag framfor mig hur jag sitter pa ett mote med klienten och diskuterar den har viktiga fragan.

Pruttfragan.

Fniss.

Avatar

Avatar var grym! Ni MASTE se den i 3D dock.

A daughter's a daughter

Chats julklapp till mig var en upplevelse – den basta sortens present. Han hade kopt biljetter till A Daughter’s A Daughter, en av Agatha Christies mindre kanda pjaser. Hon skrev den under sin pseudonym Mary Westmacott och den ar en av de fa som inte har en mordgata i centrum.

Vi sag den i fredags pa Trafalgar Studios och den var riktigt bra. Sa roligt att ga pa teater for en gangs skull. Nu ska vi bara ta oss i kragen och ga och se The Mousetrap ocksa.

Forresten, Chat halsar tack sa mycket for alla presenter fran familjen Emanuelsson.

Avatar

Nu ska vi se Avatar. Aterkommer med rapport - har lyckats fa valdigt hoga forvantningar for alla hojer den till skyarna - men vi far se.

Mitt artionde

Trots att det har nyaret inte alls var hemskt och angestframkallande, sadar som arskiften kan vara, sa medforde det anda en hel del funderingar pa de gangna tio aren.

Innan jag akte tillbaka till London sa oppnade Alex och jag de brev vi skrev till oss sjalva ar 1999. Att lasa om sitt femtonariga jag var roligt och rorande. Och far en att fundera. Vad har jag egentligen gjort de har tio aren?

2000 - slutar nian och borjar gymnasiet. Det ar fantastiskt. Coolingarna har blivit trash over en natt, det ar accepterat att plugga. Hanger med spannande manniskor pa spannande fester.

2001 - blir tillsammans med Christoffer och blir trakig flickvan. Ser alla biofilmer som visas pa SF och Royal, spelar golf eller kollar pa nar Christoffer spelar golf. Jobbar pa Expressbild.

2002 - andra/tredje aret pa gymnasiet. Har ett minnesvart brak med var klassforestandare och byter kurser sa jag slipper henne. Fyller 18 och borjar ga pa frascha stallen som Tre och Silk (eller vad det hette da).

2003 - tar studenten. Gor slut med Christoffer. Extrajobbet pa Din Sko blir ett heltidsjobb. Bor hemma och borjar betala hyra.

2004 - jobbar pa Din Sko som VM och bor med Ami i Vasteras. Festar mest varje helg och traffar en massa tvivelaktiga typer. Borjar "dejta" Klara och vi blir vanner. Klara, Emelie och jag aker till London i oktober dar vi flyttar in i en skabbig lagenhet med tva Stockholmskillar och en australiensare. Jag borjar pa Topshop och traffar Chat, som jag lange beskriver som "ful". Soker till skolor i England.

2005 - firar nyar i London. Kommer in pa universitetet i Southampton. Flyttar till Old Street med Klara. Blir tillsammans med Chat i mars och han foljer med till Sverige nar Jenny tar studenten. Jobbar over sommaren och tillbringar nastan all ledig tid med Chat, pizza och Frasier pa DVD. Borjar universitetet pa hosten och lever typiskt studentliv tills det blir trakigt.

2006 - forsta/andra aret i Southampton; Chat och jag flyttar in i ett hus och blir i princip pensionarer. Jobbar som kronikor pa VLT.

2007 - andra/tredje aret i Southampton - bor kvar i var 'cube' pa Bernard Street och extrajobbar pa Zara. Slutar som skribent pa VLT, gor praktik pa nagra tidningar i London. Aker och halsar pa Klara i Florens pa varen och blir helt kar i Italien. Tillbringar en underbar sommar i Sverige. Pa hosten firar vi pappas femtioarsdag i Paris.

2008 - tar examen fran universitetet och far jobb som PR-assistent i London. Flyttar fran Southampton till Chelsea. Chat bor kvar i Southampton och jag tillbringar mycket tid pa tag fram och tillbaka. Over sommaren bor vi hos Shayne och Rehan i Stratford, och aker till Gran Canaria.

2009 - flyttar ihop med Chat igen, i Bayswater. Blir befodrad pa jobbet och Chat borjar jobba med musik. Jag reser till Frankrike och far en massa besok av vanner och familj i London. Tillbringar tva underbara veckor i Holick. Slits mellan Sverige och London men aret slutar i England och det kanns helt ratt.

Man (jag) brukar saga att aren mellan 15 och 25 ar de jobbigaste aren i sitt liv. Man gar fran barn till vuxen. Man traffar kanske sin forsta karlek och bestammer sig for vad man ska jobba med for resten av livet. Man gar pa gymnasiet och universitetet. Man oroar sig for hur man ser ut och vem man ar, vem man vill vara.

Och visst ar det sa? Men ironin ar att nu har det gatt tio ar och man vet fortfarande inte riktigt vem man ar eller vem man vill vara. Jag vet inte ens var jag vill vara.

Sa. Vad vill man kanna nar man blickar tillbaka och framat, vad ar det viktigaste? Jag tror att det ar valdigt enkelt: att man ar lycklig. Och det har jag som tur ar alltid varit.

31 December 2009

Nyarsafton var...annorlunda. Anda sedan jag borjade fira nyar som 'vuxen' (med undantag av en gang, ocksa i London) har jag firat pa typiskt svenskt satt med lang middag, champange vid tolvslaget och sen nan hemmafest.

Igar var annorlunda - jag jobbade till tolv, gick hem at lite pasta, sov nagra timmar, gjorde mig i ordning och sa akte jag och Chat in till centrala London. Hittade en bar som var nagorlunda billig att komma in pa, drack en ol dar. Sedan gav vi oss ut i folkvimlet, en andlos strid av manniskor som knuffades fram till de 'fireworks viewing areas' som fanns tillgangliga med ungefar en kilometers mellanrum.























Det gar aldrig riktigt att rattvist avbilda en enorm folkmassa, men det var nagra stycken som ville kolla pa fyrverkerier.























Fem minuter innan tolvslaget hittade vi en lucka och sa har glad var jag for det. Fyrkverkerier i bakgrunden! De var OK. Kanske inte varda allt knuffande, men vi lyckades i alla fall se dem.























Sen stod vi dar ett tag och vantade pa att folk skulle skingras nagot. Da borjade det snoa!

'Almost magical," sa Chat. Och det var det ju.

Gott nytt ar!