I am a crap writer and I don't care (or something like that)

Helgen har varit trevlig, om an lite trist. I fredags var vi och spelade cricket igen, inte lika kul som forra gangen. Igar satt jag inne hela dagen - trots sommarvarme ute - det ar verkligen sjukt varmt just nu - och kampade med en 3000-ords recension. Jag vet verkligen inte vad jag haller pa med. Har skrivit hela nu men den ar skit. Kolla pa det har utdraget, till exempel.

Secondly, in some of the films Herzog has chosen to analyse (Mannequin, Fashions of 1934, Roberta,) the author points out how manner of the models directs the eye to the clothes. According to Herzog, these instances highlight the promotional aspect of the film, and I can only agree. But other reasons for these similarities are not mentioned. Could it be argued, for example, that the walk of the models in these films were similar because of the director’s aim to reflect reality? Is it not likely that when filming a fashion show, the aim is to imitate how real models walk?

Detta ar verkligen bullshit! BULL - SHIT. Saklart det ar en metod fran filmarnas sida att visa kladerna, inte "imitera verkligheten". Haha. Men jag har skrivit detta i brist pa nagot battre att saga. Jag menar, var larare vill att vi ska kritisera en text som ar beundrad varlden over for sin mitt-i-prick beskrivning av produktplacering i Hollywood pa 30-talet. Och har kommer jag och ska kritisera! Japp, det gar ju bra.

Den andra texten jag haller pa och skriver handlar om modebloggar, och ska vara en latt kommentar pa fenomenet. Astrakig kommentar ar den hittills.

Na, jag ger upp. Det ar for fint vader for att sitta inne och sura. Imorgon ska jag och Chat till London och se pa Sound of Music, det ska bli grymt!

English: I am bored with myself, writing essays and not having anything remotely interesting to say. I give up. Tomorrow: Sound of Music in London.