torsdag, januari 31, 2008
Michaela
Vår intervju gick bra. Över förväntan. Höjdpunkten var nog när jag frågade om hennes tidigare jobb (McDonalds, här i England) och hon ber mig att inte berätta för någon vad hon tänker avslöja. Jag lägger pennan på bordet, och hon lutar sig fram:
"I am from very rich family. We have three cars, very sucessful company, two buildings, everything. And I work in McDonalds!"
Hennes ivriga skratt var, trots en gnutta arrogans, faktiskt rörande.
tisdag, januari 29, 2008
Jesters

måndag, januari 28, 2008
Money Money Money

- Spara dem tills jag blir gammal! Tänk, när jag är 74 och skröplig, tar jag fram min lilla bankbok och skrattar mitt hesa skratt. Haha! 13564,78 är hur mycket mjöl och salt som helst (när jag blir gammal ska jag baka bröd varje dag).
- Köpa en designerväska. Fast något inom mig säger att jag egentligen inte borde, att det kanske vore lite synd att sparandet resulterade i en akt av conspicious consumption, särskilt med tanke på att jag värformulerat fördömde alla sådana handlingar som "detremental to the soul" i en uppsats och därför vann min lärares gillande. Å andra sidan skulle det lätt hjälpa att få ett jobb inom modebranchen med en Chloé på axeln. Å tredje sidan räcker inte 13564,78 till en Chloé.
- Köpa ett hus! Jag vet vad ni tänker. Inte behöver jag ett hus när jag är så ung. Men där har ni fel. Undersökningar har visat att man borde äga minst fem fastigheter som 23-åring, för Lindsey Lohan är bara 86:a och har redan sjutton hus. Problemet är att det där drömhuset för 13564,78 kronor förmodligen befinner sig i ett krigsdrabbat område utan bredband, och Chat skulle aldrig kunna leva utan internet.
- Köpa en Chiuaua! Jag har hört att det kostar ungefär så mycket sedan Tinkerbell blivit ungefär lika känd som president Bush (förmodligen mer i USA) och inflation bland tonårs-wannabees är inte att leka med. Men jag gillade Chiuauas redan på 90-talet, så jag har ett frikort. Haken är väl att Ryanair inte direkt gillar hundar och att jag tyvärr inte kan vakna innan klockan två på dagen (en kattlåda till en hund känns lite som djurplågeri).
- Köpa 2086,88 stycken öl ikväll.
Se den.

En Fosters? Det blir 6,50, tack.

söndag, januari 27, 2008
Obama

lördag, januari 26, 2008
Plugga till modejournalist - uppdaterad version

Bild
Många frågar fortfarande om modejournalistisk - det är, så vitt jag vet, för sent att söka nu, men jag publicerar ändå en uppdaterad version av min gamla guide för de intresserade.
--------------------------------------
Att komma in
På http://www.ucas.co.uk/ finns alla (utom vissa privata) universitet listade. Det är här du hittar rätt utbildning och skickar in din ansökan. De flesta universitet har i stort sett samma regler, vilka jag går igenom här.
Betyg Först och främst beror det på hur gammal du ar. Ni som är över tjugoett räknas nämligen som "mature students" och kommer in oavsett hur höga dina betyg är. Men oavsett din ålder behöver du ett fullständigt gymnasiebetyg som du översatt till engelska, samt något slags sprakbevis (jag tvivlar på att detta ar nödvandigt, men det brukar stå med som krav). Jag gjorde både TOEFL och Cambridge Advanced English, men jag tror TOEFL är standard.
Dessutom krävs ett personligt brev, där du berättar om dig själv. För britterna tror jag detta brev kan betyda rätt mycket, som utländsk student betyder det mindre. Universiteten här vill som regel attrahera utländska studenter eftersom det ser bra ut för dem och de får bidrag för det. Men självklart är det viktigt att ditt brev:
- Är korrekt skrivet: stav- och grammatikfel ser inte bra ut för en blivande journalist.
- Förklarar varför du vill studera modejournalistik. Var ärlig; om du gillar att shoppa och styla, skriv att du är besatt av form och färg. Om du gillar modets teoretiska aspekter, framhäv dina analytiska kunskaper och eventuella mål.
- Berättar om dig själv, men med fokus på det som är relevant för utbildningen. Universitetet är inte intresserade av att du har nio syskon, men om de alla jobbar inom mode blir saken en annan.
- Läs på om skolan och förklara varför du skulle bli en tillgång som student.
Referenser Lärare eller arbetsgivare kan vara bra som referenser. De kan behöva skriva ett brev.
Intervju Vissa universitet vill gärna intervjua dig, och då måste du alltså ta dig till England. Det universitetet dar jag studerar intervjuade inte, men ett annat jag sökte till gjorde det.Kom ihåg att din ansökan måste vara inne rätt tidigt. December eller januari året innan, har jag för mig, om du vill börja till hösten.
Ubildningen
Min utbildning ar på tre ar, vilket är vanligt här. Många kreativa program erbjuder också s.k. sandwich- kurser, som ar på fyra ar med ett ar praktik emellan. Kan vara bra att få erfarenhet i branschen.Min kurs heter Writing Fashion and Culture, och introducerar väldigt brett modeindustrin: PR, fotografi, grafisk design och journalistik blandas med teori (modehistoria, modeteori, marxism, psykoanalys, semiotik), och en del museibesök och gästförelasäre.Surrey Institute of Arts and Design, som har bytt namn till något annat, erbjuder en Fashion journalism-kurs. London College of Fashion och University of Westminster erbjuder också modejournalistik eller relaterande kurser.
Jag valde medvetet att inte studera i London, dels for att jag inte hittade den perfekta kursen dar, men också eftersom jag trodde att Southampton skulle vara mer "studentigt". Jag hade rätt i det, för mer studentigt än såhar blir det nog inte, men på sätt och vis hade jag nog trivts bättre i London. Southampton vimlar av galet unga studenter som aldrig varit hemifrån förut och vars liv går ut på att festa tills de stupar. Ni vet hur svenskar (och britter, for den delen) beter sig på semester? Så är det här. Året om. Varje dag. London är förstås bättre ur jobbsynpunkt: praktik är närmre och lättare att få, och du vet aldrig vilka kontakter du kan träffa på en utekväll. Men tänk på att London är dyrt och stressigt; om du föreställer dig studentliv á la Uppsala passar en mindre stad dig säkert bättre.
Är modejournalistik i England rätt för mig?
Om du vet att du brinner for mode och ditt skrivande, och du inte kan se något annat alternativ än att jobba på ett modemagasin i framtiden: kom hit! Storbritannien är ett fantastiskt medialand. Visst, konkurrensen är stor, men möjligheterna ar många. Att jobba sig upp från modeassistent till skribent inom något år är inte omöjligt. Dessutom finns PR-sektorn, där jobben är fler och det är relativt lätt att bygga upp ett kontaktnät.Även om du vill hem till Sverige direkt sa kan det vara en fördel att ha last utomlands: du får en grundkunskap i mode, konst- och kulturhistoria, du lär dig branchknep och sätt att förbättra ditt skrivande. Dessutom kan du bygga upp en portfölj med fotografier och artiklar. Att de är på engelska gör inte sa mycket i Sverige.Samtidigt så är min utbildning, och jag kan tänka mig att många universitet fungerar likadant, väldigt "fri". Har du svårt att ta egna initiativ och beslut kommer du att få problem: första aret hade vi endast 5 timmar schemalagt, resten av veckan var upp till oss att planera.
Frågor? E-maila mig på sara_emanuelson@yahoo.se
Update
Mina alternativ
Jag känner bara att jag heller inte har någon anledning.
Så här är det i Southampton när jag är ledig. På kompisfronten finns svenskarna och norrmännen*. Men Isabell och de andra är i Amsterdam så dem kan jag inte träffa. Andra alternativet är Sean och Matt, som säkert skulle vilja göra någonting. Men även fast jag känner dem väl känns det konstigt att träffa dem utan Chat. Kanske för att de är killar? Jag vet inte. Jag skulle kunna ringa dem, och se vad de gör, antar jag.
Och sen är det tjejerna. Camilla, Bianca, Poppy, Yas (som ändå med stor sannolikhet är i London). Det är svårt med dem. De har alltid planer. Oftast hemma på helgerna. Om jag ringer någon av dem är det ungefär 1% chans att de skulle vilja hitta på något. Tro mig, jag har provat. De kanske hatar mig.
Och så är det jobbet. Hahahaha. Folk som jobbar heltid på Zara orkar inte göra något när de är lediga.
Så då återstår alltså tre alternativ:
1) Att själv gå på en promenad i Southampton (det tar fyrtio minuter att komma till en dunge)
2) Att själv göra någonting annat, som att shoppa eller ta en fika.
3) Att stanna inne.
4) Att ringa Sean och Matt
5) Att övertala Chat att göra något av de ovanstående med mig (han har precis kommit hem från jobbet).
Det här kommer att bli riktigt spännande! Lovar att uppdatera ikväll och berätta vad jag hade för mig denna spännande lördag.
*även om bara några få är trevliga nog att hänga med. Jag kan berätta varför: när vi var ute och tog en drink i onsdags gick Chat på toa och brevid honom stod en norrman och kissade. Som Chat beskrev det: "I was standing there having a bit of an akward moment because we didn't really know each other, and then he did a huge fart! Like that wasn't embarrassing enough he turned to me and went: 'who did that? Did you do that? Yeah, you farted! Disgusting' - and left!". Trevlig kille. Och hans ragg ville gå från stället för att människorna där var "äckliga".
fredag, januari 25, 2008
Film

48 timmar
What can I say, vissa firar slutet på en jobbig period i skolan med två dagars festande.
Jag? Jag kollar på tv.
onsdag, januari 23, 2008
Konstig dag
Ironiskt är kanske att jag precis kollade på Extras julspecial om kändisfixering. Men jag tycker att man visst kan vara ledsen om en talangfull och ung skådespelare dör.
well. nu ska jag kolla på första avsnittet av Heroes.
tisdag, januari 22, 2008
prestation
Tror ni att jag är nöjd eller?
Nej. För jag lämnade in den EN DAG I FÖRVÄG. Det betyder, i mitt sjuka lilla prestationsfixerade huvud, att jag kunde gjort mer. Varför, Sara, varför? Och jag menar både själva handlingen och att jag inte kan släppa det.
Hittills är jag nämligen på väg mot det där målet som kändes ouppnåeligt i augusti: 71,5. Mitt snitt ligger på 70,3. Om jag får 68 eller nåt på den här skiten kan jag lika gärna ge upp.
Ahhhh. Kändes skönt att ventilera sig. Nu ska jag get a grip och låtsas att det här är sista dagen i mitt liv. För då hade jag inte suttit och oroat mig för en uppsats, direkt.
Idag fyller Isabels pojkvän Jörgen år och vi ska ut och käka; arton norrmän och några svenskar och Chat. Blir intressant.
måndag, januari 21, 2008
måndag
Har varit och träffat min handledare för mitt major project. Det gick bra. Inte mycket blev sagt, som vanligt. Hon är flummig.
Men hon påminde mig att jag borde ta itu med saker. Som att börja kolla efter jobb. PANIK.
Men först måste jag skriva uppsats.
lördag, januari 19, 2008
Det där med ord
Men så började det ryktas om att man kunde få en gratis laptop om man hade dyslexi. Chat tänkte att det kunde ju vara trevligt, och så kunde han få sin diagnos - bättre sent än aldrig.
StudentSupport heter den lilla avdelning som assisterar alla sorts handikapp, och allt Chat behövde göra var att gå dit och säga "jag tror jag är dyslektiker" till den lilla tanten i receptionen, och sedan uppenbarade sig den mest fantastiska procedur.
Först bokade man in ett möte för initial testing, ett kort prov som indikerar om man har dyslexi eller ej. Provet tog kanske tjugo minuter, och så fick man resultatet inom en vecka eller så. Resultatet visade att Chat mer stor sannolikhet var dyslektiker och behövde "further testing".
Det visade sig vara ett långt samtal med en psykolog, om allt från tidig skolgång, hur lätt det går att hålla föredrag, och frågor om hälsan i övrigt. Sedan följde ett prov där minnesförmåga, läsförståelse, stavning, mattematisk förmåga och allt du kan tänka dig testades.
Igår kom resultatet, ett häfte med kanske tio sidor, där observationer från psykologen blandades med provsvaren. Helt otroligt professionellt och personligt, och med läskig exakthet. Det var verkligen Chat. Allt har fått sin förklaring. Nu har han fått klistermärken som ska fästas på allt han lämnar in, han kommer att få tillgång till dator när han ska skriva tenta, och regelbundna möten med StudentSupport.
Och den där laptopen, som kommer att vara en splitterny Mac, verkar det som han får också. Gratis. Men på något underligt sätt känns inte det som det viktigaste längre. Att få svart på vitt att man inte är dum i huvudet - som 23-åring - är vad som betyder något.
måndag, januari 14, 2008
Vad jag pysslar med



torsdag, januari 10, 2008
Kaffe
Nu ska jag dricka kaffe, eftersom jag inte fick igår.
tisdag, januari 08, 2008
Skriva
Oj. Det blir svårt.
måndag, januari 07, 2008
The no diet diet
Jag har även börjat en diet. Den heter "the no diet diet" och man får små roliga böcker med the Independent som man ska följa. Okej, så det egentliga målet är att gå ner i vikt, men med tanke på att jag varken vill eller behöver gå ner i vikt så är det inte målet för mig. Målet för mig är att följa en rolig diet (som inte är en diet) och se hur det går. Kanske kommer jag ut på andra sidan en helt ny Sara?
Dieten, som inte är en diet, går ut på att förändra sina vanor för att leva nyttigare. Första dagen - steg ett - är idag, och dagens uppgift är att inte kolla på tv. På hela dagen.
Kom igen, var med på min diet - den är jätterolig. Imorgon är uppgiften att låta bli att dricka sin favoritdryck. Jag tänker göra alla steg (28) och jag kommer att redovisa resultatet på bloggen. Alltså:
Dagens uppgift: Att inte kolla på tv.
Morgondagens uppgift: Favoritdrycken förbjuden.
Kom igen, haka på!
söndag, januari 06, 2008
Debbie

lördag, januari 05, 2008
Dagens Zara: Michaela
Michaela (uttalas Mish-a-ela, men folk brukar kalla henne Mikaela (Mi-kej-la) eller Michelle, det är inte så noga om de kommer från de gamla öststaterna, verkar det som. (Å andra sidan har jag faktiskt anglosierat - coolt ord jag hittade på - mitt namn också, men det stavas åtminstone likadant).
Michaela var det ja.
Michaela är 25 men ser ut som 37, har fettigt fejkblonderat hår och dåliga tänder. Första gången jag pratade med henne började hon gråta.
"I no friends, Sara!"
"... Well, it's difficult when you first move abroad"
"In Slovakia I have many friends. And I have good education. Here, I have no friends! Every day I want to go home. Every day I cry!"
"It must be very hard" (TA MIG HÄRIFRÅN!)
gråt, gråt.
Vad gör man i en sån situation? Och konstigare skulle det bli; dagen efter förkunnade den stackars ensamma Michaela att hon skulle till Paris med sina "nya vänner" från Southampton. Jag är inte befriad från cynism och blev genast misstänksam. Här hade jag öppnat sympatidelen i hjärnan och oroat mig för Michaela, och så skaffar hon vänner över en natt och ska till Paris! Hallå liksom.
Jag misstänkte att Michaela kanske var lite psykiskt insabil (förståeligt, med tanke på att hon faktiskt bor här själv, aldrig pluggat engelska och alltså inte förstår hälften av vad någon säger). Och sedan blev det bara roligare. Samtalen med Michaela är som en surrealistisk gissningslek.
Jag: "Michaela, are you going for lunch?"
M: "Oh... lunch! What you eat?
J: No, you, are you going for lunch?
M: That top really nice.
eller:
Michaela: I had terrible New Year!
J: Really.... that's not good.
M: Good?
Jag: I meant, that's not very good.
M: It good? Yes? GOOD!
eller:
M: What colour I should change my hair?
J: (gud, inte den här frågan) ... I don't know.
M: Like yours?
J: Maybe you should go to the hairdresser?
Okej, det sista exemplet hade inget med språk att göra, men ni fattar. Michaela är något alldeles speciellt. Idag frågade jag vad hon tyckte om en klänning som vi fått in, och då gäspade hon stort och mumlade något om en kopp kaffe.
fredag, januari 04, 2008
P.S Du är säkert jättedålig, men det skiter jag i.
American Gangster ville jag gärna se, annars, men den går på den andra bion, den som ligger långt bort. Dit orkar vi inte gå.
torsdag, januari 03, 2008
Skolan
Jag har två ämnen.
Två!
Resten är eget arbete, främst projektarbete, som borde kunna bli riktigt bra nu när tiden finns.
I övriga nyheter: idag har jag köpt ett par skor, och en vårjacka. Evig optimist, det är jag det.
onsdag, januari 02, 2008
Happy Fucking New Year

Liz är irländska och en kvinnlig version av Shayne.

Åka ner för trappan i sovsäck är ett nöje alltför underskattat.

Chris försöker se farlig ut.

Vi försöker halvhjärtat att göra roliga miner.

Väntar på tolvslaget.

Det var faktiskt en rolig fest. Allvarligt.