Dilemma

Jag har blivit erbjuden ett jobb som skribent för en ny sektion av universitetets hemsidor. Det var som ämnat för mig, eftersom sidan vänder sig till utländska studenter.

Min lärare, Suzanne, sprang på mig i korridoren klockan 1. Klockan 3 hade jag fått jobbet efter intervju. Måste vara något slags rekord.

Men, och det är ett stort men, jag vet inte om jag kan ta det. Det skulle betyda inget semestrande i Sverige och att bo i Southampton längre än planerat. Dessutom skulle det bara bli heltid i ungefär fyra veckor, vilket betyder att jag sulle vara tvungen att påbörja något som jag inte kunde fortsätta med. Plus att jag har ett annat frilansjobb med en nyhetsbyrå på gång.

Trots allt vet jag ju att jag måste ta det. Man säger inte nej för att få betalt för att skriva när det finns så många arbetslösa journalister.

Men måste det alltid vara så problematiskt i livet? Kan jag inte bara, som Kerry på min kurs, helt random få ett samtal från amerikanska Vogue och bli erbjuden ett assistentjobb med en moderedaktör? (Hon sitter bredvid mig nu och ringer olika parker i London - "Hi, this is Kerry from American Vogue" - känns inte helt fel som inledning).

Trots allt vill jag säga att jag är glad. Det finns jobbigare problem än att ha för många jobberbjudanden, det gör det.