Fairholme road

Vi fick lägenheten på Fairholme Road.

Man hör ju redan på namnet hur lyckliga vi kommer att bli där. Våra stackars krossade hjärtan pusslade fint ihop sig så fort vi kom innanför dörren. Tamburen hade schackrutig klinker. Chat var steget framför mig och liksom sprang in i varenda rum. "Yes, like it", "Bedroom, nice", "Bathroom, yep", "kitchen, great". Jag fick nästan andnöd. Det tog max en minut och så stod vi framför mäklaren. "We'll take it".

En stackare stod utanför och ville också kolla på lägenheten. Vi tvingade mäklaren Paul att lova oss att vi skulle få första tjing. Han lovade. Chat och jag tog ett varv runt kvarteret, väldigt paranoida. Vi kunde inte vara säkra på att detta inte var ännu än läkare som kunde erbjuda sex månaders hyra i förskott. Vi bestämde oss för att nonchalant hänga på gatuhörnet. Då kom Paul ut, tillsammans med mannen. Hade vi blivit förrådda? Eftersom vi inte visste så var det bara att kuta iväg. Vi sprang hela vägen tillbaka till mäklarens kontor. Jag satte mig framför Pauls skrivbord. Chat höll vakt utanför.

Paul kom in precis när jag hade hämtat andan. "Poor guy, he was quite interested," sa han. Då visste vi att vi hade vunnit.

Nu är alla papper påskrivna och nästa vecka för vi över de hundratals pund vi måste lämna ifrån oss i utbyte mot ett litet stycke lägenhet vid Barons Court station. Men alltså det är så värt det. Vi får slipade trägolv och högt i tak, nyrenoverat kök och en liten korridor där vi kan hänga våra foton. Vi får en lummig gata och en pub som har en teater i källaren.

Om tre veckor flyttar vi in.