lördag, april 28, 2012
måndag, april 23, 2012
A cup of tea please
Jag är ett stort fan av Nina Åkestams blogg. Nina är en sjukt smart person och hon skriver alltid intressanta inlägg. Idag skrev hon om hur amerikaner är (i jobbsammanhang framförallt). Blev inspirerad att skriva om mina erfarenheter av att jobba här i London. Nu har jag inte jobbat inom min bransch i Sverige, så jag kan inte riktigt jämföra, men jag tänker mig att följande är ganska typiskt London.
Banter is essential
Alla möten börjar med fem minuters skämtande. Vi snackar inte om vanligt kallprat här, det måste vara 'banter'. Alltså inte typ vädret utan snarare skämt om hur sen en person var ('what time do you call this?'), nåt excentriskt klädesplagg ('are you going clubbing after this?') eller hur ineffektiv man är som chef ('don't ask me if you want anything done, hehe').
Time is money
Det här är nog ganska universellt, och självklart är det mer påtagligt inom branscher där klienter betalar för vår tid. Men. Det är en dödssynd att slösa tid på projekt eller människor som inte förtjänar det. Man får till exempel prata med säljare om man är kort i tonen och otrevlig, men man får ofta en ögonbrynshöjning från en kollega om man engagerar sig i samtalet och låter som att man vill köpa vad de säljer.
Please
Please är jätteviktigt såklart. Det finns liksom inget slut på artighetsfraserna i England. Men please kan vara svårt också. Det är inte alltid artigt nog. 'Please can you...' ersätts ofta med 'it would be great if you could...' för att 'please' är lite för befallande. Men i tal används det hela tiden.
Have a drink
Jag har svårt att tänka mig många arbetsplatser i Sverige där man beredvilligt berättar, på typ en tisdag, om hur mycket vin man drack dagen innan. Men här är det ofta det första folk säger på morgonen. Man står där med sina frukostflingor och så kommer fyrtioåriga Anne in och förstår inte varför hon hällde i sig en hel flaska vin kvällen innan. Det finns ingen skam över detta. Snarare är det ett slags socialt självhat som uppskattas av de flesta därför att man positionerat sig som en avslappnad människa som inte tar sig själv på för stort allvar.
Do not take yourself too seriously
Ja, det var ju det här då. Ni kan ju tänka er hur jobbigt det är för mig som typ älskar mig själv och tycker att allt jag säger och gör är jätteviktigt. Regeln är enkel - du måste på ett subtilt sätt hitta små fel med dig själv och få andra att skämta om dem. Populära ämnen: gilla ett fotbollslag ingen annan gillar. Kom från Frankrike (och här har vi roten till det problemet). Ät konstig mat. Låtsas vara sexistisk (japp, det funkar). Eller så kan du vara nördig/minutiös ('anal') - det funkar också. Problemet med det här är att du måste vara fullt normal i övrigt för annars är du ett freak på riktigt.
Koka te
Allvarligt. Koka te åt folk.
POSTAT AV SARA, KLOCKAN 21:39 0 KOMMENTARER
lördag, april 21, 2012
Come home soon
POSTAT AV SARA, KLOCKAN 19:00 1 KOMMENTARER
Under the bridge
Vi var på Rufus Wainwright igår. Chat hade fått biljetter till nåt lite halvhemligt gig på Under the Bridge, en klubb som ligger under Stamford Bridge, Chelseas stadium. Jag är inget jättefan, men det är mest för att jag inte lyssnar på musik så mycket. För det är precis min typ av musik, och en så vacker röst.
Jag provar mig fram med nya kameran - har mycket att lära tror jag... Men den är så himla kul att fota med.
Toalettbild. En klassiker.
POSTAT AV SARA, KLOCKAN 18:50 0 KOMMENTARER
tisdag, april 17, 2012
Glad
Oj vad glad jag blev över två kommentarer från er! Snabb update: idag var jag på jobbet halv åtta och kom hem typ tio. Mina ögonlock är trötta. Har jätteviktig presentation imorgon. Och sen en till på torsdag. På fredag ska jag på Rufus Wainwright i Fulham. Längtar till att få sitta på en stol och tänka på annat än viktiga presentationer.
Nu ska jag hålla föredrag för mig själv. Sen sova!
POSTAT AV SARA, KLOCKAN 22:55 0 KOMMENTARER
söndag, april 15, 2012
Ett försök till en omstart
Ostkrokar i påsen = glad Sara
Idag åkte vi till Totally Swedish som ligger i Marylebone, runt hörnet från svenska puben och svenska kyrkan och svenska ambassaden. Och en restaurang som heter Garbos.
På svenska affären köpte vi ostkrokar, estrellachips, dip (dill, efter mycket velande), apelsinchoklad och det vi åkt dit för att köpa - o'boy. Detta är en viktig del av Chats och min helgrutin numera. Frukost! Juice, ägg (till mig), toast, yoghurt och o'boy. De senaste veckorna har vi inte haft nån o'boy och det har inte känts riktigt rätt.
Vad många gånger jag skrev o'boy i det här inlägget. Om jag börjar ranka på Google för o'boy så får gärna nån snäll o'boy-PR sponsra mig.
Just nu tittar jag och Chat på My best Friend eller liknande. Ryan Reynolds var fet och kär i Amy Smart; nu är han smal och försöker att inte vara en douche. Den är rolig. Har sett den förut.
POSTAT AV SARA, KLOCKAN 19:37 2 KOMMENTARER