Update

Förutom galna samtal med spanjorer så händer mycket i mitt liv just nu. Vi tar det i punktform:

• Jag var i Paris i förra veckan. Alldeles fantastiskt underbart och jag vill tillbaka.
• Jag har sjukt mycket att göra i skolan; nästa vecka är det uppsatsskrivande - igen - och förbreda presentation, photoshoot och skriva artiklar som gäller. Och lite till. Jag har blivit stammis på biblioteket där svenska Isabell brukar sitta med mig. För övrigt har vi konstaterat att cirka 70 % av bilioteksbesökare är utländska studenter. Är det att vi måste jobba hårdare för att nå samma resultat, eller är vi mer ambitiösa för att vi inte är på hemmaplan?
• Jag har insett hur mycket svenska jag har tappat här. Det är riktigt svårt att svänga ihop tjusiga meningar på svenska och för varje halvdålig jag kommer på finns fem eleganta lösningar på engelska. Suck. Hur lösa detta?
• Jag har också upptäckt att jag förstår norska. Inte bara okej, utan typ allt. Pratade med mina första norrmän på en fest häromdagen (!!!!!) - (märker att detta kräver en längre parentes - jag kan inte för mitt liv komma ihåg ett tillfälle då jag haft en riktig konversation med en norsk. Alltså aldrig tidigare i mitt liv. Är detta väldigt konstigt? Det känns som att det borde vara det). I alla fall, jag fattade norska lätt som en plätt och fick beröm av norskfolket. Sedan började vi bråka om vem som var bäst i sport.
• Jag har slutat vara en slav! Jag sa till min manager att jag inte klarar av att jobba 20 timmar i veckan längre och om hon inte kan ändra det så slutar jag (kanske inte i de ordalagen, men betydelsen var den samma). Hon sa att hon inte ville "förlora mig" (så sött) och sänkte mina timmar till nio. Från nästa vecka - saturday sleep-ins here i come! Ha! Jag har blivit en tuffing.
• Faktum är att fyra personer sa upp sig i veckan och Zara går på knäna, inte intäktsmässigt (duh) men personalmässigt och jag tror Sharon (min chef) vill behålla de som kan vika kläder fint och ser glada ut, vilket jag kan och gör utan problem.