Och jag är fortfarande vaken

"En öl med Sean" blev, som så ofta, en mycket mer avancerad utekväll än så. Jag höll mig i skinnet och stannade vid två öl. Ett smart drag eftersom Sean inte stannade överhuvudtaget.

Jag och Chat släpade hem honom vid två. Skittung var han, och skulle envist ramla in i allting på vägen. Men glad. Man får bli packad när man gått ut skolan för alltid, särskilt när man som Sean inte direkt njutit av lektionerna.

Vi bäddade ner Sean, skrev ett kärlekfullt meddelande och traskade hem. På nåt konstigt sätt nådde vi inte 112 Bernard Street förrän fyra, vilket betydde att jag fick fyra timmars sömn i natt. Jobbade sedan 9 till 7. Känner mig som superwoman alternativt 17 igen.