On the red carpet

Sex and the City-filmen är som gjord för events, något man tagit fasta på i de hörn av världen där filmen visas.

I Southampton ordnades ett sådant event av ett av stadens Casinos. Butiker bjöds in: för 8 pund fick man se filmen, mingla med Cosmopolitans och tilltugg, samt en goodiebag från Dior. Vi var en tio stycken eller så från Zara.

Vi kom dit klockan kvart över sex - sju började filmen med en timmes mingel innan.



Klockan sju kom vi fram till röda mattan. Långsammare kö får man leta efter (tex. på flygplatser). Vi var sura. Fötterna var svullna. Hade jobbat 8-18.


Men vi var rätt glada ändå. Här posar jag med Sheryl och Susie.


Zaramänniskor.

Från vänster: Jag. Maria "Jag Heter Inte Maria, Jag Heter Maria Pas" Pas, som är gift och bor i New Forest, hade en klänning som hon köpt i Thailand. Maria Pas hade inte haft klänning sedan hon gifte sig, och kände sig för uppklädd och obekväm.

Aneta, i svart, är deputy ladieswear manager och kommer från Polen. Jag älskar Aneta. Hon är lugn och intelligent och en bra chef.

Sedan har vi Joanna, som är chef för barnavdelningen och har på sig den klänning hon köpt till brudnäbben till det bröllop som inte blev av när hennes pojkvän dumpade henne.

Susie är merchandiser på barnavdelningen och lite konstig.

Till vänster om Susie står Sharon, butikschef på Zara. Alla älskar Sharon. Hon kommer från Skottland och man kan lyssna på hennes röst hur länge som helst. Dessutom är hon lugn och rättvis, och lyckas samtidigt vara respektingivande. På sista tiden har jag dock börjat misstänka att hon är lite... dum. Inte superkorkad men pyttelite långsam. Men det gör inget.

Sheryl i den helt galna rosa klänningen är 18 men beter sig som 12. Hon fnittrar hela tiden och ser lika korkad ut som hon är. Jobbig.

Michaela är en historia för sig. Jag måste ha berättat om henne förut - en helt obegriplig människa, bokstavligen och pyskologiskt sett. Michaela har ingen social kompetents. Ingen. Hon pratar väldigt dålig engelska, dessutom, och är bara intresserad av Michaela. Och pengar. Michaela pratar om pengar hela tiden. Så här kan en morgon vara med Michaela.

Klockan halv nio. Jag stapplar in i fikarummet med en latte och trötta ögon. Michaela sitter och dricker kaffe.

Michaela: Hi Sara! I had the amazing hair last week! And now, look it's horrible. HORRIBLE!
Jag: Oh, ok.
Michaela: I don't know - I have to spend £10 om a stre.. strejti... strej..
Jag: Streightener.
Michaela: Yes - my english very bad. Very bad.
Jag: I think you speak really well.
Michaela: No, no, no, no. I have masters degree - masters degree! In my country. I was best. I won a prize.
Jag: That's good.
Michela: My sister study very hard now! For masters degree. Masters! But I was best. My sister not best.
Jag: Oh.

Michaela ler nöjt. Tystnad.

Michela: I'm getting tax return! £200! It's good!
Jag: That's really good.
Michaela: And last week, I bring back Starbucks cup to Starbucks. Not working, not working. I bring back, and I get extra cup! £60 it cost, I got for free!
Jag: Wow, that's good.
Michaela: Yes. I know about these thing. I study masters degree. Accounting. I was best.

-----

Efter Michaela har vi Mina. Mina är ännu konstigare än Susie, och båda jobbar på barnavdelningen. Hm.

Sen har vi Nati. Hon är spansk och jätteeffektiv.

När vi äntligen blev insläppta på casinot drack vi Cosmopolitans som om de vore shots och såg sedan filmen. Den var, som jag sagt, underbar. Sedan fick vi våra goodiebags, som var de värsta jag någonsin skådat. Makeup-prover från 97, typ.

Men jag var glad ändå.