Skakad

Man borde kanske inte skämta om naturkatastrofer, men när det väl är en jordbävning - i ENGLAND - måste hela landet utom vi känna av den?

Kulturdag

Helgen i London var verkligen trevlig. Eilen från Norge och Laura från Bournemouth (fin version av Southampton) som Ami träffade i Australien var verkligen trevliga. Vi gjorde Oxford Street, åt nudlar på Wagamama, sightseeade lite och bara hade det mysigt. Det är alltid så trevligt att vara i London med kompisar som inte bor där; de är inte lika stressade som Londonbor ofta är.

Bilder kommer kanske snart, nu när jag har joinat det där förbannade Facebook igen. (Fast det var lite kul att göra Moviequiz).

Nu ska jag och Chat kolla på Annie Hall. Har precis sett Fanny och Alexander (första delen), så det är kulturdag idag.

Lealösa jag.

Idag har jag verkligen varit en zombie. Suttit i pyjamas framför datorn och redigerat och skrivit, med en kaffe och en hög med snus. Dessutom tror jag att jag luktar.

Men nu stänger lealösa fabriken för idag - imorgon ska jag upp med tuppen och har lektioner ända fram till lunch (!!) - dessutom mer redigering med våra lärare. Suzanne kallar oss elitgruppen. Vi är fem personer.

Resten av kursen går det inte så bra för. Usch, stackars Poppy fick en rejäl utskällning och läraren säger att hon är på väg att få en 3rd - motsvarar ungefär G. Bara för att hon inte gått på de enskilda samtal som vi trodde var icke-obligatoriska.

Den här veckan ser ut som följer:
Tisdag: Skola 10-16, sedan plugg och tv. Det är Masterchef finalvecka!
Onsdag: Skola 9-11, Bibblan med Isabell från elva. Och lunch därimellan.
Torsdag: PAYDAY. Jag är så fattig så det finns inte. Sen jobb. Seans födelsedag.
Fredag: Skola på dagen - jag och Emily ska snickra hemsida, och sedan ska jag intervjua en tjej från Tjeckien klockan 6.30. En drink med henne, kanske en till med Chat? Eller middag?
Lördag: Ledig. Betyder plugg.
Söndag: Jobb.

Å, jag måste berätta om London med Ami och trevliga Eilen och Laura! Får bli en annan dag.

Yes, jag hade fel!

No country for old men basta film! YAY!

Nu ska jag sova.

Hey Oscar

Jag och Chat ska stanna uppe och kolla på Oscarsgalan ikväll. Det ska bli sjukt kul. Ett litet problem är att jag har jobbat från åtta till sex och är ganska så jättetrött. Jag vet inte hur jag ska klara av att inte somna.

Men. Här är vad jag tror på:

Bästa kvinnliga: Julie Christie för Away from her

Bästa manliga: Daniel Day Lewis för There will be Blood

Bästa kvinnliga biroll: Cate Blanchett för I'm not there.

Bästa manliga biroll: Philip Seymour Hoffman för Charlie Wilson's War. Nej. Nu ändrade jag mig. Säger Javier Bardem för No Country for old Men. Men jag hejar på Philip, for the record.

Bästa regissör: Bröderna Cohen för No Country...

Bästa film: There will be blood

Och en bonus. Snyggaste klänning: Chloe Sevigny

Okej. Nu ska jag dricka en kanna kaffe.

London

Nu drar jag till London! Ha en bra helg.

Klockan fyra

Klockan har hunnit blivit fyra. Vad fort det gick - i morse hade jag lektion till elva och sen dess har jag bara slappat. Okej, sovit.

Nu borde jag alltså göra grejer. Frågan är bara... vad.

Chat ska till London och gå på adoptionsmöte med sina föräldrar. Jag ska också dit, fast på fredag. Och träffa Ami som kommer och hälsar på. Så roligt!

4

Och sen gick han raka vägen och gifte sig. För fjärde gången!

Styling

Så här såg det ut idag när vi hade styling. Yasmin är modellen, jag är fotografen.

Mobbning

Mobbning diskuteras just nu på ett mycket personligt och intelligent sätt på bloggar, bland annat hos Annika Marklund och niotillfem.

Jag blev aldrig mobbad, men det fanns situationer då jag kände mig mobbad. Kanske kan jag ana mig till hur det måste kännas för dem som får ta det varje dag. Förmodligen inte.

Annika Marklund skriver här om en lärare som - enligt mig - inte tog sitt ansvar. En lärare kan påverka så mycket, kan göra hela skillnaden. När någon säger, "men det är inte lärarens jobb, en lärares jobb är att lära ut grammatik och matte" så är det bullshit. Men däremot kan jag förstå de lärare - särskilt på högstadiet (varför man skulle vilja bli högstadielärare är för mig helt ofattbart) som inte orkar. För det är inget litet jobb direkt. Förutom att stödja den mobbade, så måste mobbaren tas itu med. Det är uppfostran och värderingar och folkvett och tonårsångest som ska intutas en person som oftast är livrädd.

För det mesta fungerar nog bara bestraffningar. Jag tror på att blanda in föräldrarna. Inget krossar ens hjärta som en som en besviken förälder. Men om föräldrarna är hopplösa är mobbaren förmodligen det också. Och vad gör man då?

It's BOROMIR!

Jag har glömt att berätta om när jag såg Sean Bean! Inte för att det finns så jättemycket att berätta. Så här var det: jag och Klara var på en pub och så såg vi Sean Bean.

Jag blev väldigt till mig. Det är ändå självaste Boromir in the flesh. Så jag var tvungen att ringa Chat. När jag lade på gick Sean Bean förbi, med någon slags livvakt (eller så var han bara stor av sig själv) och en vän.

Det var det. Kortet ovan är alltså ett kort av ett kort där Sean Bean blir fotograferad med ett fan.

Jag är så cool, alltså.

Ps: Han såg äldre ut i verkligheten.

trutt

Det är rätt svårt att komma upp klockan sju (okej, halv åtta) på morgonen när man går och lägger sig tre. Därför är mina söndagar inga mys-söndagar utan veckans mest ansträngande dag. Kom hem vid sex och glufsade i mig en pizza framför American Idol - jag gillar 16-åringen - för att sedan försöka formulera skriftliga meningar till morgondagens möte. Det gick sådär. Såhär i efterhand kan jag endast se hur jag förstörde min fina avslutning på artikeln om män som slår kvinnor till ett pretantiöst slut som inte säger någonting. Och nu kan jag inte komma ihåg hur slutet var från början.

Tror att det är läggdags.

En lördag

Förra lördagen var jag väldigt glad i London.

Godmorgon. Klockan är 13.07 på min datorskärm och jag har varit vaken i en halvtimme. Det är fint väder ute, men idag måste jag skriva, skriva, skriva. På måndag har jag möte med Suzanne där vi ska gå igenom allt jag skrivit för min dissertation.

Hittills är det inte så mycket.

The curse of teamwork

Å, vad jag avskyr grupparbeten. Det går inte så bra just nu: att skapa en hemsida med fyra personer som du inte känner och helst inte vill lära känna, är fan inte kul.

Jag trodde ändå att jag var dålig på grupparbeten, men i jämförelse med mina sorgliga små kollegor är jag överlägsen. Inte för att det är svårt: allt du behöver göra för att vara överlägsen i min grupp är att komma till våra möten, svara på e-mails och hålla deadlines.

Hur svårt ska det vara, liksom.

Ego

Jag fick en massiv egokick igår. Camilla sa nämligen, sådär i förbifarten, att fotoläraren Karin sagt att min artikel var den bästa han någonsin (???) läst (!!!!) - alltså, det tror jag inte på - av en student. Och att han inte kunde fatta att jag var svensk.

Typ bästa komplimangen någonsin.

Det var intressant att den kom just då, bekräftelsen jag, vi, alla människor behöver, för att känna att vi är på rätt väg. För som jag och Klara pratat mycket om de senaste dagarna - hur mäter man hur bra man är? Om man valt rätt? Om jag skulle få ett uppdrag av en tidning, vilken som helst, skulle jag göra bort mig eller vara en succé?

Det känns omöjligt att veta.

Så därför var det ganska trevligt att få den lilla överdrivet dramatiskt formulerade komplimangen igår. Kanske kan det bli nåt av mig i alla fall.

Och nu har min dator helt fuckat upp sig och allt ser jättekonstigt ut, WHY?

Ha en trevlig alla hjärtans dag. Saknar er, mina svenskar. Å, om ni vill läsa världens bästa artikel så är den ovan.

Rika horor

Igår hade jag ett roligt samtal med en tjej.

Hon: But prostitution is really good, it's the oldest profession in the world!
Jag: (ser förmodligen mycket hånfull ut) That's like saying murdering is good, cause it's really old to murder.
Hon: But historically, prostitutes were the smart ones. It was like only the ones with money that were allowed to be whores.
Jag: (torrt skratt) What do you mean tho, what time are you talking about? Like back in egyptian times?
Hon: (ser lite osäker ut) No....Like 1602.
Jag: That's very specific.
Hon: But we read about it in school.
Jag: (känner mig väldigt elak och frågar snällt) Maybe you are talking about courtisans, perhaps you mean the prositutes that were kept by kings and stuff? They might have had money.
Hon: Maybe...
Jag: Like at the Moulin Rouge, perhaps? They probably weren't that poor.
Hon: I never saw that film.
Jag: Right.
Hon: I think maybe it was Venice.
Jag: (ger upp) Oh ok. Maybe we can agree that most people in history who have sold their money to men have not been the most sucessful?
Hon: I think maybe some of them were poor.

Maybe.

Med Klara kom våren

Om du ska gora nagot innan du dor...

En milstolpe i livet, kandes det som, att se en internationell fotbollsmatch. Och pa fantastiska Wembley - vilket jag insag lite forsent (hade glomt hjarnan hemma). Nagra hojdpunkter: det konstanta buandet av Ashley Cole (for Arsenal, men mest for hans otrohet mot sota Cheryl, vilket jag tyckte var sa underbart konstigt att jag inte kunde halla mig for skratt. Att se Rooneys sura humor pa nara hall (mot slutet gick han runt och stampade i golvet som ett annat barn), alla visor, de intima ropen: "Well done, Seanie" (Shaun Wright-Phillips), "Good thinking, Crouchie" (Peter Crouch) och den klassiska "Rooooonee", vars status motsvaras narmast av Zlatans i Sverige.

Fantastiskt.

Finding Nemo

Innan matchen igar var vi pa London Aquarium. En Nemo-fisk sag vi, och nagra hajar. Men annars var det inte extremt mycket att hurra for.

Det har leker jag med

Idag har Sabin och Shelton brakat, sovit, atit och skitit, som alla andra dagar. Men de ar sa sota na de gor det...

Bra vecka

Det jamas och spinns och morras i det har huset i Stratford: Sabin och Shelton heter ungkatterna som haller mig sallskap nar alla andra ar pa jobbet.

Ikvall kommer min bror och halsar pa. Imorgon ska vi se England-Schweiz pa Wembley. Pa torsdag kommer Klara.

Det har ar en bra vecka.

London i morgon

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba, gå på fest med jobbet och åka till London för att gå på en annan fest.

Fast först måste jag sy i en jäkla knapp i min jacka. Finns det något tråkigare?

Cloverfield

Jag har precis sett Cloverfield, och förutom att jag skulle kunna kräkas om jag lutar mig framåt riktigt mycket (skakig kamera = åksjuka) är jag helnöjd. Den var mycket, mycket bättre än förväntat.

Bild

Idyll?

Sitter och letar bilder på syster Sofia, eftersom att hon ska vara min modell i ett fashion shoot som jag håller på att planera. Det vet inte hon, men så är det i alla fall. Hittade de här från Hölick 2005. Notera Peters min på bild två, Jennys koncentration på bild tre och den högst ovanliga frisyren min bror sportar.

De är bilder som får en att vilja stanna i växten, bosätta sig i en koja på sommarstället och leka häst. Eller något.