Svengelska på riktigt

Jag idag på Carlings.

"Har ni den här hoodien i mensvariant?"

Landsberget

I Sverige ska man göra svenska saker. Som att gå i skog och glida på is. Det gjorde vi igår. Och det var sjukt roligt. På bilderna: jag med bästisarna Klara och Lisa och Lisas Per.

Vi ska på hockey!

Att vara i Sverige är så vilsamt. Allt som man gör är lugnt och skönt och trevligt. Maten är god, tv:n är jättestor, kompisarna är saknade.

Och kläderna är grymma! Idag köpte jag två klänningar på Myrorna för 160 spänn.

Jag är så nöjd.

Nu är hockeybiljetter bokade dessutom - hur kul är inte det? Nästa torsdag, VIK-Malmö. COOLT.

Pusslat

Jag är i Sverige, och det är trevligt. Jag och syrran har lagt pussel. Det är vad vi har gjort. Mycket roligare än det låter, fast jag har ont i nacken.

Resa

Okidok. Nu ska jag blasa haret och sen bege mig till busshallplatsen. Sweden, here I come.

Inskrankt debatt

"Lagg ner P1:s rasistradio", skriver Ann-Charlotte Marteus i Expressen. "Ring P1" heter programmet som tydligen till stor del ger utrymme at inskrankta asikter om invandring i Sverige. Jag har inte hort programmet, men av beskrivningen later det som nagot jag skulle bli hopgrod i ansiktet av att lyssna pa.

Just vad Marteus tar upp, dvs. fragan om dessa manniskor ska fa horas i etern, ar en som jag klurat over pa sista tiden. I demokratins namn ar det sjalvklart att alla sorts manniskor, aven gamla reaktionarer och unga outbildade, ska fa komma till tals. Kanske finns det ocksa starka argument for att de ska fa horas oftare - de hogintelligenta professorer och samhallsdebattorer som ges mediautrymme ar knappast en sann representation av befolkningen.

Men. Det ar ju darfor de finns: for att forklara, delge sin kunskap, fora en debatt som inte ar pa "de-tar-vara-jobb"-nivan.

Sag ett program pa BBC1 haromdagen som handlade om arbetarklassens syn pa invandring. Och dessa manniskor som fick tv-tid! Forutom att BNPs Nick Griffin (BNP ar Storbrittaniens nationalistparti) fick sitta och saga att det var Islam som inforde de flesta droger i landet (!!!), verkade det som att BBC medvetet hade letat upp de mest outbildade representater for arbetarklassen som de kunde hitta. "They take our jobs" var liksom bara borjan.

Ar det elitistiskt att krava mer av public service an sa? Nja, inte nar de medvetet valjer extremfallen for att skapa debatt. Det ar som att bjuda in en fundamentalist och en ateist for att diskutera religion. Varfor?

Sensationsvarde, antar jag. Men som invandrare ar det inte kul att bli bespottad av manniskor som formodligen inte skulle kunna peka ut Sverige pa en karta.

Talent

Utan att fråga stjäl jag den här bilden från Klaras blogg (foto: Maria Ek). Kolla in resten här. Jag älskar att ha en begåvad designerkompis att skryta om.

Storm

Det var en storm i Southampton i natt! Jag vaknade tidigt idag (elva) för att ta bussen till mitt amerikanska postkontor (jag kallar det så för att det är byggt för bilar, inte människor) - där väntade nämligen tre klänningar som ska användas till mitt stylingprojekt. I alla fall så var det väldigt stormigt, fortfarande, för blåsigt för att använda paraply. Som för att understryka precis hur oglamoröst det verkligen är att leka stylist, var postkontoret typ 5 meter från att ligga under vatten när jag äntligen kom fram.

Mina klänningar var fina - en vintage Laura Ashley som såg ut att ha skapats till ett Askungen-soundtrack (och vi syr och sätter i den, och en kjol av siden (???)) var kanske lite mycket, men det ska nog ordna sig.

Nu ska jag ta och sätta fart. Ska till London!

Godnatt

Nu ska vi se Kramer vs Kramer- jag och Chat är inne i en courtdrama-period. Laters!

Packning

Idag packar jag. Jag älskar att packa. Det är så tillfredsställande att se allt ihopvikt och fint. Nu har jag en massa extra roligt i resväskan eftersom jag ska plåta mitt stylingprojekt i Sverige.

Imorgon jobbar jag. På måndag måste jag till posten och hämta ut mer kläder, sedan går mitt tåg till London klockan tre.

På tisdag far jag hem. Då vill jag ha vår och blommor i trädgården. Snälla?

Filmtips

Vi såg Sidney Lumets 12 Angry Men igår.

Fan tas tisk.

Vem man vill vara

Annika Marklund inspirerar som vanligt. Nu frågar hon, via UnderbaraClara, som också är en inspirerande och intressant tjej, vem hon vill vara.

Jag undrar samma sak själv.

Jag har också alltid velat förbättra mig själv. På måndag, då ska jag börja äta nyttigt och bli en sån där hälsotjej /Det här året ska jag vara snäll mot alla jag möter och alla ska älska mig / Efter sommaren ska jag lära mig en massa saker och bli så där sjukt allmänbildad som experterna på TV... osv, osv.

Och det är svårt att veta vem man själv är. Särskilt om man förändras hela tiden. För det gör jag. På högstadiet var jag en rätt cool figur, om jag får säga det själv. Väldigt självsäker. Hade alltid fel kläder och fel ögonbryn och fel allt, men var ändå inte utstött. Säker i mig själv. Väldigt arrogant. Like elak, till och med. Ambitiös.

Min tonårsperiod, passa-in-perioden kom nog först på gymnasiet. Inte i nån överdriven skala, men det var ändå viktigt att se rätt ut (ha ha, det lyckades jag verkligen med), att hänga med rätt människor, osv. Jag hatade inte mig själv, utan var fortfarande väldigt självsäker. Men jag förlorade nog lite självkänsla. För de är två olika saker.

Sen kom mellanperioden. En lekperiod. Krogen och jobb, kompishäng, singelliv. På några sätt meningslöst, på andra helt livssviktigt. Alla behöver en lekperiod. Jag var nog som mest ytlig här, reflekterade inte så mycket. Ville inte vara nån särskild.

Det måste vara nu, de senaste tre åren i London och Southampton, som jag verkligen blivit mig själv. Och det är ett förvånande resultat. Ami anmärkte på det häromveckan, syster Jenny har också märkt det. Jag har blivit trevlig. Som Jenny uttryckte det: "Du är verkligen sjukt övertrevlig". Haha. Övertrevlig, jag? Högstadie-Sara är död.

Jag gillar det. Jag gillar att Chat har influerat mig, fått mig att förstå att det inte är någon idé att döma människor, och att karriär-gå-över-lik-Sara (som jag lurat mig själv att jag vill vara) inte existerar. Samtidigt saknar jag den där coola högstadietjejen, som kunde stå inför en hel skola och glatt snacka på utan att bli det minsta nervös. Som hade dumma åsikter men som stod för dem.

Det finns dock egenskaper jag aldrig förlorat. Jag har kanske inte varit den bästa vännen jämt, men jag är extremt pålitlig i krissituationer. Jag hjälper alltid människor som behöver det. Alltid. Och jag har fortfarande starka åsikter. Kommer aldrig vara en "vet inte"-person. Och jag är fortfarande ambitiös och driven, på ett mer nedtonat sätt än högstadie-Sara var.

Så vem vill jag vara? Jag vill vara en kompromiss. En snäll tjej, sådär mammaochpappa-snäll och Chat-snäll, som inte skäms för empati. Jag vill vara ambitiös, öppen, ha integritet, kunna säga ifrån, vara en sån som folk kommer ihåg, levnadsglad, lycklig.

Är nästan där. Tror att jag behöver ett år till, kanske, innan min självkänsla överensstämmer med mitt självförtroende. Så - år 2009, då ska jag...

Daily Telegraph

Goddagens. Idag har varit en trevlig dag; sprang på Viktorija och Dana från Zara på stan, och tog en kaffe med dem. Och så har jag äntligen fått mitt kort och pinkod. Lycka.

Har också skickat iväg en jätteläskig application till the Telegraphs Graduate Scheme. Har inte ett hopp i världen om att bli kallad på intervju, men var förstås tvungen att söka. Den som blir antagen får praktik med tidningar i hela landet och är i stort sett garanterad jobb. Hm. Är redan avis på den student från Oxford med kontakter på Telegraph som får jobbet....

Bournemouth

Igår var jättemysigt - vi tog bussen till Bournemouth och promenerade längs stranden - det var underbart soligt men rätt kallt, i alla fall för mina känsliga öron. Vi åt picknick på stranden, kollade på galna killar som surfade (!), en utan våtdräktshandskar, måste varit så kallt.

Sedan tog vi en fika och utforskade staden.

Ica-kort på vift!

Om någon hittar ett icakort med mitt namn på, kan ni komma förbi med det då?

JAG HAR INGA PEEEEEENGAR!!!!!!!!

Seriöst. Jag vill ha mitt kort nu.

Hänt i veckan

• Vi fick ett brev hem adresserat Mr P Emanuelsson. Väldans trevligt. Fel land bara. Men det visade sig vara en Isle of Wight-reklambroschyr inför påsklovet. Undrar om den var menad till Per eller Peter?
• Jag glömde att köpa tidningen där min Observerartikel var publicerad, så igår stal jag mina tre sidor från bibliotekets Observer Food-tidning. Det var lite läskigt; jag gick in på toa och rev ur sidorna försiktigt, sedan smög jag in dem i en tidning som jag hade med mig. Kände mig som James Bond. Tyvärr höll inte larmmaskinen på bibblan med mig, utan började pipa väldigt när jag försökte gå ut. Darrbent och med ett panikfladder i hjärtat log jag mot bibliotikarien. "Ooops! What was that?". De var inte lättlurade, heller - alla som säger att bibliotekarier är mesar har fetfel. Jag blev typ visiterad och trodde att jag skulle DÖ av skam. Helt säker på att de skulle hitta sidorna. Chat var förstås den som räddade mig i slutändan, och smugglade ner de urrivna sidorna i hans block. Och så gick vi ut, trots att det pep. Bibliotikarierna såg hjälplöst på. Nu undrar jag bara hur fasiken det är möjligt att larma en sida i en tidning? HUR?

It's a beautiful day

Så himla fin dag idag. Förhoppningsvis fortsätter det vackra vädret imorgon. Jag och Chat firar närmligen tre år tillsammans och ska ha picknick i Bournemouth. Dessutom börjar mitt påsklov.

Stackars Simona!

Så himla BESVIKEN! Simona gick inte vidare till final (här gäller det att mjölka röst-pengar på så kort tid som möjligt). Nu står det mellan två skitdåliga låtar och hursom kommer England komma sist igen.

Det är ju alltid något, förstås. Men stackars söta Simona! Chat pratar med sin mor nu som är väldigt besviken.

until 9.30

Andy gick vidare, och en annan tjej. Tjejen hade en skitdålig låt som alla verkar gilla. Nu är det röstning, och sen 9.30 får vi veta vilka två som går vidare.

Ses då!

Här är de!

Okej. Här är hela gänget. Simona är tjejen till höger som åmar sig lite. Den blonda till vänster är svenskan, och tjejerna som sitter nedanför är hennes grupp.

O-melodifestivalig

Det här är Andy - kolla vad trevlig han ser ut! Men nu har han börjat sjunga, och låten är alldeles för o-melodifestivalig för att ha en chans.

Puh.

Andy kommer och förstör

Å nej! Andy Abraham från X-factor är med i nästa head-to-head! Han har värsta fan-basen ju.

Hoppas han är dålig.

JIHOO

YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES!

Simona gick vidare!

(Om hon vinner ska jag fasiken till Belgrad, och sitta vid bordet i Green Room!)

Vem?

Vem går vidare?

De snackar nu.

De sa att Simona var "mad"! Alltid positivt. Och de kommenterade också östblocks-röstningen! En av domarna sa nyss att hon är super-weird, perfect for Eurovision, och demented!

Hon kan sjunga!

Låten är... bättre än Robs!

Hon kan sjunga, åtminstone.

Och hon har korsett. Och är från Rumänien. Alltid ett plus i Euro-sammanhang.

Japp. Hon går vidare, det tror jag.

Låten är också väldigt lätt att lära sig, den går: "Changes! Changes! Changes!"

Charm

Simona är världens charmigaste figur! Nu ska hon sjunga.

Oj. Hon har på sig en korsett.

jaja.

I owe it all

Robs låt heter "I owe it all to you" och texten går typ : there's nothing to hold me back now, nothing I can't go through, the damage is done, blablabla

Han är typ fyrtio och har kostym från Next på sig.

Alltså, jag har inte sett Simona än men hon måste vinna över det här!

Regler.

Alltså, reglerna är: först tre head-to-heads: första ronden vanns av svensk-tjejens grupp. Nu är det Rob mot Simona.

Sen går de tre vinnarna vidare till folkets röst. Och Wogan får också välja ett wildcard som går vidare.

Rob

Nu ska nån som heter Rob tävla mot Chats föräldrars inneboende, Simona!

Sverige går vidare

Å nej.

De gick vidare. Bandet med svenskan.

(Här väljer de tre akter som går vidare till folkets röst.)

Haha

Haha. En av domarna sa åt svenskan att hon inte kunde sjunga! Haha.

Liveblogg från Engelska melodifestivalen!

Sitter och kollar på melodifestivalen; här är det inga deltävlingar inte. Främst är vi spända på att se Chats föräldrars inneboende, som är med och tävlar!

Men hittills: Två 16-åriga fjortisar som inte kan sjunga en ton rent. Och ett band med en blond tjej : "I am actually from SWEDEN. We love eurovision in Sweden! I hope England love me!"

Jag gömmer mig bakom en kudde.