Ego

Jag fick en massiv egokick igår. Camilla sa nämligen, sådär i förbifarten, att fotoläraren Karin sagt att min artikel var den bästa han någonsin (???) läst (!!!!) - alltså, det tror jag inte på - av en student. Och att han inte kunde fatta att jag var svensk.

Typ bästa komplimangen någonsin.

Det var intressant att den kom just då, bekräftelsen jag, vi, alla människor behöver, för att känna att vi är på rätt väg. För som jag och Klara pratat mycket om de senaste dagarna - hur mäter man hur bra man är? Om man valt rätt? Om jag skulle få ett uppdrag av en tidning, vilken som helst, skulle jag göra bort mig eller vara en succé?

Det känns omöjligt att veta.

Så därför var det ganska trevligt att få den lilla överdrivet dramatiskt formulerade komplimangen igår. Kanske kan det bli nåt av mig i alla fall.

Och nu har min dator helt fuckat upp sig och allt ser jättekonstigt ut, WHY?

Ha en trevlig alla hjärtans dag. Saknar er, mina svenskar. Å, om ni vill läsa världens bästa artikel så är den ovan.