Om du ska gora nagot innan du dor...

En milstolpe i livet, kandes det som, att se en internationell fotbollsmatch. Och pa fantastiska Wembley - vilket jag insag lite forsent (hade glomt hjarnan hemma). Nagra hojdpunkter: det konstanta buandet av Ashley Cole (for Arsenal, men mest for hans otrohet mot sota Cheryl, vilket jag tyckte var sa underbart konstigt att jag inte kunde halla mig for skratt. Att se Rooneys sura humor pa nara hall (mot slutet gick han runt och stampade i golvet som ett annat barn), alla visor, de intima ropen: "Well done, Seanie" (Shaun Wright-Phillips), "Good thinking, Crouchie" (Peter Crouch) och den klassiska "Rooooonee", vars status motsvaras narmast av Zlatans i Sverige.

Fantastiskt.