Mobbning

Mobbning diskuteras just nu på ett mycket personligt och intelligent sätt på bloggar, bland annat hos Annika Marklund och niotillfem.

Jag blev aldrig mobbad, men det fanns situationer då jag kände mig mobbad. Kanske kan jag ana mig till hur det måste kännas för dem som får ta det varje dag. Förmodligen inte.

Annika Marklund skriver här om en lärare som - enligt mig - inte tog sitt ansvar. En lärare kan påverka så mycket, kan göra hela skillnaden. När någon säger, "men det är inte lärarens jobb, en lärares jobb är att lära ut grammatik och matte" så är det bullshit. Men däremot kan jag förstå de lärare - särskilt på högstadiet (varför man skulle vilja bli högstadielärare är för mig helt ofattbart) som inte orkar. För det är inget litet jobb direkt. Förutom att stödja den mobbade, så måste mobbaren tas itu med. Det är uppfostran och värderingar och folkvett och tonårsångest som ska intutas en person som oftast är livrädd.

För det mesta fungerar nog bara bestraffningar. Jag tror på att blanda in föräldrarna. Inget krossar ens hjärta som en som en besviken förälder. Men om föräldrarna är hopplösa är mobbaren förmodligen det också. Och vad gör man då?