Bullshit

Jag sitter och knapprar på tangenterna, lite yr i huvudet för att jag precis kommit hem från puben efter jobbet. Datorn är uppställd på det fula matbordet av glas som är placerat precis mitt emot den gigantiska tv:n i vardagsummet. Jag måste sitta här, för min snabba internetuppkoppling är inte den mest pålitliga i mitt sovrum. På sofforna längs med väggarna till höger och vänster sitter, som de gör varje dag, Klaga och Viktig. De har inget liv, utan sitter så här varje kväll, han framför en film (han har över 1000, det är skitbra) och hon med stickningen (vad jag undrar vad hon stickar vareviga dag). Hon med sin klagande röst och han med sitt nervösa skratt.

Blir störd i mitt knapprande. Inte nog med att March of the Penguins är på på högst volym, nu ska han prata!

-Vad gör du?

Jag tittar upp. Kommer du ihåg jobbet jag berättade om? Mitt skrivjobb? Jag skriver artiklar, förklarar jag.

-Stories? frågar Klaga, för ögonblicket stilla med stickningen.

-Ja, news stories. Jag skriver nyheter.

-Men, varför?

-För att det är mitt extrajobb nu.

De kollar på varandra med den där överlägsna blicken som jag kan tänka mig att jag får när folk är dumma i huvudet.

-Men det är bullshit, va? Frågar idiot-Klaga.

Vad menar du?

-Ja, det är väl det. Bullshit.

-Eh, alltså det är nyheter. Inte de mest intressanta nyheterna kanske, men jag hittar inte på dem, om det är det du tror. Jag skriver för en hemsida för folk som är intresserade av släktforskning.

Ännu mer menande blickar. Viktig sträcker på sig.

-Ja, du är ju sån där som jobbar med PR. Jag och Klaga är lite mer... logical.

Jag spänner ögonen i honom.

-Jaha. Jag vet inte vad som är mer logiskt än att extrajobba som skribent när man har pluggat journalistik (förvåning i ögonen, det visste han inte, för han frågar aldrig nåt om mig).

-Jaha... Ja då ja. Då är det mer förståeligt.

Klaga nu, med en 'du och jag' blick i ögonen, som vill säga att 'det är lugnt, du kan berätta för mig', envist: Men det är väl bullshit?

Jag bara stirrar.

-Jag gör det som ett extrajobb. Det är inte min dröm att skriva om släktforskning för en hemsida. Men ni borde väl veta hur det är att jobba med något för att nå ett mål, var det än är, föreslår jag med en blick på Klaga, som jobbar som städerska åt prinsen av Saudiarabien och hatar det.

De bara ler: Jag vet inte om jag skulle kunna skriva om nåt jag inte var passionerat intresserad av, bara, säger Viktig överlägset.

Nähä, säger jag och tycker hemskt synd om honom samtidigt som jag vill kasta iväg min dator på hans stora fot.

För jag tror inte han skulle kunna skriva om något alls. Och inte dömer jag honom för det.