Att kunna hjälpa till

Igår träffade jag min kompis Abs för en öl på en pub här i West Kensington. Abs är min kompis från Southampton, vi jobbade tillsammans på Zara. Nu bor han i London och har gått från att vara superdeppig hela förra sommaren och hösten, till ungefär världens gladaste människa. Underbart.

Abs är från Jordanien och förra året fick han reda på att han inte skulle få stanna i landet om han inte tjänade över en viss summa i månaden. Då jobbade han på något slags shippingföretag (typ UPS) i Heathrow med främsta arbetsuppgift att ta emot klagomål från kunder som inte fått sina paket. Inte så kul för en utbildad ingenjör som i månader sökt flera jobb om dagen.

I alla fall så nämnde jag det här för min vän som jobbar för en stor bank och säga vad man vill om den killen, han är så sjukt hjälpsam i såna här fall. Dagen efter mejlade han och frågade efter Abs CV. Nu, några månader senare, har Abs en titel med 'manager' i namnet och tjänar dubbelt så mycket som han gjorde. Hans mamma började gråta när han berättade för henne.

Det är inte ofta man får chansen att verkligen hjälpa sina vänner, men det är en svårslagen känsla när det händer.