Oxford Street

Helt knappt att det har var jag for mindre an tva manader sen; sommaren kanns jattejatteavlagsen.

Fast idag var det riktigt varmt - jag akte hade flipflops och t-shirt pa mig nar jag akte in till Oxford Circus. Tog mig antligen i kragen och lamnade in kameran som ar trasig. Och sa kopte jag en ny planbok.

Oxford Street myllrade av manniskor som vanligt. Njot lite av att sitta pa andra vaningen pa bussen och kolla pa folk som ar alldelese for upptagna med att trangas for att lagga marke till mitt voyeristiska sondagsnoje.

For ovrigt kanner jag mig over min for-hostdepression. Livet kanns helt okej just nu. Har en massa saker att se fram emot.

Just nu ser jag fram emot min lasagne som puttrar i ugnen.

Murphy's Law

Idag nar jag forsokte ta mig hem fran jobbet var verkligen alla gudar emot mig - vaderguden, bussguden och anti-trangselguden.

Det sporegnade verkligen idag. Som spon i backen. Metspon i backen. Och polar samlades det - sana dar som nar man lyckats hoppa over en, uppkommer en annan pa stallet man satt foten.

I detta sporegn bestammer jag mig for att testa buss nummer 70. Buss nummer 70 gar fran mitt jobb till mitt hus ungefar. Valdigt smidigt. Sa smidigt att min fantasi hade upphojt denna buss till den Perfekta Bussen.

Jag star vid busshallplatsen och vantar ett tag. Ett ratt langt tag. Trots att jag star i en portuppgang sa borjar mina skor sakta fyllas av vatten. Oj vad lang tid bussen tar tanker jag efter tjugo minuter. Men jag ar ratt nojd anda for jag laser en artikel i The Times om Stieg Larsson-trilogin som ar ganska intressant.

Efter en halvtimme ar jag besviken. Lite smasur. Halla liksom - det har hade jag inte forvantat mig av buss 70! Dessutom rinner vattendroppar fran mitt har ner langs nacken och ryggen. Obehagligt.

Efter 45 minuter kommer bussjaveln. Packad med minst 75 andra droppande manniskor. Jag klammer mig pa bussen. Aker nagra stopp. Och sa stannar den. This bus terminates here. Star det pa en skylt, inte ens busschafforen verkar bry sig om folk gar av eller inte.

Sa jag sicksackar mellan vattenpolarna pa en okand gata for att forsoka hitta en ny buss. Hittar en, hoppar pa. Andas ut och forsoker torka bort vattnet fran ansiktet.

Aker tva stopp och inser att jag maste av. Men da ar jag nastan apatisk av ilska sa jag orkar inte bry mig. Gar hem. Sjalvklart upphor det att regna nar jag famlar efter nycklarna utanfor porten.

Host

Det har plotsligt blivit host i London och det kanns. Jag kanner mig Meg Ryan i Nar Harry motte Sally-mysig nar jag springer over gatan i min prasslande parka och latte i handen. Snart kommer jag vara tvungen att ta bussen hem for att det ar for morkt att ga igenom parken.

Loven borjar redan bli gula. I The Times idag stod det att det ar for att det har varit en sa regnig sommar. Hosten tror att det ar mitten pa oktober redan.

Har tillbringat denna hostiga kvall med att laga och ata gronsakssoppa, och kollat pa ett designprogram pa BBC2. Nu ska jag krypa ner i sangen och lasa min bok. Lite mysigt ar det allt.

Sondag i Stratford

Jag ar hemma hos Shayne; han spelar nat trakigt spel pa Facebook som tydligen ar varsta poulart. The Farm eller nat.

Jag har kopt ett jattebra badmintonracket! Extra speed and strength!

Ville testa det i Shaynes vardagsrum men det fick jag inte. Sa jag har spelat lite i tradgarden.

Ikvall borjar nya Miss Marple.

Bloggning och badminton

Jag har ingen lust att blogga langre. Alltsa, ingen skrivlust. Jag gar inte runt och funderar pa saker att aterberatta i bloggen. Jag har ingen kamera sa jag maste lana Chats om jag ska ta nagra kort. Jag har ingen laptop med a och a och o och med normala PC-funktioner och stor skarm.

Jag har ocksa ont om tid - det ar mycket att gora pa jobbet igen och nar Chat slutar tidigt (tva ganger i veckan) forsoker vi umgas sa mycket vi kan.

Allt kanns lite sadar halvdant just nu. Skulle garna utveckla men kanner inte att jag kan ifall det nar vissa nyfikna oron i min narhet. OBS - pratar inte om Chat!

En rolig grej har hant. Jag ska borja spela Badminton! Haha! Jag och mina kara syskon blev ju narapa proffs i Holick i somras. Sa nu har jag varvat en mot/medspelare i Ashley, och hittat en fin sporthall i Marylebone, en kort bussresa harifran. Som boende i Westminster kostar det dessutom bara 40 kronor per person for en timma.

Det finns saklart ett problem - efterfragan. Man far boka sex dagar i forvag, och telefonlinjen oppnar halv atta pa morgonen. Eftersom jag kande pa mig att det skulle vara svart att komma fram borjade jag ringa da. Tio minuter senare har alla tider utom 9-10 forsvunnit. Sa vi ska spela natt-badminton, typ.

Imorgon ska jag till Stratford for att kopa racket. Det finns visst nan bra och billig sportaffar dar, och jag skulle anda dit for att traffa Shayne.

Pa onsdag ska vi spela forsta gangen. Spannande!