måndag, oktober 01, 2007

Guardianläsare: alltid lika civila

Daniel Taylor skriver på GuardianUnlimited att Sven-Göran Eriksson förtjänar en ursäkt av engelsk media efter Manchester Citys succéinledning i Premier League. I kommentarsfältet händer sedan något mycket roligt.

goondog
September 29, 2007 4:20 PMMinneapolis/usa
He gets NO APOLOGY because he agreed to work for a man who has been accused of human rights violations and abusing his power when he was in office in Thailand.....an extremely wealthy man in a country full of a lot of very poor people. City fans should be disgusted at what has happened to their club. Its a disgrace.
And before anybody says "nothing has been proven"....wise up.

Opinionxpress
September 29, 2007 4:32 PMLondon/gbr
Goondog your comment is ill-informed and ill-thought out. Ericsson is not a politician. The British government ratified Shinawatra's buy-out of City as it there position to do so. I hope your stand from on high stopped you watching Arsenal v Man City. Didn't stop me. Come on you gooners!

goondog
September 29, 2007 5:05 PM
Opinionexpress - "Ericson isn't as politician"...that reverberates with me along the lines of...the Nazi soldiers were "just following orders"...
You say I'm ill-informed...
http://en.wikipedia.org/wiki/Thaksin_Shinawatra

salarat
September 29, 2007 5:16 PM
Goondog - first of all, using Wikipedia as substantiation for anything is ridiculous, and you know it. You could have written the content in that link, for all anybody knows.

Second, writing this from Bangkok as I am, with the benefit of a point of view a lot closer to the reality than yours in Minneapolis, I can confidently say that the majority of Thais would rather have Thaksin still in power than the bumbling military-controlled civilian government in power now. Don't talk about what you don't know.

Third, Sven has always been a great club manager. I don't know about the quality of the England players at his disposal - personally I think they should have done better in the various international competitions under his rule. But I do think his specialty is club management, not country management. The two are two very different animals. I predict great things for City under his stewardship.

goondog
September 29, 2007 5:23 PM
Okay fair enough.

söndag, september 30, 2007

Det är verkligen jag under peruken!


Dagens höjdpunkt: När Therése sa att jag såg "precis ut som" Jessica Biel.


Dagens lågpunkt: När jag jobbade nio och en halv timme på en söndag och insåg att jag kommer att börja klockan åtta på morgon varje söndag, varje vecka, från och med nu.


Dagens lågpunkt nummer två: Att jag hängivit mig till svengelskan så till den milda grad att jag är tvungen att hitta på nya ord för att fungera i skrift.


Sminkborttagningstips!

Har precis tvättat mig i ögat med aceton.

Det sved lite, men sminket gick bort jättebra.

fredag, september 28, 2007

Ekonomirapport från Antarktis.

Räkningar, jag hatar er. Gå och dö.

Telefonräkning: £142
Elräkning: £450 (förra kvartalet, vill inte ens tänka på vinterhalvårets)
Vattenräkning: hm. Noll. För vi låtsas inte om att de finns.

Jag fryser ihjäl. Det är fem grader ute, vår ytterdörr leder direkt in i vardagsrummet och jag vågar inte sätta på elementet. Gud vet vad elen skulle kosta då.

Inte lika glad idag

Dear Lisa,

I’ve just come back from the welcome-back meeting with Suzanne and was very disappointed to find that, despite what we were told all last year, you won’t be doing the practical dissertation.

One of the reasons I chose the practical dissertation in the first place was because I trust your judgement and feel comfortable working with you.

If there is any way I could still work with you this year, please let me know.

Sara

torsdag, september 27, 2007

Personlighetsklyvningen: förklaringen

Bilderna nedan sammanfattar min dag rätt bra. Först fick jag äntligen, ÄNTLIGEN, mitt snus, och med det kom en Ettan-hatt. Det är utan tvekan min käraste ägodel för tillfället, och kommer att bäras då jag högtidligt snusar framför tv:n (jag har slutat äta chips för att mitt huvud, observera, huvud, har börjat blivit tjockt. Jag har huvudsätstörning. Kaffe och snus gäller tills mitt huvud återfått sin vanliga storlek. Som är 54, enligt studentmössan, btw).

Jag älskar min hatt.

Men sedan har jag och Chat haft fotosession för ny Vlt-byline. Därav klyvningen. Tyvärr blev alla korten suddiga och måste tas om. Men det vet inte Chat om än. Känner att en ny mat-mutning är på väg.

Nu ska jag jobba. Fem till nio, vafan är det för skift.

Dr Jekyll och Mr Hyde







Varför kan jag bara inte hålla tyst?

En anekdot från förra veckans utgång med jobbet måste vara då jag försökte förklara varför London är bättre än Southampton.

Jag sitter och pratar med Kellys pojkvän, som jag precis presenterat mig för och utbytt diverse artighetsfraser med. Han frågar vad jag ska göra efter examen och jag svarar att jag ska flytta till London, såklart. På grund av jobbmöjligheter. Allt gott och väl. Så frågar han vad jag tycker om Southampton, varefter jag börjar på en lång harang om varför jag hatar staden. Mitt i inser jag till min fasa att mannen kommer från Southampton och sätter igång ett ordbajseri i stil med:

"Ehhh... I mean it's not that bad. I'm from a smaller city myself, and anyone who moved there would probably hate it, too! Like, London is so much more interesting... the diversity... You know, the people are more interesting.

"Maybe not more interesting, (halvt panikslagen, försöker vinna tid) but I mean... since I've moved here I haven't found the same depth... Like, it sounds like a cliché but my best friends in London are a gay couple.... (ok, vafan nämnde jag det för?) ... who... (försöker komma på vad som är så fantastiskt revolutionerande med att vara bög att det motiverar Londons dragningskraft, och drar till med,) ... who live in a house."

Snyggt, Sara.

onsdag, september 26, 2007

Prada S/S -08

Bara för att göra det officiellt innan bloggrecensionerna börjar droppa in: jag gillade inte Pradas visning så värst. So shoot me.

tisdag, september 25, 2007

Sammanträffande

Usch. Satt precis och skrev på nästa veckas krönika för Vlt och så går jag in på fatale och ser att Annika Marklund har skrivit ett inlägg på samma tema.

Känns alltid som jag härmas när det händer, även om det är långt ifrån sant.

Projekt och Prison Break

En produktiv dag igår; tog en promenad på förmiddagen, åt lunch hemma och arbetade sedan på mitt avslutningsprojekt (vad sjutton heter det där arbetet man gör sista året på universitetet?). Som jag kanske berättat ska jag göra min egen version av Observer Woman, den söndagsbilaga till the Observer som kommer ut en gång i månaden.

Av de sex artiklar jag ska skriva har jag börjat på tre. En profil på Gwyneth Paltrow, som kommer bli något av det svåraste jag skrivit (inga citat), en undersökande artikel på organisk bomull (som inte går sådär jättebra än, alla företag verkar sköta sig...) och en artikel på misshandel av kvinnor som ska inrikta sig på varför media inte orkar tackla ämnet.

Idag ska jag fortsätta jobba på dessa, och hinna med lite läsning; läser en intressant bok om konsumtion.

Igår kväll kollade jag och Chat in första avsnittet av nya Prison Break. Det var... förutsägbart.

måndag, september 24, 2007

And then there was one

En annan konstig grej.

När vi flyttade in här hade vi sex stycken teskedar.

Nu har vi bara en kvar.

Det är en ganska konstig sak att tappa bort.

Bärfismysteriet

Lyssna på det här. Jag sitter och äter en nektarin, och så känner jag plötsligt en smak av... bärfis!

Min fråga är då: kan bärfislukt överleva resan från Italien till Asda Southampton? Åt jag precis en död bärfis? Eller har vi ett bärfisbo i vår fruktskål?

Låter mysko. Det här kräver forskning. Emma Skyllbäck, om du läser det här: myrlejon är ej längre prio ett.

söndag, september 23, 2007

Igår.




Var ute igår med jobbet. Från ovan Alessandra med pojkvän och i högerkant, Kellys pojkvän. Kelly är på bild med mig, och längst ned är Kate med kille. Kan inte komma ihåg vad någon av pojkvännerna heter. Väldigt uppmärksam var jag. Kvällen var trevlig även om vi blev utslängda från kön (!) då en vakt ville "exercise his right" och slänga ut ett helt sällskap eftersom två personer hade hoppat in i kön (det var Kate + kille). Det roligaste var att de två var inte bland de han ville slänga ut. Tydligen var det vårt fel för att vi "lyfte upp snöret" och lät de krypa under! Arg. Dörrvakter alltså. De är onda av naturen.

lördag, september 22, 2007

Fresher's Week: det gäller att passa in

Två tjejer i provhytten bredvid mig på H&M (okej, så jag köpte inte bara dvd:n).

Tjej ett (med deprimerad röst): You know things are bad when maternity sizes don't fit you.
Tjej två: I think you look amazing!

mummel, skrik, snabbengelska som jag inte förstår, samt en mamma som bankar på provhyttsdörren och tjuter "How is it GOING?" med jämna mellanrum.

Tjej två: Ok, let's take this.
Tjej ett (osäkert): Should we wear this for induction day?
Tjej två: Yeah... ok.
Tjej ett: So we'll match!
Tjej två säger ingenting.
Tjej ett (nervöst skratt): Maybe not match.... It will be like same, but different.

En listig plan

Min återuppväckta passion för gripande dramer tog mig idag till HMV (hatar den butiken) där jag köpte The Hours för £4.

Problemet är att Chat inte vill se den. (Och visst kan jag kolla själv, men jag vill "visa" filmen för honom, det är det bästa jag vet). Det är något med "tre generationer kvinnor" som han är allergisk mot. (Som att han vore nån slags machoman som bara kollar på action.) Dessutom kan han inte med Nicole Kidman (jag vet, galen). Som tur är har Nicole Kidman en näsprotes i rollen som Virginia Woolf, så han kan låtsas att det inte är hon.

Anyway. Jag har kommit på en listig plan för att övertala macho-Chat om att The Hours är sevärd.

Lösningen är mat.

Han kommer nämligen att komma hem om tio minuter till ett uppdukat bord av falafel, pommes frites, coca cola och - till efterätt - chokladmousse. Eftersom han jobbat hela dagen finns ingen motståndskraft kvar, och vips! God mat framför tv:n.

Och nämen. Där var Nicole och hennes lösnäsa.

Film


Om Atonement med Keira Knightley och underbara James McAvoy inte är nästa film ni går och ser på bio tänker jag bli sur.
Regissören Joe Wright (Pride and Predjudice), McAvoy (Last King of Scotland och Becoming Jane) och Knightley (första filmen där plutmunnen inte irriterade) förtjänar varenda öre de tjänar på denna vackra kärlekshistoria och det gör Ian McEwan, som skrev boken, också.
Filmen fick mig att tänka på film. De jag tyckt om. Tråkigt nog är jag en kritiker-sponsrare: om jag har förtroende för en kritiker får jag förtroende för filmen. Jag gillar dessutom att se filmer tidigt: om det är för mycket snack om dem känner jag ett motstånd till att se dem efter "alla andra". Så är fallet med Last King of Scotland, tillexempel. Och Star Wars, tro det eller ej.
Min genre är drama. Jag kan se en komedi och skratta, jag kan se en thriller och bli rädd, men de fastnar inte, och betyder därför ingenting.
Filmer som fastnat:
1. Atonement
4. Grizzly Man
5. Moulin Rouge
6. Titanic
8. The Painted Veil
10. Se7en
11. The Pianist
13. American Beauty
14. Dogville
15. Cold Mountain
16. The Bridges of Madison County
17. The Departed
18. Shawshank Redemption
19. Crash
20. Million Dollar Baby
Filmer som varit bra men inte fastnat:
1. Lord of the Rings
2. Godfather I och II
3. Apocalypse Now
4. Schindler's List
5. The English Patient
6. Edward Scissorhands
7. Far from Heaven
8. Lost in Translation
10. Blood Diamond
Filmer som jag bara ville stänga av trots hyllningar i media:
1. Deer Hunter
2. Saving Private Ryan
3. E.T.
4. Munich
5. Eyes Wide Shut
Har jag glömt någon? Hur många av dessa har ni sett? Hur skulle er lista se ut?

Fri som en fågel

Jag är lycklig. Ligger här i sängen, vid ettiden för första gången på sju dagar och är officiellt a) utvilad och b) deltidsanställd - från och med nu ska jag bara jobba tjugo timmar i veckan. Bliss.

Nästa vecka är sista veckan innan skolan börjar igen. Jag är peppad. Likt Katrin Schulman som bloggbantat med sina läsare, tänker jag betygshetsa med mina.

Jag behöver höja mitt snitt från 68, 5 till 71, 3 om jag ska gå ut med en first. Bloggbetygshetsen kommer att gå till så att jag med jämna mellanrum skriver hur det går. Och om jag är skitdålig måste ni säga det, så jag blir stressad och jobbar hårdare. Skriv gärna saker som "och hur hade du tänkt dig att få jobb på en rikstidning med en 2.1?" eller "du kommer att ångra dig så sjukt mycket om du inte klarar det" osv.

Nu kör vi!

fredag, september 21, 2007

Ett gott råd:

Se. Atonement.

onsdag, september 19, 2007

Trött

Förresten så är jag så grymt TRÖTT. Har jobbat femte tiotimmarsdagen i sträck idag. Två skift kvar, sedan ledig. Deltid faktiskt, från och med nästa vecka. Snart börjar skolan igen.

Imorgon måste jag vara i butiken kvart över åtta för att öppna alla kassor. Helt själv. Vilket jg aldrig gjort förut. Önska mig lycka till!

Den sitter fast!


Att fota sin hand utan att bilden ser ut som något ur en skräckfilm har visat sig vara en av livets stora svårigheter.

Här är den dock, min hand. Garanterat obruten, o-avhuggen och snyggare i verkligheten.
Varför en hand-bild, kanske ni undrar? Jag ville visa min nya klocka (okej, så jag föll för Casiotrenden) i herrmodell och de fem stycken långa röda naglar som växer på - skräll - MIG! Migmigmig!

fredag, september 14, 2007

En ny Topshop-romans: bildbevis!



Bilder från impuls-Londonkvällen. Brunetten i grönt är Robs flickvän Jess, som också jobbat på Topshop med oss. Så hon och Rob träffades på samma sätt som Shayne och Rehan och Chat och jag.
Ser inte Jess väldigt mycket ut som Sela Ward från "Once and again"? Kommer ihåg hur mycket mamma älskade den serien.

Det deprimerade kassabiträdet

På Tesco, i kassan. Plufsig man i tjugoårsåldern stirrar ut i luften med tom blick när jag börjar lägga upp mina varor.

Jag: Hi!
Han: How are you today?
Jag: Good thanks, you?
Han: I don't think I'll get through today.
Jag: (liten paus) Oh.
Han: Sorry, you came to the depressed one.
Jag: (lite ställd) Er... I know what it's like... (ger honom en tjuga för min vattenfiltrerare och två drickor)
Han: Sorry, I don't have any fivers.
Jag: That's ok.
Han: It will all be spent some day, eh?
Jag: Yep.
Han: (börjar räkna mynt) You know, I shouldn't have to do this (pekar på sin handflata där han räknar mynten)
Jag: No?
Han: No, I've got this ability. I always get the right amount of coins up without actually counting it.
Jag: Right.
Han: (pekar på sin handflata) See! Seven pounds.
Jag: It's a gift.
Han: It is. Like magic.

torsdag, september 13, 2007

Londonsnabbis

Var en snabbis i London tisdag-torsdag. Kom hem från jobbet på tisdagskvällen och Chat ringde och tyckte att jag skulle komma till London. Ville jag såklart. Jag tog en taxi till stationen och satt på the Cock på Little Portland Street med en öl i handen klockan tio över tio. Impulsiv=moi.

Igår var vi på Brick Lane och shoppade, vandrade, drack kaffe och saknade. Tittade upp mot vårt fönster på Hanbury Street och såg att det var öppet. Någon vädrar i vårt rum, sa vi.

Jag köpte en blå kuvertväska på Absolute Vintage och en kjol på Rokit. Idag handlade jag dessutom en till kuvertväska och en topp för £1 (sammanlagt!) på en butik som Shayne och Rehans förra flatmate tipsade om.

Nu måste jag skriv krönika.

måndag, september 10, 2007

Bajshumor

Asså jag vet inte om jag bara är på flamshumör men jag garvade verkligen högt åt följande kommentar på Hanna Fridéns blogg. Hanna, som gärna skriver om sina bajsproblem, funderar över huruvida man kan få en stroke när man sitter på toa och trycker lite extra mycket.

På detta lite småroliga inlägg har Hanna fått 18 kommentarer varav en, skriven av Sebastian, lyder så här:

Min pappa fick en stroke när han var på toa... han dog inte, blev bara lite förlamad men det mesta är borta nu. typ lite lam på ena ögat, men märks inte om man inte redan vet om det.


Där mammor ofta befinner sig

Pratade precis med Chat. Han är i London på "affärsresa" - ett möte på Topshops HK imorgon eftermiddag - och jättenöjd. Jag är avis som bara den, och ringde för att höra om allt roligt som händer i huvudstaden:

-Chat, where are you?
-Tesco.
-Wow, London Tesco, yay!
-I went home but my mum wasn't there.
-Really? You don't have a key anymore?
-No.
-Where is she? Are you worried?
-Nah, she probably just went...out, you know.

Kort paus, efter vilken min pojkvän konstaterar trött:

-She probably went to IKEA.

söndag, september 09, 2007

Nytt hår


Det här är min nya frisyr, förresten.

Varför ni kommenterar

Jag tänkte utveckla förra inlägget om kommentarer. Tro inte att jag inte förstår er. I själva verket är jag mycket insinktsfull.

Jag vet era reasons. Så här är det:

Mamma skriver när det är något hon känner igen sig i/ har varit med om.

Pappa skriver när han tycker att jag formulerat mig bra eller involverat historiska fakta i inlägget.

Jenny skriver ytterst sällan, eftersom det inte är ofta hon kommer ihåg att jag finns (plus att hon jobbar typ jämt och är sjukt trött när hon kommer hem och det enda hon orkar göra är att kolla på Vänner).

Sofia skriver jämt roliga kommentarer, hon är bäst.

Peter skriver aldrig, främst därför att han är en fjortis och varken orkar läsa eller skriva någonting förutom Kalle Anka.

Alex skriver ibland, men bara när hon kommer ihåg alternativt känner att kommentaren har något slags värde. Alex skulle aldrig skriva typ "tja bruden!" baraföratt.

Klara skriver ganska ofta, eftersom hon är allmänt social och trevlig samt uppriktigt intresserad av vissa grejer. Men Klara är aldrig falsk, och skulle inte kommentera typ "snygg skjorta!" om hon inte tyckte det.

Lisa skriver rätt sällan, om det inte handlar om något känslomässigt komplicerat, vilket jag och Lisa har utnämnt varandra experter på. Då jäklar snackar vi kommentarer! Men denna blogg är mycket mer neutral än så. Bättre att inte skriva alls än att skriva menlösa hur-mår-du-kommentarer, resonerar Lisa.

Ami skriver när hon har tid, vilket hon inte har mycket av, alternativt när hon får lust att hälsa på/flytta till England. Inte mig emot!

Linnéa skriver aldrig. Respekt!

Kalle skriver när han har lust (en gång om året) alternativt behöver råd om vilken vinterkappa som är snyggast.

och slutligen...

Chat skriver när han är med på kort eller känner igen något ord. Aaahhhh.......

så gulligt.

-------------------------------

har jag förolämpat eller roat er? Kommentera nedan. (hihi)

Petrar: ej vanligt förekommande i Västeråstrakten.

Har varit och köpt present till lilla (numera jättestora) peterpojk. Läste i Expressen att Oskar var vanligaste namnet i Västerås förra året, tätt följt av typ Anton, Lukas och William. Tittade efter Peter men förgäves. Visar sig att ingen bebis blivit döpt till Peter förra året i Västerås. Ingen! Petrus däremot, var det en som fick heta. Men hallå liksom.

Nu ska jag på grillfest hos Amie. Hon bor så SJUKT långt bort. Sist jag var där tog det mig en timme att gå. Suck(s).

Ps: Ett meddelande till vänner och familj som läser denna blogg. Ni är skit. Jäkligt taskigt att tjuvläsa denna blogg utan att säga hej i kommentarerna. Tror ni att jag skriver för att det är kul eller?

fredag, september 07, 2007

Sista bilderna



Död och elände

Och så dog Pavarotti; jag visste inte ens att han var sjuk. Men det var cancer, inte fetma. Skräll. Blev märkligt berörd idag när jag läste en sen intervju med maestron, som han för övrigt trivdes bra med att bli kallad. För mig förstörde dock referenser till ett Seinfeldavsnitt den benämningen för alltid.

Och världen är helt galen; Madeleine McCanns mamma är officiellt misstänkt för mordet på sin egen dotter. Jag saknar ord. Mammor och pappor har mördat sina barn förut men under en världsomfattande skallgång icensatta av de själva? Nej, det kan inte vara möjligt.

Tre häxor

Syster Jenny ringde igår. Hon hade kommit på att jag fanns. Vår konversation var ganska rolig. Den gick ungefär så här:

Jenny: Jag har färgat håret svart!
Jag: Oj, är det snyggt?
Jenny: Jag ser ut lite som en häxa typ.
Jag: Jaha, det låter ju inte så fint. Är det fult eller?
Jenny: Jag vet inte... Jag tror att jag trivs bättre i blont.
Jag: Hm. Jag har typ snaggat mitt hår, förresten.

I bakgrunden hörs mummel, viskningar; det är mamma som försöker höra vad jag säger.

Jenny (till mamma): Hon har typ snaggat håret.
Jag: Nä, asså inte snaggat. Men det är nog det kortaste jag haft. Typ som Miranda i Sex and the City.

Fler mummel och viskningar. Jag ser framför mig hur mamma drar i Jennys tröja och väser "vad säger hon, vad säger hon?"

Jenny (till mamma): Sara har klippt sig som Samantha i Sex and the City när hon hade cancer!

torsdag, september 06, 2007

Brighton





Fler bilder från Brightonplåtningen.
Anledningen till att jag inte uppdaterat är för att jag jobbar sjukt mycket. Kom hem tolv i tisdags, åtta igår och nio idag.
Är ledig på söndag. Kanske skriver lite då.

söndag, september 02, 2007

Fakebook

Sofia undrade varför jag inte gillar Facebook. Här är anledningen.

fredag, augusti 31, 2007

Layout

Förresten. Kan någon BERÄTTA FÖR MIG hur man formaterar i blogger? Så IRRITERAD. Kolla på förra inlägget. Hur fult det är.

Vad är universum?







Godmorgon.
Jag är ledig idag. Ikväll är det Big Brother-final. Jag hejar på Jonty. Det är han med glasögonen. Han jobbar på museum och hade aldrig hört talas om att det var dåligt att göra slut med "it's not you, it's me"-repliken. Jonty är lite efter. Han leker även med teddybjörnar och pruttar väldigt ofta. Men jag tycker att han är så söt.
Men det kommer att stå mellan Brian och tvillingarna (som har valt att räknas som en person)ikväll. Jag tror att Brian vinner. £100 000 vinner man. Det är 1,5 miljoner kronor. Brian är 20 år och typ världens roligaste person. Han fick nyligen reda på att tjejer bajsar. Han misstänkte att de gjorde det, men var inte säker. Jag tror att han föreställde sig att om de gjorde det, var de mer som harkluttar än korvar. Brian trodde dessutom att ägg var embroyon. Alltså, att en kokt äggula i stort sett är en död kyckling.

Brian är kär i Amanda. Igår när de låg i trädgården och tittade upp mot himlen hade de en så gullig konversation.

Brian: "Isn't it weird that this moon is the same moon that is over our parents house?"
Amanda: (förvånat) "Really?"
Brian: "The universe is so big"
Amanda: (kollar upp mot närmaste kamera och kryper närmare, viskar i Brians öra) "This is so embarrassing! Cringe! I don't know what the universe is! Do you know what the universe is?"
Brian: (tänker efter) No.

Tystnad.

Å, det är så man kan ÄTA upp dem! Det är förresten rätt bra att Big Brother slutar ikväll. Så jag kan gå vidare med mitt liv.
Bilder: channel4.com/bigbrother




onsdag, augusti 29, 2007

Dgens Zara: köttbullens återkomst

"Psst, Sara!" viskar Kate där hon står och viker polotröjor. Jag tassar bort till henne.
"Sara, he was here."
"Who?"
"That guy, the guy who tries on women's clothes!" väser Kate, och jag spärrar upp ögonen. Hon fortsätter: "Yep. But he didn't try anything on. He was just kinda looking around. Then he went."
"You don't think he was looking for me, do you?" frågar jag lite nervöst.
"I bet he was," svarar Kate. "But I hid in kidswear. I think everyone hid. Maybe he was just looking for someone to talk to."

Jag nickar, men jag tror inte på det. Det är mig han letar efter. Jag är - gulp - hans vän. Jag låter honom prova kläder på damavdelningen, för guds skull!

Hjälp. Vad har jag gjort?

Fortsättning lär följa...

tisdag, augusti 28, 2007

Dagens Zara: Roxettefeber!

Har ändrat uppfattning om in-my-country-tjejen. Hon heter Viktoria och är faktiskt jättesöt. Hennes sociala kompetens är en motsägelse i sig själv, eftersom den innebär slumpmässiga tankar formulerade som frågor utan någon som helst logik.

I praktiken fungerar det så här: Jag hade idag som huvuduppgift att gå fram och tillbaka till provrummet och hämta kläder som ska hängas ut. Viktoria är alltid i provrummet (av okänd anledning). Jag kommer in, varpå Viktoria säger "Sara, in my country we eat a lot of potatoes. What do you eat in your country?" Jag svarar lydigt, medan jag samlar på mig kläder från stången, och ger mig ut på golvet igen. Femton minuter senare är jag tillbaka. "Sara, in my country it is cold in the winter. Is it cold in you country?". Och så fortsätter det. Dagens mest minnesvärda fråga var denna (som sades med ett blygt tonfall): "Sara, is Roxette from your country?" Ett jakande svar producerade ett litet pip från Viktoria. "Sara, THEY ARE MY FAVOURITES!"

Man kan inte ogilla någon som älskar Roxette utan att skämmas för det.

söndag, augusti 26, 2007

Tacken för ett VM-guld

Expressens reporter: "Hur ska ni fira det här nu?"
Patrik Kristiansson: "Det blir väl en skitgubbe via datorn..."

Det är inte mycket de begär av livet, herr och fru Klüft.

Man kan inte tröttna på att driva med dumma amerikaner.

Klipp snott från Youtube via Silverfisken.

fredag, augusti 24, 2007

Plåtning

Okej då. Ni får väl se dem. Jag kan ju inte först annonsera ut att jag ska modella och sedan berätta om dagen och sedan säga att bilderna var skifula och ni får aldrig se dem.

Även om det är sant.
(Fler kommer, dessa ska användas av butiken såvitt jag vet. Camilla håller på att redigera fler. Men jag tänker inte lova att ni får se dem.)
Och ja, Camilla har photoshoppat bort det mesta av mitt hår på andra bilden. Tack gode gud för det.

Dagens Zara: Var ligger fetishbutiken?

Nio timmar (okej, åtta minus lunch) på betonggolv sorterandes klänningar-som-vägrar-sitta-kvar-på-galjen är en lång tid. Detta är utan tvekan det mest ansträngande jobb jag någonsin haft. Inom handel blir det inte mycket jobbigare än så här. Och det vet jag. Varför orkar jag inte gå in på nu, men ni ska få en redogörelse.

Som motvikt kör jag igång på nytt tema här i bloggen. Vi kan kalla det för dagens Z(s)ara.

Blond kvinna i trettioårsåldern med övervuxet barn i vagn: Excuse me, do you have anything that is, or looks, like a corset?
Jag: (tänker en stund) "No, I don't think we have actually.

Blond kvinna, nu med armarna i kors och barnet hängades ut från sidan av barnvagnen säger ingenting, men stirrar på mig som om hon tycker att jag ska kuta iväg och sy en alternativt försvinna från jordens yta.

Jag: (piper nervöst) Sorry about that.
Blond kvinna, nu slående lik Glenn Close i Farliga Förbindelser: (suckar) Where is the nearest fetish shop?
Jag: (stirrar) I don't actually know
Glenn Close, nu förvandlad till Dita Von Teese, stirrar på mig i tystnad.
Jag: (har skitdåligt samvete över detta och tänker att VARFÖR vet jag inte var det finns en fetishbutik, är jag HELT dum i huvudet, jag är det sämsta butiksbiträdet i världen): I'm really sorry.

Varpå kvinnar suckar, skakar på huvudet och stegar iväg. En mycket missnöjd kund.

There is no pleasing some people.


torsdag, augusti 23, 2007

I'm a LADY, you see

Igår när jag stod och sorterade kappor i storleksordning kom en liten man fram till mig.

Liten man: Do you work here?
Jag: I do!
Liten man: I just LOVE this coat! It's fabulous, don't you think? (pekar på en kort damjacka i ylle)
Jag: Er...yes.
Liten, konstig man som spanar på damkläder: I'm gonna try it on! (börjar gå mot damernas provrum)
Jag: Eeeehh... The men's fitting room is down there...
Liten konstig man, nu på väg in i damernas provrum: (stannar upp) DARLING, I ALWAYS go into the women's fitting room. I'm a transsexual, you see!

Varpå den lilla mannen går fram till mig, till sig omkring och viskar bestämt: It's not like I'm gay or anything!

Tyvärr passade inte kappan ("DARLING, I looked like a meatball!") - men visiten var inte över. Mannen, eller ska jag kanske säga kvinnan, i fråga var nämligen en väldigt underlig personlighet. Han/hon (även om pikétröjan och shortsen indikerade det förstnämnda) övergick i ett ordflöde som inte gick att stoppa.

"Darling, you are just so fit! I'm a meatball compared to you, I really am! I wish I was a size zero. Oh, see that dress over there? You'd look stunning in that. You should buy that coat. It's amazing, but my husband wouldn't like it. Should I do up the buttons? I'm a manager at John Lewis, you see, and when the customers don't do up the buttons I just feel like FIRING EVERYONE - oh, what's that? That's a bit nu rave, don't you think? With your legs, you could SO pull it off. I'd better be off, see you later, ta ta!"

Jag är rädd för denne man. Han verkar lite labil.

Fula bilder, fula skor.

Såg Camillas bilder igår för första och sista gången. Var det värsta jag sett. Är förbannad på mig själv för att jag var mesig och inte sa nej när hon hon frågade. Ska mejla och säga att jag inte vill göra hemsidegrejen.

Ligger i sängen och vilar fötterna. Försökte hitta jobbskor idag utan resultat. Vet ni hur dyra sköna skor är? Jag står nu inför ett dilemma. Hur ska jag förmå mig att lägga ut en tusing på fula skor?

tisdag, augusti 21, 2007

Första dagen

Jag har jobbat nio och en halv timmma idag. Det känns i fötterna.

Omställningen från saratid till jobbtid var svår; somnade vid fyra. Upp klockan sju. Så det var lite sömngångarfasoner idag. Zara i Southamptonton är väldigt seriöst. Efter stängning ska alla kläder hängas i storleksordning, till exempel. Rätt otacksamt jobb med tanke på att kunderna är där och sliter vid öppning.

Människorna var trevliga. (Fast en tjej från Litauen, som började alla meningar med "in my country..." var lite jobbig.)

Shit, klockan är halv nio. Måste gå och lägga mig.

Välkommen, nytt liv!

måndag, augusti 20, 2007

Zara

Tisdag 9-19
Onsdag 9-19
Torsdag 9-13
Fredag 9-19
Lördag 9-19

Har inte jobbat fem dagar i rad sedan sommaren 2006.

Det här ska bli intressant.

söndag, augusti 19, 2007

Svensjukan

Hur löjligt stolt känner man sig bara för att Sven (som är ungefär lika sympatisk som Runar) har vunnit en liten fotbollsmatch (Ok, tre matcher OCH de ligger etta i tabellen)?

Kan någon förklara för mig varför just detta känns så viktigt? Har suttit på sajter hela dagen och läst kommentarer. Här är ett urval:

"I expect Eriksson to overachieve with Man City this season, albeit whilst
doing nothing to further the entertainment factor of the premiership, and will
probably finish in the top half of the table. I also expect to read a lot of
puerile critical rubbish about him from journos who merely wish to regurgitate
accepted media doctrine, rather than have the brains or the b*lls to think for
themselves." -Hippoclub, The Guardian

"A couple of good results (todays being a smash and grab) shouldn't overide 5 years of overpaid, catatonically boring, serious under-achievment with England." -Pitchthumping, The Guardian

"There is going to be no pleasing some people. Especially journos that think we have the memory of goldfish. Can anyone remember a journo who defended Sven? I can't. Tall poppy syndrome of course. I have said it before and will say it again. Last 8 in a major competition is about Englands level." -Seagulljavea, The Guardian

Vad är det för sjukdom jag har? Jag vill bli botad. Lider ni av samma syndrom?

Stora ögon, pojkband + tortilladip

Gårdagskvällen var grymt lyckad på så otroligt många plan.

Först gick jag och Chat till Avondale där vi träffade födelsedagsbarnet Steve, Si och Myspace-flickvännen samt två tjejer som jag inte riktigt vet vad de gjorde där (de försvann rätt snabbt, och ljög ihop nån historia om att de skulle träffa några kompisar, men vi vet att de gick till nåt trash-ställe för att dansa).

Si var jättefull. Jag tror att han var nervös för att vi skulle träffa Sabrina, och det var jätteroligt att se honom helt stissig. Han pratade verkligen hela tiden, och varje gång minsta sak hände (typ att jag skulle på toaletten) så ylade han "Varför LÄMNAR alla mig?" Jag och Chat visste inte var vi skulle ta vägen. Vi satt som på nålar och försökte vara trevliga mot lilla Sabrina.

Hon var verkligen pytteliten. Dessutom hade hon abnormt stora ögon som gjorde att hennes ansikte såg ut som en enda jättepupill. Och hon var arton och knäpptyst. Det var inte lätt att konversera.

Jag: So... Si told me you work at Skandia! I think that's a swedish company, actually! (är det?)
Sabrina: (stora ögon)
Jag: (ger mig inte) So what do you do there?
Sabrina: it's customer service.
Jag: Oh!
Pinsam tystnad.
Sabrina: I'm the baby of the group.

No shit Sherlock! Efter Avondale's gick vi vidare till Goblets, som är ett jättemysigt ställe med väldigt blandad publik. När vi har varit där i tio minuter drar Sabrina mig i armen och säger:
"These people scare me."

Det lilla flickebarnet ville gå till Jumpin Jack's, som jag varit på en gång. Si beskrev musiken som "Eurovision, typ" och såg lidande ut vid tanken. Men vi gick.

Och alltså. Detta ställe. Det var det roligaste jag sett! För det första kom vi lagom till kvällens uppträdande, som var - håll i er nu - FIVE! Pojkgruppen, alltså. Jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Det var verkligen Five, fast nu är de bara fyra, och de MIMADE till sin egen musik och gjorde VOLTER på scen. Jag dog. Vi filmade och tog kort, hoppas på att lägga upp dem på bloggen.

Det roligaste var att Five var förband till - håll i er igen - JJ's Spice Girls! De var fem tjejer som dansade och mimade till två Spice Girls- hits och såg vagt ut som den de skulle föreställa. Förutom Mel B som var vit. Och det fanns två baby spice. Men vem håller räkningen, liksom. Den sötaste tjejen skulle förmodligen föreställa Posh, men hon hade isblont långt hår. Jag kan föreställa mig hennes audition:

Manager: Du kan få vara Posh om du klipper av dig håret.
Posh-wannabe: Aldrig.
Manager: Jo, det måste du. Annars blir det två baby's.
Posh-wannabe: Men mitt hår är min bästa tillgång!
Manager funderar ett tag.
Manager: Okej då.

Det roligaste var att hon inte kunde dansa och koncentrerade sig så hårt på sina moves att ansiktet liksom snörptes samman. Det såg ut som hon satt på toa, ungefär.

Efter det kunde kvällen inte gå fel- de spelade REDNEX, för guds skull! Jag ville inte gå hem. När klockan var två lämnade jag motvilligt min utkiksplats över scenen där en gubbe i fyrtioårsåldern precis dragit av sig tröjan (som var ett nattlinne, och det är helt sant. Han hade nattlinne på sig).

Vi gick hem till oss, och jag bjöd på svensk tortilla-dip. Där kan vi snacka succé. Jag har en order på en av varje smak som finns från Steve (mamma, du får ta med dig till Paris) och imorse fick jag ångest-sms från Si som löd: "So sorry I embarrassed myself yesterday, I hope you had a good time, loved the dip."

lördag, augusti 18, 2007

Blogghumöret på topp!

Hittade en list hos Lolita som jag tänkte svara på.

Språkbegåvningar?
Svenska, engelska och lite, med betoning på lite, tyska. Och några meningar på Punjabi - räknas det?

Knasiga misstag?
En gång när jag jobbade på Din Sko sålde jag en kräm till en man som helt klart skulle förstört hans nubuck-skor. Undrar om han använde den?

Udda talanger?
Jag tycker själv att jag är bra på att känna på mig saker. Jag kan ganska fort känna av om någon är intresserad av någon annan, och om någon pratar "mellan raderna" kan jag snappa upp detta. Men det finns de som har bättre intuition: George från Seinfeld och Ami är två av dem.

Barndomsminnen?
Det är sorgligt, men jag har världens sämsta minne! Kan bara komma ihåg saker som vi har på videofilm.

Detta visste ni inte om mig:
Jag följer tio bloggar om dagen, har nästan alltid majonnäs på mackan och är får ibland för mig att djävulen "står i hörnet" när det är mörkt. Be mig inte klarifiera det sista!

Fyll gärna i listan själv i kommentarsfältet!

Det triviala: elitism och mode




















Hittade denna bild på Style.com. Är det bara jag som tycker att de hypar så konstiga saker? Det här är en jättesöt tjej i fin sommaroutfit, men det är också allt det är.

Tycker ofta att jag ser bilder på Style och bloggar som folk höjer till skyarna av okänd anledning. Om flickan ovan hamnar på streetstyle-sajter kan ju vem som helst göra det, eller?

Är jag snål - kanske är det demokratiska i modet just det vackraste, och mångfald krävs för att tillfredställa allas tycken? Jag tror att det är just av den här anledningen jag inte skulle kunna jobba som moderedaktör - jag har svårt att se det vackra i saker. Inte fantasi nog att inspireras av det lilla.

Bildtexten till bilden ovan lyder :"Working the door: ASOS dress, Indiska sunglasses, Dolce & Gabbana bracelet, and DinSko shoes."

Det är bara SÅ trivialt. Och jag är inte bättre, absolut inte, men det också därför jag inte är en stor trendsättare/konstnär/inspirationskälla.





















Den här bilden är med i samma bildspel. Outfiten är fullständigt galen - inte när man ser den så här, kanske, men om man föreställer sig den i verkligheten - och mycket längre från min egen stil.

Är det elitistiskt av mig att se mening i den här bilden och inte den ovan? Är det bara för att den mörka kvinnan signalerar eskapism och rikedom, medan blondinen betyder svensson-sverige?

Kanske. Men inspiraton måste få vara subjektiv. Som skribent däremot är objektivitet ett måste. En bra journalist kan få det trista att kännas intressant och en bra moderedaktör kan finna skönhet i en enkel strandklänning. Kan jag göra det?

Bilder: Style.com, se bildspel här

Simon says

Sis (Si blir konstigt i svensk ägandeform) kompis Steve fyller år idag, så vi ska ut och fira. Har bara träffat Steve en gång, men han är trevlig. Kvällens höjdpunkt blir helt klart att träffa Sis flickvän som han klickade hem (jodå!) på Myspace för en månad sen.

I morse ringde Si till Chat och det gick inte att låta bli att höra konversationen (måste vara något med volymen).

Si: Mate, you and Sara coming tonight?
Chat (sover lite halvt): Yeah...
Si: I was wondering, you still up for couple's thing next week?
Chat: Yeah, that's payday, init?
Si: Yeah. And... she is coming tonight so you get to meet her.
Chat (har vaknat): Can't wait to see her!
Si: Yeah. She's not all that.

Brighton

Så plåtningen igår var en upplevelse. Ett virrvarr av ingen make-up-artist som kunde göra mig vacker, en massa fula kläder, två butiksägarinnor som inte visste vad de ville, ett hopplöst hår som inte ville stylas (mitt) och två rätt dåliga modeller. Resultatet kommer kanske visas här, om ni ber riktigt snällt.

Efter plåtningen försökte jag övertyga Camilla om att, när hon nu sett hur dålig jag var som modell, inte vill använda mig för hemside-plåtningen. Tror att jag lyckades. Vi får se.

Men mina två dagar i Brighton var riktigt roliga. Sov hos Camilla kvällen före i hennes hus som inte var ett hus utan ett showroom med elektrisk Playboy Mansion-style grind och en rosenträdgård som påminde mig om Drottning Victorias sommarställe på Isle of Whight. Men aldrig att jag skulle vilja bo där. Inte en personlig pryl eller kreativ lösning i sikte.

Däremot hade vi väldigt trevligt. Camilla lagade middag och så satt vi framför hennes tusentums platt-tv i vardagsrummet och pratade om en massa saker som vi aldrig hinner prata om.

Tågresan till Brighton var också en upplevelse. Såg en massa vackra byar på vägen, bland annat en viss Arundel. Kände instiktivt att jag sett slottet någonstans förut och fick genast bekräftelse genom två damer som högt tillkännagav att Arundel Castle var så vackert så.

torsdag, augusti 16, 2007

Viktigt meddelande

Jag fick jobbet.

onsdag, augusti 15, 2007

Det är nästan för mycket



Var bara tvungen att dela med mig av den här bilden som Alex var vänlig nog att skicka över häromdagen. Alltså, hur somrigt är det här? Och hur mycket ser jag ut som ett förvuxet barn?

Pripps blå, träbrygga, svensk flagga... Det är bara för mycket. Men lite sött också.

Värsta finnen

Imorgon ska jag till Brighton. Ska sova över hos Camilla för ett shoot som vi ska göra på fredag. Det är alltså inte hemside-grejen utan en plåtning för en butik i Brighton, som jag har förstått det.

Enligt Camilla så ska jag ha vintage-bröllopsklänning på mig och cykla med paraplyer och allt var det var. Ser verkligen fram emot att se kläderna, de skriker tydligen "Sara" enligt Camilla. Men Camilla är Camilla så det tror jag inte på förrän jag ser dem. Den andra modellen heter Claire och är tydligen superposh. Hoppas jag kan hålla mig för skratt. De låter så roliga när de pratar.

Jag har fått tre stora finnar inför detta event.

Fast när jag berättade för Amie idag att en make-up-artist skulle vara där hela dagen så sa hon: "That's good, then you don't have to worry about your spots."

Och det är ju sant. Men det är också typ som att städa inför att städerskan ska komma; man vill ju inte att en make-up-artist ska tycka att man har värsta dåliga hyn.

Nästa gång ska jag komma ihåg att inte vara så förbannat dum i huvudet

Mitt undermedvetna har talat. Det vill inte ha ett jobb.

Var på intervju idag på Zara. Allt går finfint tills människan säger, "har du någon semester bokad?" och jag svarar högfärdigt: "Well, I always go home to Sweden on Christmas."

Det var inte så smart.

söndag, augusti 12, 2007

Nagelfakta

Mina naglar har nu växt i genomsnitt 1 millimeter sedan 1:a Augusti.

1 millimeter!

5 millimeter till och de är uppe vid slutet på fingret. 12 gånger 5 är lika med 60.

Om 60 dar kan jag alltså räkna med att ha naglar som normala människor.

To work or not to work

Sitter och slösurfar. Lite ångest över min tråkiga tillvaro, som borde innehålla mer jobb än... inget alls. Men jag fattar inte hur man ska kunna pussla ihop allt.

Om jag får ett jobb kommer det skapa problem i följande situationer:

  • När Peter, Ami (hoppas!), Klara (hoppas!), Sofia (ej troligt, men...) och andra trevliga personer kommer på besök hit. Hur lösa?
  • När det är jul och jag vill åka hem till Sverige.
  • När det blir jättemycket att göra i skolan och jag inte har tid med någonting.
  • När jag behöver göra praktik (vilket jag MÅSTE i år)
  • När jag vill fortsätta följa de 38 tv-serier jag är besatt av.

Om jag inte får ett däremot:

  • Kommer det bli svårt att få råd att åka till Japan.
  • Kommer det bli svårt att köpa det mesta (typ mat och toapapper).
  • Kommer jag aldrig kunna betala hälften av senaste elräkningen på 5500 JÄVLA spänn!
  • Kommer jag inte träffa en ny kompis i hela mitt liv.
  • Kommer jag bli en soffpotatis som förra året.

När jag tänker efter borde jag nog skaffa ett jobb.

tisdag, augusti 07, 2007

Model behaviour

"My goooorgeous Sara, how ARE you?" kvittrar Camilla i ett sms, kompisen från universitetet som är en sådan där person man bara hatar; vacker, rik och urtrevlig vars mobil piper hela tiden. Dessutom har hon funnit sin passion i livet; modefotografi, och har redan hunnit jobbat med en hel del företag trots att hon köpte sin första systemkamera i april.

Men Camilla kan charma brallorna av vem som helst, och det är lönlöst att försöka stå emot. Så när hon frågade om jag ville modella för ett jobb hon ska göra i september hade jag liksom inget val. Kan jag väl.

Så igår var Camilla på snabbvisit i Southampton för ett möte (jag, avundsjuk?) med en klient (grr) och vi möttes upp efteråt på Mono.

"Åhhh, Sara - detta kommer att bara bli sååååå AMAZING! Kläderna är helt fantastiska och hon ska öppna i New York och London, och hemsidan kostade £90 000, och bilderna kommer att bli SUPER!"

Hm. Vänta nu. Sa hon något om en hemsida?

"Jo, alltså, du och två andra modeller ska modella på hemsidan! Vi kommer att ta alla bilder i London, det kommer att bli såååååå bra! De räknar med sextusen hits om dagen!"

Så.

Att göra-lista:
Bli snygg.
Bli en bra modell.

Panik.

onsdag, maj 23, 2007

Drar ihop sig

Jag har inte varit sa bra pa att uppdatera. Men nu drar det ihop sig: pa tisdag aker jag till London och sen blir det Sverige i tre veckor.

Har haft grymt kul nar Jenny och Sanna varit har. Bilder kommer, kanske.

Kan inte lova nagot, for det kanns som att blogglivet ar slut for den har sasongen. Nu ar det sommar!

lördag, maj 12, 2007

Eurovision

Ikvall blir det stor eurovisionfest hemma hos oss. Det blir jag och fyra killar som helst lyssnar pa Drum'n'bass, haha. Fast sen kommer Jenny och kompis till Southampton vid tiotiden. Riktigt kul, om an jobbig tajming.

tisdag, maj 08, 2007

Sista dagen

...idag har jag avslutat mitt andra ar pa universitetet har. Trumvirvel!

fredag, maj 04, 2007

Laaang vecka

Det var ett tag sen jag skrev. Den har veckan har varit laaaang. Never ending. Har tva stora arbeten att lamna in pa onsdag, men de ar bada sa gott som klara. Sedan vantar fodelsedagsfirande (Chat pa onsdag) och en syster pa besok nasta lordag. Det tycker jag kanns trevligt.

Annars. Vadret ar vackert och det ar varmt. Jag har solat lite. Igar var jag och at god lunch med Yasmin och Karen. Det ar val ungefar vad som hant den har veckan.

Sommar i Sverige. vill ha nu.

English: another week, and then summer holiday. I cannot wait.

tisdag, maj 01, 2007

Lovely London




Jag saknar London extremt mycket kande jag igar. Riktigt bra dag. Promenerade runt i Soho, tog en ol med Mhari, for att sedan ga och kolla pa Sound of Music, som infriade forvantningarna med rage. A, jag vill tillbaka till London NU! Bilderna visar en supervacker Mhari som vanligt (hon halsar till familjen, forresten!) och jag som ser helt patand ut. Ser ni att ogonen ar rodsprangda? Vet ni varfor? Jo, det ar Jennys ogonpenna som jag rakat snott med mig nan gang och aldrig kan komma ihag att jag ar allergisk mot. Kliade hela dagen.
Sista bilden visar kon utanfor Topshop for Kate-slappet igar kvall. Och nej, kon var inte alls sa farlig, men jo, hon modellade i fonstret och nej, jag gick inte in. Och visste ni det har!? - Kate Moss kollektionen ska saljas i TVA AR! Hm, har Sir Philip tagit sig vatten over huvudet dar?
Nu ar jag sa sjukt trott, for jag var tvungen att ta taget klockan atta imorse for att hinna med min djavulska larares lektion. Och hon vagrade kolla igenom mitt arbete! Bitch! Tror att jag ska gora en macka och ga och lagga mig.
English: London yesterday. I miss living there. Had such a good day catching up with Mhari and going to see Sound of Music.

söndag, april 29, 2007

I am a crap writer and I don't care (or something like that)

Helgen har varit trevlig, om an lite trist. I fredags var vi och spelade cricket igen, inte lika kul som forra gangen. Igar satt jag inne hela dagen - trots sommarvarme ute - det ar verkligen sjukt varmt just nu - och kampade med en 3000-ords recension. Jag vet verkligen inte vad jag haller pa med. Har skrivit hela nu men den ar skit. Kolla pa det har utdraget, till exempel.

Secondly, in some of the films Herzog has chosen to analyse (Mannequin, Fashions of 1934, Roberta,) the author points out how manner of the models directs the eye to the clothes. According to Herzog, these instances highlight the promotional aspect of the film, and I can only agree. But other reasons for these similarities are not mentioned. Could it be argued, for example, that the walk of the models in these films were similar because of the director’s aim to reflect reality? Is it not likely that when filming a fashion show, the aim is to imitate how real models walk?

Detta ar verkligen bullshit! BULL - SHIT. Saklart det ar en metod fran filmarnas sida att visa kladerna, inte "imitera verkligheten". Haha. Men jag har skrivit detta i brist pa nagot battre att saga. Jag menar, var larare vill att vi ska kritisera en text som ar beundrad varlden over for sin mitt-i-prick beskrivning av produktplacering i Hollywood pa 30-talet. Och har kommer jag och ska kritisera! Japp, det gar ju bra.

Den andra texten jag haller pa och skriver handlar om modebloggar, och ska vara en latt kommentar pa fenomenet. Astrakig kommentar ar den hittills.

Na, jag ger upp. Det ar for fint vader for att sitta inne och sura. Imorgon ska jag och Chat till London och se pa Sound of Music, det ska bli grymt!

English: I am bored with myself, writing essays and not having anything remotely interesting to say. I give up. Tomorrow: Sound of Music in London.

fredag, april 27, 2007

Another bag


Nja, kladerna ar inte mycket att hurra for i Kate Moss Topshop-kollektionen, men clutchen uppe till vanster vill jag ha. Dock orkar jag inte koa, eller satta klockan pa kvart over fyra pa morgonen for att kopa den via internet. Man kan ju tycka att det ar praktiskt att Chat jobbar pa Topshop, men tror ni att han far fortur? En halvtimma innan kollektionen slapps far han kolla pa den, och valja ut en sak. Klockan halv sju pa morgonen! Dessutom ar vi i London pa tisdag, sa det gar inte.
Far vanta till andra leveransen. Eller skita i det. Sa snygg ar den ju inte.

torsdag, april 26, 2007

Me and my bags
















Vad ar det med mig och vaskor nufortiden? I forra veckan var det den morkbruna i ormskinnsimitation som jag hittade i Southamptons (enda!) vintagebutik. Igar Anya Hindmarch's tygvaska, och idag den vackert bruna axelremsvaskan som jag sprang pa utanfor en loppis.

Det ar faktiskt en historia i sig, for jag var pa vag hem fran Tesco och sag den i ogonvran. Loppisen ar en affar som jag tror far sina grejer fran gamla manniskor som dott. Lite makabert kanske, men det maste vara sa, for jag och Chat har handlat bord och spegel darifran for bara nagra pund. Jag hade inga kontanter, men gick anda in for att fraga. Det var en massa man i butiken, och en liten smutsig gubbe fick syn pa mig. "How much is this" fragade jag, varpa han tittade pa mig lite finurligt och fraste (ja, faktiskt) "You can have it, cause you're cute!"

Han var kanske 65.

Jag kande mig som en slampa, speciellt med tanke pa att en kvinna i 40-arsaldern stod och forhandlade om priset pa en kaffekopp med en annan gubbe. Men jag ar inte den som inte tar emot en vaska gratis, sa jag vande mig om och gick. Da horde jag bakom mig: "I didn't charge you for that!"

Varpa jag vande mig om igen och den lille smutsige gubben, kvinnan och en annan gubbe stirrade pa mig. "No, not YOU" skrek de tva gubbarna i kor. Jag smet innan de andrade sig, eller kvinnan med koppen anklagade oss for aldersdiskriminering.

Allt detta ar ratt ironiskt med tanke pa att jag precis mejlat ivag en ilsken feminsitisk kronika till VLT.

English: See all my loveley bags? I got the brown satchel from a junk shop for absolutely nothing.

onsdag, april 25, 2007

Jag ar spritt sprangande!

Fullt upp idag. Forst var jag uppe klockan sex och lekte galen konsument. Tog en buss till Sainsbury's i Bitterne (andra sidan stan) pa jakt efter min it-bag . Klockan atta stod jag med konummer 116 och vantade pa min £5-vaska. Och en halvtimma senare var den min. Sadar ja.

Sedan taxi till skolan och pa en buss till London, dar vi idag hade workshop pa The Guardian. Mycket givande. Hem vid sextiden och nu vill jag bara sova.

English: Got my Anya Hindmarch bag in the end...

tisdag, april 24, 2007

Larare som ljuger

Varfor gor larare mig sa arg? Jag blir oftare arg pa daliga larare an jag blir pa nagot annat. Jag tror att det ar irritationen over att bli missforstadd som jag inte kan sta ut med.

Men innan jag kommer till dagens missforstand, sa vill jag saga det har: jag kan ha svart att ta kritik, men inte i skolan. Da valkomnar jag det faktiskt, eftersom jag tillhor typen som ses som duktig och inte behover speciellt mycket hjalp.

Det kan faktiskt vara sa att jag irriterar mig pa att inte fa kritik. Nar jag kanner att nagot blivit halvbra kommer lararen och sager "really nice, you've done well" och nar jag ar riktigt nojd med nagot sager de samma sak. Kan de inte se skillnaden mellan halvbra och bra?

Den har terminen har vi haft var kursledare Suzanne i "Magazines and Markets", en kurs som gar ut pa att skriva for olika publikationer. Varje lektion har hon gatt forbi min dator och hmm:at uppmuntrande. Suzanne gillar mig, och hon har inte gett mig ett enda tips pa 10 veckor. Forra lektionen, den innan pask, laste hon igenom det jag skrivit hittills och tyckte att allt var "really nice". Tack for hjalpen, liksom. Men det ar ju kul att hon gillar vad jag gjort.

Sa idag. Satter mig ner vid datorn. Vi ar sex personer som lyckats tagit oss dit (resten ar val hemma och sliter med uppsatser och artiklar som ska lamnas in den har veckan). Suzanne kommer in. "Haven't seen you for a while", sager hon till mig. (Nej, det var pasklov, tanker jag) "No"? Fragar jag. "No, me and Lisa are worried about you. You used to be such a model student. How are you going to deal with your third year if your attendence is this bad?"

(Varpa mina tankegangar gar sa har. Okej. Djupt andetag. Hon ljuger. JAG HATAR LARARE SOM LJUGER!

1. Jag har missat kanske tre lektioner. Inte konstigt med tanke pa att 1. Jag har inte skolplikt. 2. Jag har inte lust att ga pa hennes trakiga lektioner hela tiden nar jag lika garna kan skriva hemma. Det ar inte direkt sa att jag far nagon hjalp.

2. Mitt senaste mote med Lisa (var andra journalistlarare) oppnades med kommentaren "It is funny that my best student is not even English". Lisa ar inte orolig for mig. Det vet jag. Alltsa ljuger Suzanne mig ratt upp i ansiktet.

3. A, hur ska jag klara av tredje aret, hjalp, well I'LL TELL YOU HOW! Genom att undvika dig din lilla satmara. Jag gar pa sa manga lektioner jag vill. Idiot.)

Jag svarar, "I haven't missed that many seminars". Varpa hon sager att jag missat tre och klammer ur sig ett medlidsamt "It's not good enough." Fast sen tror jag att hon ser hatblicken i mina ogon for hon ger sig pa en annan tjej, som erkanner att hon missat en hel del lektioner pa grund av att hon maste jobba. Suzanne har frackheten att fraga om hon ar i "financial difficulties". Bitch! Hur vagar hon?

Jag ar sa arg, sa arg. Och droppen som fick det att rinna over var nar hon promt ville lasa igenom mitt arbete igen och borjade gora en massa korrigeringar, just efter att jag skrivit ut 25 sidor som hon innan pasklovet tyckte var "lovely".

Asforbannad.

Ar jag.

English: I can't stand teachers who lie.

söndag, april 22, 2007

I AM YOUR LAAAAAADY!!

Appropa roliga latar, sa satt jag pa taget fran Florens till Milano i mandags och oroade mig lite for mannen bredvid. Han var stor och svettig, och grymtade varje gang han andrade position i stolen. Efter en vecka av laskigt framfusiga italienare var jag arligt talat lite radd att han skulle borja prata med mig. Men sa ringde hans mobil, och jag insag att jag inte behovt oroa mig. Hans rington var Celine Dions "I'm you lady" (mojligtvis inte ratt namn pa laten) och den ringde non-stop. Forsta gangen var den roligaste gangen, for helt plotsligt avbryts tystnaden pa taget av Celines fagra stamma : "For I'm YOUR LAAAAADIIIE", volym 5 utan tvekan, och fortsatter "AND YOOOOU ARE MY MAAAAAAN!" Innan hon hunnit vrala "WHENEVER YOU REACH FOOOOOR ME..." svarade alltsa svettgubben bredvid, med inte ett glatt pronto!, utan ett ytterst skamlagset hrmff.

Jag satt sedan och undrade om det var flickvannen som markerat sitt revir med att ladda upp ringtonen. Det var det sakert, for hon ringde minst fem ganger till, och mannen sjunk djupare och djupare ner i sin stol.

English: On the way back to Milan last monday, this big italian guy had Celine Dion's "For I'm you lady" as his ringtone. Poor guy was mortified every time his phone rang.

Stort garv



Kanske det roligaste jag sett pa lange.

It hurts

Jag har aldrig haft sa mycket traningsvark i mitt liv.

Allt gor ont. Att ga i trappa. Vanda pa huvudet. Sitta pa en stol. Eller varst av allt: torka sig pa toan. Fraga inte varfor, men det var varst av allt.

Jag har spelat cricket.

I de ar jag varit bosatt i England har jag aldrig forsokt mig pa detta tidigare. Dels pa grund av att jag inte fatt tillfalle, dels pa grund av att det ser sa trakigt ut. Nu far jag ta tillbaka. Det ar inte alls trakigt. I sjalva verket var jag nagot av en naturlig bowler (hoppas det stavas sa) och aven om jag inte forstar reglerna riktigt sa gjorde jag flera runs. Ser ni vilken nord jag blivit?
Men idag gor det ont.




















Chat in action.




















Det obligatoriska kortet pa sig sjalv.




















Efter parken grillade vi hos Sean. Fran vanster: Steve, Chat, Sean and Matt

English: Played cricket for the first time yesterday. It was fun, actually, but jeez, my body hurts today.

lördag, april 21, 2007

En hog rakning

Vi har fatt en elrakning for kvartalet. 220 pund. Nastan 3000 kr. Ar detta normalt? Pappa, svara tack.

Idag: fint vader, lite kallt dock. 15 grader, kanske? Men vi ska till The Common (stor park) med Sean och Matt och spela cricket. Jag ska lasa min bok. John Irving. Gillade Ciderhusreglerna men det ar det enda jag last av honom. Forresten mamma, Stieg Larssons andra var superduper. Var tvungen att lamna den i Florens med Klara pa grund av komplikationer med baggage pa vagen dit, men det ar ju saman ska gora med bocker. Ge dem vidare. Det ar trevligt. A, och mamma, kopte en glansande fin portfolio med guldkanter (!) igar for fodelsedagspengarna. Tack.

English: £220 electricity bill. Can someone tell me that is normal? Today we are going to The Common to play cricket. I will most likely be reading though.

fredag, april 20, 2007

Galliano 0 - Klein 1


Foto: William Klein
Jaha, vems sida ska man sta pa har da? Underbart galna Galliano (skams pa dig!) eller en av de basta modefotograferna genom tiderna, William Klein? Synd att de ska braka sa, hade annars varit en match made in heaven. Jag bestammer mig for att halla pa Klein, som experimenterade med rorelse och realism nar alla andra tyckte mode skulle vara fjuttinuttigt.
English: Seems like two creative geniuses can't agree on where the line between artistic freedom and artistic integrity should be drawn. I will have side with Klein, who was one of those who brought realism into fashion photography in the fifties.

torsdag, april 19, 2007

En snabb en

En grej som ar bra med mig, och som jag arvt av mamma, ar att jag ar snabb. Med det mesta. Typ kla pa mig pa morgonen. Ata (mindre bra, men okej). Ga (finns det nat varre an manniskor som gar langsamt? Och har ar vi olika, mamma, men jag forlater dig) Och plugga. Det gor jag jattesnabbt. For en halvtimma sedan satt jag och ojade mig. Sedan tog jag mig i kragen och satte mig ner vid datorn och vips! har jag skrivit 1000 ord. Inga bra ord, kanske. Men ord. Det ar en ganska bra formaga. Tack for mig, ni kan appladera nu.

English: A good thing about me is I do things fast. I just did some fast studying. Me good.

Och tiden gar...

Nu har jag forsokt plugga. det gar inte. Och det ar jattedaligt att jag inte gor det, av tva anledningar.

1. Jag har tackat nej till att ga och ta en drink i solskenet pa grund av att jag maste plugga.
2. Chat kommer hem om cirka 39 minuter och han har jattemycket research att gora vilket innebar att jag ar forpassad till den lilla, hogljudda, langsamma och allmant stenaldersaktiga laptopen. Hows that for inspiration.

Lalalalalala.

I love Philip Green

Det var kul att se alla idag igen, men det kanns jobbigt med allt plugg sahar pa slutspurten. Som jag vet att Lisa tycker - det ar svart att koncentrera sig pa flera amnen samtidigt. Jag haller tillexempel pa att skriva en artikel som hylla Topshopbossen Philip Green till skyarna (ingen latt uppgift, men det ska skrivas for en branschtidning) samtidigt som jag skriver ett undersokande reportage som granskar Topshop som foretag. Dessutom en kritisk artikel pa 3000 ord som jag inte visste om forran idag. Bland annat. To work! (inte helt latt da det ar 20 grader och solen skiner fast klockan ar sju...)

English: It was fun to see everbody at Uni today, but I have too much work to do. Hard to concentrate on several different subjects at once...

onsdag, april 18, 2007

Pronto



Okidoki. Back in Business. Semestern over.
Florens var en drom, vackert som tusan och infriade utan tvekan hogt stallda forvantningar. En rolig betraktelse var att alla fordomar och forvantningar stamde. Allt fran mangden pizzerior, smaken pa kaffet och antalet ackliga italienare visade sig vara precis som jag tankt. Alltsa. Vad. Ar. Det. For. Fel. Pa. Man? Jag forundras.
Annars var det basta forstas att umgas. Verkligen quality time - langesedan, och sa skont att vi alla tre var bra resekompisar. Forsta gangen jag och Lisa delat hotellrum efter, vad ar det, fem ar som kompisar? Mycket trevligt. Och Klaras roomies ar varsta grymma tjejerna.
Nu maste jag tillbaka till verkligheten. De tre narmaste veckorna ar det plugg som galler. Sen sommar!
English: Back from Italy, back in business. The holiday was a dream. Wonderful place, and really nice to catch up with my Klara and my Lisa. Now: back to reality with loads of studying to do.

måndag, april 09, 2007

Packning

Nu ar det nastan fardigpackat. Imorgon aker jag till London, och sedan bar det av till Florens pa onsdag. Ciao!

söndag, april 08, 2007

Familjebesok


fredag, april 06, 2007

Aktiv

Assa, jag har inte varit sa har aktiv sen jag var ett barn, tror jag. Uppe klockan tio tre dagar i rad. och utflykter. Det ni. Jag tror att det ar grym uppvarmning for Milano och Florens!

Nu ska jag skicka ivag min kronika och sedan ska vi till New Forest och ha picknick, tror jag. Fiiint vader idag.

tisdag, april 03, 2007

Dagens Outfit


Fuskskinnjacka Primark
Troja/klanning Primark
Shorts Benetton
Tights Topshop
Strumpor H&M
Skor (ej i bild) Keds
Sjal (Wedins)
Vaska Primark

Idag

Peter, forra gangen han var och halsade pa i Southampton

Nu ska jag springa och kopa medicin till Chat medan han stadar huset. Han ar sjuk, tydligen. Jag ar tveksam. Ikvall kommer mamma, pappa och bror. Sa kul!

English: Have to run to town and get some medicine for Chat. He is ill, apparently. Mum, dad and my brother are all coming tonight. Yay!

måndag, april 02, 2007

London: tagresande, fika och sa lite disco




Yep, there I am



Ni kanske kommer ihag att jag var statist i en Bollywoodfilm i somras och fick dansa med huvudrollsinnehavaren? Har ar resultatet! Spola fram till 4.20 och njut.

English: You may remember my stint as a Bollywood actress this summer. Check this out at 4.20 for the result!

Grattis i efterskott


Bild fancyflowers.com

Grattis syster! Har tankt pa dig hela dagen och vantade pa att mamma skulle ringa sa jag kunde fa tag pa ditt nummer. Hoppas du hade en grym fodelsedag.

English: Happy belated birthday sis, I hope you had a great day!

En sprakfraga

Manga av mina engelska kompisar fragar om min blogg, sa jag tror jag ska gora som bland annat Hotspot och inflika en kort engelsk oversattning i inlaggen. Det fa bli forsta ledet i den satsning pa bloggen jag planerar i sommar/host!

English: My English speaking friends have asked for my blog to be in English, so I will do like Hotspot and others and include a short translation to hopefully improve the blog.

The best looking pigeon

Soho Square, lunchtid torsdag. Jag, Rehan och Chat sitter och forsoker ata lunch pa en parkbank, men ar standigt forfoljda av hungriga duvor (den gra sorten ni vet. de jobbiga).

Rehan: Look! One of the pigeons is trying it on with that girl pigeon!
Jag: He is just chasing it.
Rehan: But poor her...
Jag: She will be fine. They are just playing.
Rehan: (i allvarlig ton efter en stunds tystnad) I'm not so sure. She is the best looking one of the bunch.

söndag, april 01, 2007

Igar





Shaynes 26-arsfest igar. Sa himla grymt. Hade fest hemma i Stratford forst, sedan till Heaven i centrala London. Forsta gangen jag var dar, faktiskt, men det lar inte bli sista gangen. Jag alskar gayklubbar. Sa himla skont att inte bli stirrad pa. Igar hade jag iochforsig en kille efter mig hela kvallen. Lite irriterande innnan jag insag att han var efter min vaska! Han smog upp flera ganger och petade pa den med sma fortjusta pip. Till slut erkande han hur det lag till. "I think I'm obsessed with your bag," fnittrade han skamset. You can say that twice. Det var svart att skaka av mig honom efter det.
Pa bilderna, uppifran: jag, Liz, fodelsedagsbarnet, Elis, Rehan och Shayne.