Fran statist till traningsvark

Del 1. Jag ar statist.

"Do u wanna be an extra in a film and get £30 plus free food?" stod det i sms:et fran min kompis Rob pa lordagseftermiddagen. Eftersom att jag ar utfattig lod svaret: "Yeah sure, sounds good".

Inte trodde jag att en kvinna vid namn Neila skulle ringa mig klockan 00.03 samma kvall.

"Hi, cool, so you'll be in our film tomorrow. It's a Bollywood production. You'll be featured quite well, if you're pretty. Are you pretty? Can I trust that you are pretty? Are you slim? You have to be slim. Anyway, it'll be in all the cinemas. Wear red or white or burnt orange. 8 o'clock by Tower Bridge. Don't be late".

Jag hade inget val an att stalla klockan pa sex pa sondagsmorgonen och stappla ivag till Tower Bridge, vilket i och for sig inte ar nagon lang promenad. Nar jag kom till den avtalade platsen mottes jag inte av nagot filmteam, utan av en otrevlig spansk tjej med illrott har och en sjuttonarig cheerleader med foraldrarna i slaptag. Vi halsade och jo, vi var alla inkallade som statister och nej, ingen visste nagonting om nagonting.

Tjugo minuter senare borjade fler droppa in. Vi traffade nagra andra statisttjejer och nagon snubbe som var location manager och redan hog som ett hus pa kokain. Dessutom traffade jag Annie som jobbar pa Topshop. Lattnad.

Halv nio dok Neila upp med resten av filmteamet, inklusive stjarnan sjalv, Arjun Rampal, (Bollywoods Tom Cruise, ungefar), regissoren och hela koret.

Om ni har varit statist nagon gang sa vet ni hur det ar: Ett Evigt Vantande. Kameror ska riggas, skadespelare ska pudra nasan, folksamlingar ska motas bort och ljuset maste vara perfekt. Men om ni nagonsin har sett en Bollywoodfilm, en riktig en, sa kan ni tanka er hur inspelningen ser ut: Lite som melodifestivalen moter italiensk smorsangare moter Hollywood. En salig blandning och en kaotisk sadan.

Scenen som tog halva dagen att filma var en av sangerna som kommer att inga i filmen, vilket innebar att vi som statister fick i uppgift att gora normala saker ( sitta pa bankar, cykla, promenera) sjungandes bom-bom-bom, bam-bam-barararara, bom-bom-bom. Att gora detta samtidigt som Tom Cruise dansar, visslar och passionerat weilar sig igenom scen efter scen var ganska komiskt. I borjan.

Sedan blev det urtrist. Vid femsnaret hade vi klarat av en scen och fick flytta ned mot London Bridge och nasta sekvens.

Del 2. Jag ar filmstjarna.

Det var da det hande. En koreograf kom fram till mig och borjade lara mig en piruett. Kostymmanniskan gav mig klader. Jag fick satta pa mig ett par hogklackade sandaler. Jag borjade fatta att jag skulle vara nagon slags huvudperson i nasta scen.

Det fanns inget jag kunde gora. Jag kunde inte protestera. Helt plotsligt var det tagning. Storyn gick sa har:

Tom Cruise-manniskan gar fram till ett bord dar jag och mina tre tjejkompisar sitter och fikar. Han gar fram till min kompis. Kollar in henne men ar inte nojd (jag VET, hur taskigt ar inte det?), kollar in mig och bestammer sig for att jag duger (hmpf), drar upp mig fran bordet, dansar runt med mig i nagon slags piruett, LYFTER UPP mig (detta ar sant!) och snurrar runt mig i luften, medan mina vanner argt dansar runt oss (hur kan man dansa argt?) Sedan satter han ner mig pa marken och slantrar ivag. Jag star kvar.

Denna scen fick vi ta om ca femton ganger, mest for att de andra stackars statisterna inte dansade tillrackligt argt. Mig sa de knappt nagonting till, bara att jag skulle vara naturlig. Jag forsokte forestalla mig en riktigt sliskig gubbe som helt plotsligt drar upp mig fran ett bord utanfor Starbucks och snurrar runt mig i luften och agera darefter. Det gick sadar, eftersom det var en Tom Cruise-liknande skadespelare som snurrade runt mig och inte alls nagot slisk.

Det var inte nagon liten handelse heller. Eftersom Arjun Rampal ar sa stor i Indien var det en folksamling pa femtio indier plus filmteam runt oss nar vi filmade den dar secenen. Sorgligt nog var det ingen som ville ha min autograf efterat.

Om inte den dar secenen klipps bort ar jag alltsa med i en Bollywoodfilm som ska ga pa bio. Jag vet inte om jag ska skratta och grata. Filmen heter "I see you" och slapps val nagon gang nasta ar. Idag sitter jag har med mina £30 (gud vet att jag fortjanar mer an sa) och traningsvark i hela kroppen. Det ar inte latt att vara moviestar.