Nej. Ingen bra dag idag. Trott och seg med sa mycket att gora. For mycket. Maste forbreda en skrivuppgift och designa en massa sidor for mitt resemagasin som jag ar sa trott pa nu.
Men. Nya tag. En stor kaffe ska jag ta och svepa nu, hoppas det hjalper.
.JPG)
Sitter och lyssnar pa Chat pa radion. Japp, han har en studentradioshow pa lordagar, och det har har forsta dagen jag fatt lyssna.
Lagger ut en lank nar han ar redo... Internet ar konstigt, ar det inte? Att ni kan lyssna pa Chat pa internet, liksom.
Bilden ar pa Rokits skyltfonster i Covent Garden. Far mig att vilja kla upp mig i liknande galen outfit och ga ut pa coolt gay-Rave i ostra London.
Istallet ska jag stada och handla idag. Vad ska ni gora?
Magasinet som jag designat i tre veckor raderades helt av datorhelvetet. Maste gora om allt. 7 sidor bilder och text. inte kul.
(fast anda ar jag pa grymt bra humor idag - det ar fredag!)
Hade en helt underbar dag i gar: vaknade upp hos Shayne och Rehan och gav oss ut i storstadens solsken. Avverkade alla mina favoritbutiker i stan och avslutade rundan med ett besok pa favoritpuben och catch-up med folk fran Topshop.
London, I miss you!
Ska till London ikvall for att gora lite research for en artikel. Ska bli kul att traffa Shayne och Rehan, som jag ska bo hos som vanligt.
Det ar ingen hemlighet att jag inte riktigt ar pa samma vaglangd som de flesta manniskor har. Camilla, en kompis, ar en jattegullig tjej, men vi ar ratt sa extremt olika.
Igar satt jag - jag lovar och svar - och formulerade en kronika i huvudet om folk som ar krasna med mat och hygien. Det finnns inget mer irriterande an manniskor som litar mer pa en tryckt bast-fore text an sitt egna sunda fornuft. Lite mogel har aldrig dodat nagon. Herregud.
Sa ni kan forestalla er mitt hanflin nar jag idag laste denna text, forfattad av Camilla. Helt unbelievable.
Hade varldens basta tutorial med larar-Lisa alldeles nyss. Hon ska hjalpa mig att bli publicerad i nagot magasin, forhoppningsvis. Maste bara komma pa en bra ide for min nasta artikel. Funderade pa Britney-gate; kanske ska skriva nagot pa vad barnkandisar gar igenom. Fast det har gjorts sa mycket.
At middag pa Prezzo igar, sedan hem och tittade pa Little Miss Sunshine. Trots skyhoga forvantningar ville jag inte att den skulle ta slut. Underbar.
Idag har jag pa mig en bla kofta fran Topshop (Lisa har en likadan, och varning till dig! Sluta lasa har - jag hittade min nastan gratis pa rean). Och min trotjanare fran Primark pa huvudet. Bad hairday.
Idag var forresten en ratt bad day overhuvudtaget. Var sen imorse till min lektion och senare skulle jag bli - nar jag forsokte stanga ytterdorren gick det inte!
Jag vackte Chat och trots mycket slit kunde vi inte stanga dorren. Det var inget fel med laset, bara dorren. Den hade svallt eller nagot.
Sa vi fick vanta pa dorr-fixare i cirka en timma. Med ytterdorren oppen. Lite smakallt.
Nar den var fixad (dorr-fixaren var tvungen att ta av hela dorren och skruva pa den igen, valdigt imponerande) hade jag missat min lektion och darmed chansen att skriva en artikel forr herrmagasiet Nuts.
Allt ordnade sig till slut, med andra ord.
Ros heter en tjej pa min kurs. Eller kvinna, borde jag nog saga. Hon har tva barn och ar i trettiarsaldern.
Manniskan ar sa puckad. Alltsa, det ar ju inte hennes fel, men jag kan inte lyssna pa alla hennes dumheter. Jag far lust att skicka ivag dem till tjuvlyssnat. Och sa ar hon sa... random. I forra veckan, till exempel, satt vi och antecknade pa en lektion och sa helt plotsligt ger hon mig en blankett.
Ros: Here you go. It's really good, you just fill it in.
Jag: Ok...what is it?
Ros: It's because when they are released, they end, like, straight away. So if you register before you have a chance of getting one.
Jag: (tittar pa blanketten) Oh ok. It's tickets for Glastonbury... (Glastonbury ar en musikfestival)
Ros: Are you going?
Alltsa, jag blir bara sa trott. Var normal, vettja.
Sedan i fredags vande hon sig till mig igen:
Ros: Are you going out tonight?
Jag: Me? No.
Ros: (tittar medlidsamt pa mig) Is it your man?
Jag: (forsoker komma pa nagot att saga) Er, no.
Ros: But you do see your man, don't you?
Jag: Er, yeah. We live together. I just don't like going out on weekends.
Ros: (tittar pa mig som vore jag en alien, varpa lararen avbruter samtalet)
Jag ligger vaken pa natterna och undrar varfor hon sa sa dar. "Is it your man?" alltsa. (Ingen anvander begreppet your man, forresten). Menade hon att min "man" inte later mig ga ut eller?
Jag maste forsoka undvika denna irriterande manniska.
Jag ar sa glad idag. Har precis skrivit en jattelang kronika om hur skitigt vadret ar och sa stralar solen for tredje dagen i rad. Fast kallt ar det - vi ska kanske fa sno.
Och gissa vad.
Vi har nya Frasier-sasongen. Lycka.
Nu ska jag lamna in skor pa omklackning, haffa en latte och springa hem till Frasier.
Helgen var mycket trevlig. Igar och idag har vi dessutom haft fint vader vilket muntrat upp. Igar firade jag och Chat 1 ar och 11 manader (maste verkligen vara tidernas onodigaste firande) med trerattersmiddag som jag lagade: mozarellagrejs till forratt, vegetariska kotletter och klyftpotatis med tzatsiki till huvudratt och en glassbomb till efterratt. Mycket gott.
Annars har jag skrivit en hel del pa sistone. Vi har haft en massa sma-artiklar att gora, och det kanns bra att komma igang med skrivandet ordentligt. Nar jag tar examen harifran vill jag kunna producera artiklar snabbt pa jamnbra niva. Fick tillbaka min undersokande artikel om lesbiska i media igar. Fick 69, en poang fran en "first," som betyder hogst betyg. Men jag var nojd anda, for det var extremt manga som misslyckades totalt - faktum ar att ingen jag pratat med fatt over 60.
Annars har jag frossat i modetidningar (marsnumren ar fantastiska!) och pa internet, hostmode. Men det kanns nastan deprimerande. Har kommit ut min lilla modesvacka dock, kanner mig hur sugen som helst pa att shoppa. Och sy! Jag vill sy!
Dessutom vill jag, ska jag, aka till Florens! Langtar!
Kara blogglasare,
Jag har ett problem. En kille pa Chats kurs, Kevin, ar alkoholist. Han ar tjugonio fast ser tio ar aldre ut, har haft en jobbig uppvaxt och tar alla mojliga droger.
Har traffat honom fyra ganger nu och jag har aldrig sett honom nykter. En gang tog han ecstasy i studentbaren. Varje gang vi har tagit en drink med honom har han varit extremt "rolig", alltsa full och lite dryg, men ocksa vitsig och snall - man kan se pa honom att han har ett gott hjarta, hur lojligt det an later.
Nu till mitt problem. Igar kom han och slog sig ned vid oss (Chat, jag och nagra kompisar) och var allmant full. Hans kompis Tim var med ocksa, en hogst intelligent och trevlig person.
Jag vet inte hur vi kom in pa det, men helt plotsligt borjade vi prata immigration. Tim forsokte stoppa det, sa att Kevin hade extrema asikter som ingen ville lyssna pa, men Chat insisterade.
Sa vi horde Kevin snacka om "lata invandrare som bara soker bidrag och inte jobbar", som "brakar" och "terroriserar" - antar att han bokstavligt syftade pa terrorister.
Jag reste mig och gick. Inte bara for att jag var den enda invandraren dar, for arligt talat kande jag mig inte utpekad, utan for att jag inte frivilligt tanker umgas med personer med sadana asikter.
Dilemmat ar detta: tycker ni att jag ska:
a) aldrig mer prata med denna manniska igen
b) saga hej och fortsatta vara trevlig mot en rasist, eftersom att han ar alkoholist och inte vet battre? (Han har judiskt ursprung, dessutom.)
Om jag ska vara arlig bryr jag mig inte om jag ar "kompis" med honom eller inte, men jag tyckte att detta var ett intressant filosofiskt problem.
Nar jag gick pa rudbeck horde jag sadana har kommentarer varje dag, och jag gjorde ingenting.
Att halla tyst ar att halla med, eller?
