tisdag, april 15, 2008

Hjälp


Jag skämtar inte, det här är verkligen vårt hotell.
Nu är Gran Canaria bokat - vi ska bo i ett terracottafärgat lägenhetshotell 10 minuter från Playa Del Ingles. I två veckor i juli.

Ska man göra Gran Canaria ska man göra det ordentligt.

Vår lilla ros

"Should I put it out, do you think?" frågar jag oroligt.

"Maybe a little bit later. It shouldn't be too long in the sun," svarar Chat eftertänksamt.

Jag tittar ömt på vår lilla bebis, som växt till sig riktigt ordentligt sedan vi börjat ta hand om den bättre. "Ok, let's wait a while," konstaterar jag.

Jag och Chat har en ros ihop. Jag fick honom på min födelsedag, och fem dagar senare var den nästan död. Oj, vilken fart det blev på oss. Rosen har sedan dess fått vistas utomhus, stått i skugga, blivit vattnad, talad till.

I själva verket vet vi ingenting om hur man ska ta hand om små rosor. Kan de leva för alltid? Gillar de sol? Att vara utomhus?

Vi gissar på. Just nu är han i säkert förvar på diskbänken. Ikväll får han stå ute en stund. Lilla rosen.

måndag, april 14, 2008

Katarina

Jag måste haft jordens tråkigaste helg. Jobbade och pluggade. Dessutom oroat mig, en hel del, för saker och ting. Räkningar och framtiden och andra tråkiga vuxengrejer.

Dessutom glömde jag bort Slovenien i min artikelserie. Totalt.

Det problemet ordnade sig dessbättre idag när snälla Katarina kom till undsättning. En helt okänd tjej på Facebook, som jag hittade genom gruppen "Slovenians in the UK". Hon kan säga "Olle är författare" på svenska.

Nu måste jag gå tillbaka och göra fler tråkiga saker.

lördag, april 12, 2008

itv.com



Britain's Got Talent har en kvinnlig jurymedlem. På itv.com går det att kolla på sexiga bilder av henne, medan Piers Morgan och Simon Cowell har blivit exklusivt intervjuade.

Så tråkigt typiskt.

Rörande Talang

Jag klarar inte AV Britain's Got Talent! Varenda bidrag får mig att vilja gråta. "If I didn't have Jan I wouldn't have a life", säger en blyg tjej om sin hund. Kan det bli mer rörande?

Och så var de förstås helt grymma, dessutom. Paul Pot, du har konkurrens.

Jenny, Jenny...

Jenny är i Kuala Lumpur och chillar, på typiskt Jenny-vis.

"Ikväll bor vi gratis hos M eftersom våra fyra nätter tagit slut. Vi är rätt tacksamma...:) Hon sitter förresten precis nu och ringer runt till olika bussbolag osv.....hon måste verkligen tycka att vi är oorganiserade"

Att ha en syster flackandes runt i Malaysia är en berg-och-dalbana där man är livrädd ena sekunden och håller på att skratta ihjäl sig den andra.

Läs om Jenny och Rebeckas äventyr här.

Liar Liar

För sisådär en månad sen hördes en knackning på dörren. Det var en ung man med trevligt utseende, som ville få oss att byta från Southern Electric till Npower, eftersom det skulle bli så mycket billigare för oss.

Spontant sa vi nej. Det gör man alltid när folk knackar på dörren. Men då sa mannen något intressant. Det visade sig, att Npower skulle inte ändra själva eldistributören, utan endast vara det företag som tog hand om administrationen av räkningarna. Han visade på vår Southern Electric-räkning - den kostnad som vi betalade för att få räkningen skickad, skulle skippas. Summan av kardemumman: inget skulle förändras, Southern Electric skulle fortfarande distribuera el, och Npower var en slags konsult som tog hand om pappersarbetet.

Vi var mycket tveksamma. Faktum är att jag sa orden: "Sounds too good to be true."

"A lot of people say that," log mannen.

"Vi hyr genom en studentmäklare," sa jag. "Det står i vårt kontrakt att vi inte får ändra eldistributör".

"Det är det som är det fina - ni kommer inte att ändra någonting! Förutom att få en billigare räkning," sa mannen.

Så vi skrev på, jag åkte till Sverige, allt frid och fröjd.

När jag kommer hem har jag fått två brev. Ett från Southern Electric - "Sorry you are leaving us" - och ett från Npower - "Welcome to your new energy supplier!"

Jävla förbaskade lögnhals. Så jag ringer Npower.

"Hello, I want to terminate my contract with you guys because your sales assistant lied to us," kvittrar jag.

"Right..."

"Yes, he said you had a collaboration with Southern Electric and I now see that you don't."

No, we don't."

"So in the folder, which he gave us, where it says 'Same electricity, different billing', you really mean it's just the same quality electricity?"

"Yes, that's right."

---

"Miss Emanuelsson, I will make a note of this complaint straight away, let me just get you a reference number..."

Idag får jag ett brev:

Dear Miss Emanuelsson,
Thank you for contacting us recently about our Sales Agent (...) A specialist team is now dealing with your complaint and we're aiming to resolve it within 10 working days.... etc, etc.

10 working days? "A specialist team"? Tillåt mig asgarva.

Sparka killen, hur svårt kan det vara?

fredag, april 11, 2008

Sommartider

Sommaren är nu, så gott det går, planerad. Jag är väldigt glad över hur det har ordnat sig även om det såklart är lite nervöst att ge sig iväg från tryggheten i vårt lilla hus och återigen bo i Stora Världen. Så här ser planerna ut:

  • MAJ: Slutar skolan den 14:e maj. Sen jobbar jag heltid i två veckor, fram till Sofia, Peter och Kalle kommer och hälsar på den 27:e.
  • JUNI: Efter att Sofia o co åkt, flyttar jag och Chat in med Shayne och Rehan i Stratford. Vi får bo i deras miminala gästrum gratis, vilket gör att jag har råd att jobba gratis. Jag har mejlat the Observer och hoppas att jag får komma tillbaka dit, annars blir det att fortsätta söka jobb och praktik tills vi flyttar. Chat kommer att jobba heltid på Topshop, och jag kanske tar ett deltidsjobb för att känna lite pengar.
  • JULI: Första delen av juli är det möjligt att jag tar mig till Sverige. Det beror helt på jobb/penga-situationen. Jag vill tillbringa åtminstone en vecka i Hölick och det är därför jag funderar på detta. Men vi får se. Den 12:e juli har jag och Chat bokat ett rum hos Safestore i Southampton, där vi ska förvara våra saker över sommaren. Det kommer att bli en intressant dag, eftersom vi inte har någon bil. Men jag kanske hyr en över dagen. Lite drygt 2000 spänn kostar det oss att ha grejerna hos Safestore i två månader, grymt va? Skönt att ha det fixat. Den 15:e juli åker jag, Chat, Shayne, Rehan, Chris och Alisha till Gran Canaria. Jag tänker sluta med mina snobberier och se fram emot resan. Två veckor i solen med goda vänner är aldrig fel, basta!
  • AUGUSTI: Troligtvis flyttar vi ut från huset och hittar något eget (tillfälligt) för augusti och september. Men då börjar också allvaret, för vi måste ha råd att betala hyra.
  • SEPTEMBER: Chat flyttar in i sin studentkorridor den 18:e. Då har jag förhoppningsvis hittat ett rum till mig, som jag har råd med och trivs i. Självklart är målet dessutom att ha ett jobb. Men den saken är lite mer komplicerad.

Har ni planerat er sommar lika detaljerat?

Wuthering Heights

Jag dör av förväntan. Teamet bakom Becoming Jane ska göra Wuthering Heights! Tyvärr spelar Natalie Portman Cathy, men det får man ta. Kunde jag njuta av Atonment med Kiera kan jag klara av Natalie i kanske världens bästa kärlekshistoria.

Det mest spännande av ALLT är förstås att rollen som Heathcliff inte är tillsatt. Det måste vara en karaktärsskådespelare i stil med Heath Ledger, och inte nån liten mes som Colin Firth. Typ Josh Brolin. Om inte Clive Owen hade varit en sån mes skulle han duga till utseendet.

Några förslag?

torsdag, april 10, 2008

Jävla Pippa

Nu är jag så himla sur på Pippa!

Pippa Funnell, alltså.

Ni vet inte vem hon är?

Pippa Funnell är en ryttare/varumärke som är kvinnan bakom Pippa Funnell; Take the Rains, som är ett hästspel för treåringar.

Och de har gjort det för svårt! Jag klarar inte hoppningen! I en vecka har jag kämpat för att vinna det jäkla världsmästerskapet, och nu är det INTE kul längre.

Why, Pippa, WHY?

Klassen


Den förmodligen första bilden som tagits på vår klass! Lite sjukt, efter tre år. Men där är den, en tredjedel åtminstone.

Frågan är: vad gör jag med armen?

Vitt och Svart

Intressant debatt pågår hos UnderbaraClara, som använt benämningen "negress" för att beskriva en (skulpterad) svart kvinna.

Det är lätt att förstå att det finns svenskar som har svårt att förstå hysterin kring ordet. Visst kan man argumentera att det är etnocentriskt att inte sätta sig in i en så värdsomspännade skymf som slavhandeln, i vars skugga miljoner människor lever idag, men historialektioner kan inte ändra följande faktum: slavhandeln kan aldrig betyda i Sverige vad det betyder i tex. Storbrittanien eller USA.

Samtidigt är det så självklart. Man använder inte orden "neger" och "negress". Det spelar ingen roll om de anses PK eller ej, majoriteten av svarta människor vill inte bli kallade negrer och därför gör man inte det. Om man inte har kunskap eller fantasi nog att sätta sig in i historien, får man fejka. Bara säg det inte.

Debatten som följde är intressant på grund av de meningskiljaktligheter som följde kring de andra orden. "Mörk", "mörkhyad", "färgad", "vit", "svart"...

I Storbrittanien är det fullkomligt självklart att kalla människor med afrikanskt ursprung svarta (black). Färgad är totalt förbjudet och anses rasistiskt, eftersom att det sägs från ett vitt perspektiv och då antyder utanförskap - vi är vita och de andra är färgade. Förståeligt.

Mörkhyad (dark skinned) är okej om det sägs i ett sammanhang då det är relevant; tex. av en make-up artist som sminkar en "fair skinned model" och en "dark skinned model". Men att använda "white" om vita och "dark skinned" om svarta är fel, därför att det lägger en liten laddning i ordet "dark skinned" i relation till de vitas vithet.

Att bara använda "dark" (mörk) är kanske okej om det sägs i sammanhanget "dark and handsome", men bara om personen är vit. En "dark" svart person är svart så varför inte säga det, verkar vara åsikten.

Det finns också en stark laddning kring ordet "urban", eftersom "urban music" används för att beteckna "svart musik", alltså hiphop och liknande. Många tycker att det ska heta "black music" eftersom det härstammar från, och är en stor del av "black history", och "urban" antyder att alla svarta bor i städer, gärna i ghetton, och är gansta rappers. Samtidigt finns det en mångfald inom hiphopen idag, och eptitetet "black music" utesluter de som är vita.

onsdag, april 09, 2008

Isle of Wight



Vi åkte alltså till Isle of Wight igen. Jag, Chat, Cris, Rehan och Shayne. En tripp runt ön var obligatorisk, men vi hade tid att stanna till i en av de små städerna och ta en promenad. Där hittade vi ett antikvariat fullt av dammiga gamla böcker, och jag köpte tre Agatha Christie som jag inte läst på länge.

Sedan hittade vi ett Tea Room i en byggnad från 1600-talet som kunde varit hämtat ur "Bertrams hotell". Fullkomligt ljuvligt ställe, där vi åt engelskt eftermiddagste och kände oss tjusiga.

Sen kräktes Shayne nästan på bussen och jag råkade i bråk med ett gäng högljudda killar som försökte förstöra min naturupplevelse, men det är en annan historia.

The beautiful people


Har hängt med the beautiful people idag på Storm Model Management, som bland annat representerar Kate Moss. Vi fick en rundtur på kontoret och en kort beskrivning av modelagenternas jobb.

Verkar stimulerande och glamoröst, om än slitigt, men det går inte att komma ifrån att en stor del av deras jobb handlar om att be modeller att färga håret eller gå ner i vikt - inget drömyrke för mig alltså. "A lot of the time we just wait outside schools for a new face," berättade Shirley, som jobbat på agenturen i två år. 13 tyckte hon var en bra ålder att starta sin karriär. Där går våra åsikter isär.
Efter Storm kollade vi in Vanity Fairs utställning på National Portrait Gallery. Riktigt kul att se en så omfattande samling bilder, prydligt ordnade för att förtydliga kulturella referenser. Att Annie Leibovitz gavs så mycket utrymme var dock trist, om än förståeligt med tanke på hennes position hos tidningen. I mitt tycke är Leibovitz mer än en kompetent porträttfotograf, men inte alltid den mest spännande av modefotografer.

måndag, april 07, 2008

Models and Vanity

Nu ska jag greja och dona inför imorgon. Ska till London för studiebesök på Storm Models och Vanity Fairs utställning på National Portrait Gallery. Ska bli himlans skoj.

Har inte glömt att jag ska berätta om Isle of Wight. Imorgon.

Mitt födelsedagskalas


Chat var en gentleman och köpte alla mina drinkar hela kvällen. Vad notan kom till vill jag inte ens tänka på. Not my problem anyway.


Vi tog ett gruppfoto. Kan det bli nördigare? Från vänster uppifrån: Abi, Seans flickvän som är ungefär lika lång som ett mjölkpaket, Sean, Shayne, Chris (Topshopkompis som bor med Shayne och Rehan) och moi.


Vi satt kvar vid samma bord hela kvällen. Jag tog inte ett steg på dansgolvet. Redan pensionär.


Shaynie och jag! Jag har en grej på huvudet. Tror det är inslagssnöre.

Justja, presenter. Fick Trivial Pursuit (engelska versionen) av Chat, slog honom stort men förlorade mot geniet-utan-liv Shayne, fina resväskor av Mamma och Pappa, en bok, armband och ansiktsmasker av Mamma, sjal som jag redan använt till döds av Ami, Lisa och Klara, roligt spel med roliga frågor av Alex, jacka och sjal av Sofia och Jenny (sjalen är ett dilemma för att den påminner om en palestina med den är fin så jag har bestämt att jag är lyckligt ovetande när jag har den på mig), mascara av min lilla bror, Gone with the Wind (filmen) av Sean och Abi, kokbok, asschysst väst från Urban Outfitters och Elle Magazine av Shayne och Rehan, 10 Magazine av Kerry, och en underbart fin och mjuk datorväska som påminner om en Bayswater av Chat.

Tror det var allt. Jag var bortskämd i år.

Invandrarkrisen i England

En "immigration crisis" pågår i Storbrittanien just nu, fick vi veta av dagens Dispatches. Immigration: An Inconvinient Truth intervjuade och observerade, i mitt tycke väl och objektivt. Och jo, fick man tro de som talade var krisen i full fart.

Konstigt att jag inte märkt något. Det är kanske för att jag lever i min lilla invandrarbubbla och är alltför upptagen med att sno andras jobb för att ha tid att märka såna saker.

Men. Allvar nu: programmet var bra, ignorerade obildade rasister och lät de med hyfsat underbyggda åsikter komma till tals.

En var en äldre man som var arg på politikerna. "De frågade aldrig oss," sa han. "De bara gjorde, de bara släppte in fler och fler och här bor vi och känner inte igen oss i vårt eget land."

Och det är där jag inte hänger med längre. Alltså, jag hör vad han säger, kan till och med förstå hur han känner sig. Men jag kan inte förstå varför.

Hur blir man sådan att man tycker att det är negativt att inte "känna igen sig"? Det är inte natur eller ens kultur vi pratar om här; det är okända språk och ansiktsdrag som inte gillas. Hur kan mångfald ses som något negativt, även om man är minoritet?

Jag skrev att jag förstod hur han känner sig. Jag förstår precis. Det är som att jag skulle åka till Hölick och det skulle stå ett höghus på stranden. Eller att det skulle växa palmer längs med Strandvägen. Omgivningen betyder så mycket för en känsla av trygghet. Men människorna? Människorna, för att jag ska känna mig trygg, ska vara trevliga och intressanta. Helst från så många olika länder som möjligt. Det är mina enda krav.

Mina bästa vänner i England är tre britter (andra-generationens invandrare från Indien, Bangladesh och Irak), en irländare och en jordanier. På jobbet är mina bästa vänner från Polen och Litauen. De är mina vänner för att de är trevliga och intressanta, vilket inte har särskilt mycket med deras nationalitet att göra (även om jag kan tänka mig att vi har liknande erfarenheter och därför dras till varandra). De är min trygghet här. Mannen, som kände att invandringen i Storbrittanien gått överstyr, har säkert sin i form av vänner och familj.

Om jag flyttade tillbaka till Sverige och varannan människa jag träffade var invandrare skulle jag bli glad. Rent spontant, alltså. Politiskt sett är det en annan fråga, framförallt ekonomiskt. Men spontant skulle jag bli glad: vi behöver invandring, och personligen behöver jag stimulans. Sverige är så likformat.

Men, till saken. Varifrån kommer den här viljan att "behålla Storbrittanien brittiskt?". Om rasism inte ligger bakom, vad finns kvar? Rädsla, av det icke-främligsfientliga slaget? Nostalgi? Nationalism kan jag inte köpa som argument; nationalism handlar om varumärken och sport och kulturella traditioner som många invandrare varken skulle vilja eller tilllåtas påverka.

Vad jag inte kan förstå är detta. Hur kan man gå utanför dörren och höra polska eller arabiska och känna att man inte känner igen sig i sitt eget land? Förändringen har knappast skett över en natt, och i vilket fall behöver du bara gå ett steg till för att höra engelska.

Eller så får du väl lära dig arabiska.

söndag, april 06, 2008

Inte förrän imorrn

Nu ska jag sova. Har så många roliga saker och berätta, från födelsedagspartaj till isle of wight-resa och sommarplaner.

Det får bli imorgon.

Merry Christmas

Det snöade idag.

SNÖADE!

Jättestora flingor var det också. Och blåste typ femton sekundmeter (chansar på att femton sekundmeter är mycket. det låter mycket).

Asså hallå klimatet vad sysslar du med egentligen?

torsdag, april 03, 2008

Vi tar det i tur och ordning




Sverige var förstås underbart. Det blir lätt så när man bor utomlands.
En eftermiddag tillbringades på Fullerö, där Alexandra har sin stuga. Fullerö är förknippat med sommar för mig sedan jag och Alex hade hästar där en sommar. Nu är stugan borta, utbytt mot en ståtlig look-alike som helt klart lever upp till den gamlas charm. Bryggan där vi badade finns kvar, om än också den uppdaterad. Och så finns det får.
En tyckte om mig väldigt mycket. Det var ömsesidigt.

Safe and Sound

Tillbaka i Southampton, som är sig likt, om än med en del gröna blad på träden och en mild snarare än kylig vind. Kom innanför dörren för en halvtimme sedan, och har faktiskt lyckats packa upp det mesta redan. Det som är kvar får inte plats.

Idag är tanken att jag ska plugga ikapp en del, så att jag kan ha en stressfri födelsedag imorgon.

Ska gå igenom kort från Sverige, kommer upp på bloggen under dagen.

måndag, mars 31, 2008

Svengelska på riktigt

Jag idag på Carlings.

"Har ni den här hoodien i mensvariant?"

tisdag, mars 25, 2008

Landsberget





I Sverige ska man göra svenska saker. Som att gå i skog och glida på is. Det gjorde vi igår. Och det var sjukt roligt. På bilderna: jag med bästisarna Klara och Lisa och Lisas Per.

måndag, mars 17, 2008

Vi ska på hockey!

Att vara i Sverige är så vilsamt. Allt som man gör är lugnt och skönt och trevligt. Maten är god, tv:n är jättestor, kompisarna är saknade.

Och kläderna är grymma! Idag köpte jag två klänningar på Myrorna för 160 spänn.

Jag är så nöjd.

Nu är hockeybiljetter bokade dessutom - hur kul är inte det? Nästa torsdag, VIK-Malmö. COOLT.

onsdag, mars 12, 2008

Pusslat

Jag är i Sverige, och det är trevligt. Jag och syrran har lagt pussel. Det är vad vi har gjort. Mycket roligare än det låter, fast jag har ont i nacken.

tisdag, mars 11, 2008

Resa

Okidok. Nu ska jag blasa haret och sen bege mig till busshallplatsen. Sweden, here I come.

Inskrankt debatt

"Lagg ner P1:s rasistradio", skriver Ann-Charlotte Marteus i Expressen. "Ring P1" heter programmet som tydligen till stor del ger utrymme at inskrankta asikter om invandring i Sverige. Jag har inte hort programmet, men av beskrivningen later det som nagot jag skulle bli hopgrod i ansiktet av att lyssna pa.

Just vad Marteus tar upp, dvs. fragan om dessa manniskor ska fa horas i etern, ar en som jag klurat over pa sista tiden. I demokratins namn ar det sjalvklart att alla sorts manniskor, aven gamla reaktionarer och unga outbildade, ska fa komma till tals. Kanske finns det ocksa starka argument for att de ska fa horas oftare - de hogintelligenta professorer och samhallsdebattorer som ges mediautrymme ar knappast en sann representation av befolkningen.

Men. Det ar ju darfor de finns: for att forklara, delge sin kunskap, fora en debatt som inte ar pa "de-tar-vara-jobb"-nivan.

Sag ett program pa BBC1 haromdagen som handlade om arbetarklassens syn pa invandring. Och dessa manniskor som fick tv-tid! Forutom att BNPs Nick Griffin (BNP ar Storbrittaniens nationalistparti) fick sitta och saga att det var Islam som inforde de flesta droger i landet (!!!), verkade det som att BBC medvetet hade letat upp de mest outbildade representater for arbetarklassen som de kunde hitta. "They take our jobs" var liksom bara borjan.

Ar det elitistiskt att krava mer av public service an sa? Nja, inte nar de medvetet valjer extremfallen for att skapa debatt. Det ar som att bjuda in en fundamentalist och en ateist for att diskutera religion. Varfor?

Sensationsvarde, antar jag. Men som invandrare ar det inte kul att bli bespottad av manniskor som formodligen inte skulle kunna peka ut Sverige pa en karta.

måndag, mars 10, 2008

Talent


Utan att fråga stjäl jag den här bilden från Klaras blogg (foto: Maria Ek). Kolla in resten här. Jag älskar att ha en begåvad designerkompis att skryta om.

Storm

Det var en storm i Southampton i natt! Jag vaknade tidigt idag (elva) för att ta bussen till mitt amerikanska postkontor (jag kallar det så för att det är byggt för bilar, inte människor) - där väntade nämligen tre klänningar som ska användas till mitt stylingprojekt. I alla fall så var det väldigt stormigt, fortfarande, för blåsigt för att använda paraply. Som för att understryka precis hur oglamoröst det verkligen är att leka stylist, var postkontoret typ 5 meter från att ligga under vatten när jag äntligen kom fram.

Mina klänningar var fina - en vintage Laura Ashley som såg ut att ha skapats till ett Askungen-soundtrack (och vi syr och sätter i den, och en kjol av siden (???)) var kanske lite mycket, men det ska nog ordna sig.

Nu ska jag ta och sätta fart. Ska till London!

lördag, mars 08, 2008

Godnatt

Nu ska vi se Kramer vs Kramer- jag och Chat är inne i en courtdrama-period. Laters!

Packning


Idag packar jag. Jag älskar att packa. Det är så tillfredsställande att se allt ihopvikt och fint. Nu har jag en massa extra roligt i resväskan eftersom jag ska plåta mitt stylingprojekt i Sverige.

Imorgon jobbar jag. På måndag måste jag till posten och hämta ut mer kläder, sedan går mitt tåg till London klockan tre.

På tisdag far jag hem. Då vill jag ha vår och blommor i trädgården. Snälla?

Filmtips


Vi såg Sidney Lumets 12 Angry Men igår.
Fan tas tisk.

Vem man vill vara

Annika Marklund inspirerar som vanligt. Nu frågar hon, via UnderbaraClara, som också är en inspirerande och intressant tjej, vem hon vill vara.

Jag undrar samma sak själv.

Jag har också alltid velat förbättra mig själv. På måndag, då ska jag börja äta nyttigt och bli en sån där hälsotjej /Det här året ska jag vara snäll mot alla jag möter och alla ska älska mig / Efter sommaren ska jag lära mig en massa saker och bli så där sjukt allmänbildad som experterna på TV... osv, osv.

Och det är svårt att veta vem man själv är. Särskilt om man förändras hela tiden. För det gör jag. På högstadiet var jag en rätt cool figur, om jag får säga det själv. Väldigt självsäker. Hade alltid fel kläder och fel ögonbryn och fel allt, men var ändå inte utstött. Säker i mig själv. Väldigt arrogant. Like elak, till och med. Ambitiös.

Min tonårsperiod, passa-in-perioden kom nog först på gymnasiet. Inte i nån överdriven skala, men det var ändå viktigt att se rätt ut (ha ha, det lyckades jag verkligen med), att hänga med rätt människor, osv. Jag hatade inte mig själv, utan var fortfarande väldigt självsäker. Men jag förlorade nog lite självkänsla. För de är två olika saker.

Sen kom mellanperioden. En lekperiod. Krogen och jobb, kompishäng, singelliv. På några sätt meningslöst, på andra helt livssviktigt. Alla behöver en lekperiod. Jag var nog som mest ytlig här, reflekterade inte så mycket. Ville inte vara nån särskild.

Det måste vara nu, de senaste tre åren i London och Southampton, som jag verkligen blivit mig själv. Och det är ett förvånande resultat. Ami anmärkte på det häromveckan, syster Jenny har också märkt det. Jag har blivit trevlig. Som Jenny uttryckte det: "Du är verkligen sjukt övertrevlig". Haha. Övertrevlig, jag? Högstadie-Sara är död.

Jag gillar det. Jag gillar att Chat har influerat mig, fått mig att förstå att det inte är någon idé att döma människor, och att karriär-gå-över-lik-Sara (som jag lurat mig själv att jag vill vara) inte existerar. Samtidigt saknar jag den där coola högstadietjejen, som kunde stå inför en hel skola och glatt snacka på utan att bli det minsta nervös. Som hade dumma åsikter men som stod för dem.

Det finns dock egenskaper jag aldrig förlorat. Jag har kanske inte varit den bästa vännen jämt, men jag är extremt pålitlig i krissituationer. Jag hjälper alltid människor som behöver det. Alltid. Och jag har fortfarande starka åsikter. Kommer aldrig vara en "vet inte"-person. Och jag är fortfarande ambitiös och driven, på ett mer nedtonat sätt än högstadie-Sara var.

Så vem vill jag vara? Jag vill vara en kompromiss. En snäll tjej, sådär mammaochpappa-snäll och Chat-snäll, som inte skäms för empati. Jag vill vara ambitiös, öppen, ha integritet, kunna säga ifrån, vara en sån som folk kommer ihåg, levnadsglad, lycklig.

Är nästan där. Tror att jag behöver ett år till, kanske, innan min självkänsla överensstämmer med mitt självförtroende. Så - år 2009, då ska jag...

fredag, mars 07, 2008

Daily Telegraph

Goddagens. Idag har varit en trevlig dag; sprang på Viktorija och Dana från Zara på stan, och tog en kaffe med dem. Och så har jag äntligen fått mitt kort och pinkod. Lycka.

Har också skickat iväg en jätteläskig application till the Telegraphs Graduate Scheme. Har inte ett hopp i världen om att bli kallad på intervju, men var förstås tvungen att söka. Den som blir antagen får praktik med tidningar i hela landet och är i stort sett garanterad jobb. Hm. Är redan avis på den student från Oxford med kontakter på Telegraph som får jobbet....

torsdag, mars 06, 2008

Bournemouth





Igår var jättemysigt - vi tog bussen till Bournemouth och promenerade längs stranden - det var underbart soligt men rätt kallt, i alla fall för mina känsliga öron. Vi åt picknick på stranden, kollade på galna killar som surfade (!), en utan våtdräktshandskar, måste varit så kallt.
Sedan tog vi en fika och utforskade staden.

tisdag, mars 04, 2008

Ica-kort på vift!

Om någon hittar ett icakort med mitt namn på, kan ni komma förbi med det då?

JAG HAR INGA PEEEEEENGAR!!!!!!!!

Seriöst. Jag vill ha mitt kort nu.

Hänt i veckan

  • Vi fick ett brev hem adresserat Mr P Emanuelsson. Väldans trevligt. Fel land bara. Men det visade sig vara en Isle of Wight-reklambroschyr inför påsklovet. Undrar om den var menad till Per eller Peter?
  • Jag glömde att köpa tidningen där min Observerartikel var publicerad, så igår stal jag mina tre sidor från bibliotekets Observer Food-tidning. Det var lite läskigt; jag gick in på toa och rev ur sidorna försiktigt, sedan smög jag in dem i en tidning som jag hade med mig. Kände mig som James Bond. Tyvärr höll inte larmmaskinen på bibblan med mig, utan började pipa väldigt när jag försökte gå ut. Darrbent och med ett panikfladder i hjärtat log jag mot bibliotikarien. "Ooops! What was that?". De var inte lättlurade, heller - alla som säger att bibliotekarier är mesar har fetfel. Jag blev typ visiterad och trodde att jag skulle DÖ av skam. Helt säker på att de skulle hitta sidorna. Chat var förstås den som räddade mig i slutändan, och smugglade ner de urrivna sidorna i hans block. Och så gick vi ut, trots att det pep. Bibliotikarierna såg hjälplöst på. Nu undrar jag bara hur fasiken det är möjligt att larma en sida i en tidning? HUR?

It's a beautiful day



Så himla fin dag idag. Förhoppningsvis fortsätter det vackra vädret imorgon. Jag och Chat firar närmligen tre år tillsammans och ska ha picknick i Bournemouth. Dessutom börjar mitt påsklov.

lördag, mars 01, 2008

Stackars Simona!

Så himla BESVIKEN! Simona gick inte vidare till final (här gäller det att mjölka röst-pengar på så kort tid som möjligt). Nu står det mellan två skitdåliga låtar och hursom kommer England komma sist igen.

Det är ju alltid något, förstås. Men stackars söta Simona! Chat pratar med sin mor nu som är väldigt besviken.

until 9.30

Andy gick vidare, och en annan tjej. Tjejen hade en skitdålig låt som alla verkar gilla. Nu är det röstning, och sen 9.30 får vi veta vilka två som går vidare.

Ses då!

Här är de!


Okej. Här är hela gänget. Simona är tjejen till höger som åmar sig lite. Den blonda till vänster är svenskan, och tjejerna som sitter nedanför är hennes grupp.

O-melodifestivalig


Det här är Andy - kolla vad trevlig han ser ut! Men nu har han börjat sjunga, och låten är alldeles för o-melodifestivalig för att ha en chans.
Puh.

Andy kommer och förstör

Å nej! Andy Abraham från X-factor är med i nästa head-to-head! Han har värsta fan-basen ju.

Hoppas han är dålig.

JIHOO

YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES!

Simona gick vidare!

(Om hon vinner ska jag fasiken till Belgrad, och sitta vid bordet i Green Room!)

Vem?

Vem går vidare?

De snackar nu.

De sa att Simona var "mad"! Alltid positivt. Och de kommenterade också östblocks-röstningen! En av domarna sa nyss att hon är super-weird, perfect for Eurovision, och demented!

Hon kan sjunga!

Låten är... bättre än Robs!

Hon kan sjunga, åtminstone.

Och hon har korsett. Och är från Rumänien. Alltid ett plus i Euro-sammanhang.

Japp. Hon går vidare, det tror jag.

Låten är också väldigt lätt att lära sig, den går: "Changes! Changes! Changes!"

Charm

Simona är världens charmigaste figur! Nu ska hon sjunga.

Oj. Hon har på sig en korsett.

jaja.

I owe it all

Robs låt heter "I owe it all to you" och texten går typ : there's nothing to hold me back now, nothing I can't go through, the damage is done, blablabla

Han är typ fyrtio och har kostym från Next på sig.

Alltså, jag har inte sett Simona än men hon måste vinna över det här!

Regler.

Alltså, reglerna är: först tre head-to-heads: första ronden vanns av svensk-tjejens grupp. Nu är det Rob mot Simona.

Sen går de tre vinnarna vidare till folkets röst. Och Wogan får också välja ett wildcard som går vidare.

Rob

Nu ska nån som heter Rob tävla mot Chats föräldrars inneboende, Simona!

Sverige går vidare

Å nej.

De gick vidare. Bandet med svenskan.

(Här väljer de tre akter som går vidare till folkets röst.)

Haha

Haha. En av domarna sa åt svenskan att hon inte kunde sjunga! Haha.

Liveblogg från Engelska melodifestivalen!

Sitter och kollar på melodifestivalen; här är det inga deltävlingar inte. Främst är vi spända på att se Chats föräldrars inneboende, som är med och tävlar!

Men hittills: Två 16-åriga fjortisar som inte kan sjunga en ton rent. Och ett band med en blond tjej : "I am actually from SWEDEN. We love eurovision in Sweden! I hope England love me!"

Jag gömmer mig bakom en kudde.

onsdag, februari 27, 2008

Skakad

Man borde kanske inte skämta om naturkatastrofer, men när det väl är en jordbävning - i ENGLAND - måste hela landet utom vi känna av den?

tisdag, februari 26, 2008

Kulturdag

Helgen i London var verkligen trevlig. Eilen från Norge och Laura från Bournemouth (fin version av Southampton) som Ami träffade i Australien var verkligen trevliga. Vi gjorde Oxford Street, åt nudlar på Wagamama, sightseeade lite och bara hade det mysigt. Det är alltid så trevligt att vara i London med kompisar som inte bor där; de är inte lika stressade som Londonbor ofta är.

Bilder kommer kanske snart, nu när jag har joinat det där förbannade Facebook igen. (Fast det var lite kul att göra Moviequiz).

Nu ska jag och Chat kolla på Annie Hall. Har precis sett Fanny och Alexander (första delen), så det är kulturdag idag.

måndag, februari 25, 2008

Lealösa jag.

Idag har jag verkligen varit en zombie. Suttit i pyjamas framför datorn och redigerat och skrivit, med en kaffe och en hög med snus. Dessutom tror jag att jag luktar.

Men nu stänger lealösa fabriken för idag - imorgon ska jag upp med tuppen och har lektioner ända fram till lunch (!!) - dessutom mer redigering med våra lärare. Suzanne kallar oss elitgruppen. Vi är fem personer.

Resten av kursen går det inte så bra för. Usch, stackars Poppy fick en rejäl utskällning och läraren säger att hon är på väg att få en 3rd - motsvarar ungefär G. Bara för att hon inte gått på de enskilda samtal som vi trodde var icke-obligatoriska.

Den här veckan ser ut som följer:
Tisdag: Skola 10-16, sedan plugg och tv. Det är Masterchef finalvecka!
Onsdag: Skola 9-11, Bibblan med Isabell från elva. Och lunch därimellan.
Torsdag: PAYDAY. Jag är så fattig så det finns inte. Sen jobb. Seans födelsedag.
Fredag: Skola på dagen - jag och Emily ska snickra hemsida, och sedan ska jag intervjua en tjej från Tjeckien klockan 6.30. En drink med henne, kanske en till med Chat? Eller middag?
Lördag: Ledig. Betyder plugg.
Söndag: Jobb.

Å, jag måste berätta om London med Ami och trevliga Eilen och Laura! Får bli en annan dag.

Yes, jag hade fel!

No country for old men basta film! YAY!

Nu ska jag sova.

söndag, februari 24, 2008

Hey Oscar

Jag och Chat ska stanna uppe och kolla på Oscarsgalan ikväll. Det ska bli sjukt kul. Ett litet problem är att jag har jobbat från åtta till sex och är ganska så jättetrött. Jag vet inte hur jag ska klara av att inte somna.

Men. Här är vad jag tror på:

Bästa kvinnliga: Julie Christie för Away from her

Bästa manliga: Daniel Day Lewis för There will be Blood

Bästa kvinnliga biroll: Cate Blanchett för I'm not there.

Bästa manliga biroll: Philip Seymour Hoffman för Charlie Wilson's War. Nej. Nu ändrade jag mig. Säger Javier Bardem för No Country for old Men. Men jag hejar på Philip, for the record.

Bästa regissör: Bröderna Cohen för No Country...

Bästa film: There will be blood

Och en bonus. Snyggaste klänning: Chloe Sevigny

Okej. Nu ska jag dricka en kanna kaffe.



fredag, februari 22, 2008

London



Nu drar jag till London! Ha en bra helg.

onsdag, februari 20, 2008

Klockan fyra

Klockan har hunnit blivit fyra. Vad fort det gick - i morse hade jag lektion till elva och sen dess har jag bara slappat. Okej, sovit.

Nu borde jag alltså göra grejer. Frågan är bara... vad.

Chat ska till London och gå på adoptionsmöte med sina föräldrar. Jag ska också dit, fast på fredag. Och träffa Ami som kommer och hälsar på. Så roligt!

tisdag, februari 19, 2008

4

Och sen gick han raka vägen och gifte sig. För fjärde gången!

Styling





Så här såg det ut idag när vi hade styling. Yasmin är modellen, jag är fotografen.

måndag, februari 18, 2008

Mobbning

Mobbning diskuteras just nu på ett mycket personligt och intelligent sätt på bloggar, bland annat hos Annika Marklund och niotillfem.

Jag blev aldrig mobbad, men det fanns situationer då jag kände mig mobbad. Kanske kan jag ana mig till hur det måste kännas för dem som får ta det varje dag. Förmodligen inte.

Annika Marklund skriver här om en lärare som - enligt mig - inte tog sitt ansvar. En lärare kan påverka så mycket, kan göra hela skillnaden. När någon säger, "men det är inte lärarens jobb, en lärares jobb är att lära ut grammatik och matte" så är det bullshit. Men däremot kan jag förstå de lärare - särskilt på högstadiet (varför man skulle vilja bli högstadielärare är för mig helt ofattbart) som inte orkar. För det är inget litet jobb direkt. Förutom att stödja den mobbade, så måste mobbaren tas itu med. Det är uppfostran och värderingar och folkvett och tonårsångest som ska intutas en person som oftast är livrädd.

För det mesta fungerar nog bara bestraffningar. Jag tror på att blanda in föräldrarna. Inget krossar ens hjärta som en som en besviken förälder. Men om föräldrarna är hopplösa är mobbaren förmodligen det också. Och vad gör man då?

It's BOROMIR!


Jag har glömt att berätta om när jag såg Sean Bean! Inte för att det finns så jättemycket att berätta. Så här var det: jag och Klara var på en pub och så såg vi Sean Bean.
Jag blev väldigt till mig. Det är ändå självaste Boromir in the flesh. Så jag var tvungen att ringa Chat. När jag lade på gick Sean Bean förbi, med någon slags livvakt (eller så var han bara stor av sig själv) och en vän.
Det var det. Kortet ovan är alltså ett kort av ett kort där Sean Bean blir fotograferad med ett fan.
Jag är så cool, alltså.
Ps: Han såg äldre ut i verkligheten.

söndag, februari 17, 2008

trutt

Det är rätt svårt att komma upp klockan sju (okej, halv åtta) på morgonen när man går och lägger sig tre. Därför är mina söndagar inga mys-söndagar utan veckans mest ansträngande dag. Kom hem vid sex och glufsade i mig en pizza framför American Idol - jag gillar 16-åringen - för att sedan försöka formulera skriftliga meningar till morgondagens möte. Det gick sådär. Såhär i efterhand kan jag endast se hur jag förstörde min fina avslutning på artikeln om män som slår kvinnor till ett pretantiöst slut som inte säger någonting. Och nu kan jag inte komma ihåg hur slutet var från början.

Tror att det är läggdags.

lördag, februari 16, 2008

En lördag


Förra lördagen var jag väldigt glad i London.
Godmorgon. Klockan är 13.07 på min datorskärm och jag har varit vaken i en halvtimme. Det är fint väder ute, men idag måste jag skriva, skriva, skriva. På måndag har jag möte med Suzanne där vi ska gå igenom allt jag skrivit för min dissertation.
Hittills är det inte så mycket.

fredag, februari 15, 2008

The curse of teamwork

Å, vad jag avskyr grupparbeten. Det går inte så bra just nu: att skapa en hemsida med fyra personer som du inte känner och helst inte vill lära känna, är fan inte kul.

Jag trodde ändå att jag var dålig på grupparbeten, men i jämförelse med mina sorgliga små kollegor är jag överlägsen. Inte för att det är svårt: allt du behöver göra för att vara överlägsen i min grupp är att komma till våra möten, svara på e-mails och hålla deadlines.

Hur svårt ska det vara, liksom.

torsdag, februari 14, 2008

Ego




Jag fick en massiv egokick igår. Camilla sa nämligen, sådär i förbifarten, att fotoläraren Karin sagt att min artikel var den bästa han någonsin (???) läst (!!!!) - alltså, det tror jag inte på - av en student. Och att han inte kunde fatta att jag var svensk.
Typ bästa komplimangen någonsin.
Det var intressant att den kom just då, bekräftelsen jag, vi, alla människor behöver, för att känna att vi är på rätt väg. För som jag och Klara pratat mycket om de senaste dagarna - hur mäter man hur bra man är? Om man valt rätt? Om jag skulle få ett uppdrag av en tidning, vilken som helst, skulle jag göra bort mig eller vara en succé?
Det känns omöjligt att veta.
Så därför var det ganska trevligt att få den lilla överdrivet dramatiskt formulerade komplimangen igår. Kanske kan det bli nåt av mig i alla fall.
Och nu har min dator helt fuckat upp sig och allt ser jättekonstigt ut, WHY?
Ha en trevlig alla hjärtans dag. Saknar er, mina svenskar. Å, om ni vill läsa världens bästa artikel så är den ovan.

Rika horor

Igår hade jag ett roligt samtal med en tjej.

Hon: But prostitution is really good, it's the oldest profession in the world!
Jag: (ser förmodligen mycket hånfull ut) That's like saying murdering is good, cause it's really old to murder.
Hon: But historically, prostitutes were the smart ones. It was like only the ones with money that were allowed to be whores.
Jag: (torrt skratt) What do you mean tho, what time are you talking about? Like back in egyptian times?
Hon: (ser lite osäker ut) No....Like 1602.
Jag: That's very specific.
Hon: But we read about it in school.
Jag: (känner mig väldigt elak och frågar snällt) Maybe you are talking about courtisans, perhaps you mean the prositutes that were kept by kings and stuff? They might have had money.
Hon: Maybe...
Jag: Like at the Moulin Rouge, perhaps? They probably weren't that poor.
Hon: I never saw that film.
Jag: Right.
Hon: I think maybe it was Venice.
Jag: (ger upp) Oh ok. Maybe we can agree that most people in history who have sold their money to men have not been the most sucessful?
Hon: I think maybe some of them were poor.

Maybe.

tisdag, februari 12, 2008

Med Klara kom våren





torsdag, februari 07, 2008

Om du ska gora nagot innan du dor...


En milstolpe i livet, kandes det som, att se en internationell fotbollsmatch. Och pa fantastiska Wembley - vilket jag insag lite forsent (hade glomt hjarnan hemma). Nagra hojdpunkter: det konstanta buandet av Ashley Cole (for Arsenal, men mest for hans otrohet mot sota Cheryl, vilket jag tyckte var sa underbart konstigt att jag inte kunde halla mig for skratt. Att se Rooneys sura humor pa nara hall (mot slutet gick han runt och stampade i golvet som ett annat barn), alla visor, de intima ropen: "Well done, Seanie" (Shaun Wright-Phillips), "Good thinking, Crouchie" (Peter Crouch) och den klassiska "Rooooonee", vars status motsvaras narmast av Zlatans i Sverige.
Fantastiskt.

Finding Nemo



Innan matchen igar var vi pa London Aquarium. En Nemo-fisk sag vi, och nagra hajar. Men annars var det inte extremt mycket att hurra for.

Det har leker jag med




Idag har Sabin och Shelton brakat, sovit, atit och skitit, som alla andra dagar. Men de ar sa sota na de gor det...

tisdag, februari 05, 2008

Bra vecka

Det jamas och spinns och morras i det har huset i Stratford: Sabin och Shelton heter ungkatterna som haller mig sallskap nar alla andra ar pa jobbet.

Ikvall kommer min bror och halsar pa. Imorgon ska vi se England-Schweiz pa Wembley. Pa torsdag kommer Klara.

Det har ar en bra vecka.

lördag, februari 02, 2008

London i morgon

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba, gå på fest med jobbet och åka till London för att gå på en annan fest.

Fast först måste jag sy i en jäkla knapp i min jacka. Finns det något tråkigare?

Cloverfield



Jag har precis sett Cloverfield, och förutom att jag skulle kunna kräkas om jag lutar mig framåt riktigt mycket (skakig kamera = åksjuka) är jag helnöjd. Den var mycket, mycket bättre än förväntat.

fredag, februari 01, 2008

Idyll?

Sitter och letar bilder på syster Sofia, eftersom att hon ska vara min modell i ett fashion shoot som jag håller på att planera. Det vet inte hon, men så är det i alla fall. Hittade de här från Hölick 2005. Notera Peters min på bild två, Jennys koncentration på bild tre och den högst ovanliga frisyren min bror sportar.

De är bilder som får en att vilja stanna i växten, bosätta sig i en koja på sommarstället och leka häst. Eller något.