2007

Jag brukar inte hållla tal på nyår, men nu tänker jag göra det. Jag tog tyvärr det dumma beslutet att fira nyår i London i år, så ni får tänka er att jag ställer mig högtidligt upp på en stol - japp, en stol - och harklar mig. Nej, plingar i glaset!

Mina vänner, min kära familj. Chat. (Jag vet att du fattar noll, men också att du tycker att det är trevligt när jag nämner ditt namn i bloggen)*

Om jag skulle sätta mig ner och skriva en lista på de allra bästa stunderna från 2007 (vilket, som ni vet, jag självklart har gjort) skulle svampplockandet med Emma i Hölick få en central roll. Florensresan, den där kvällen då Lisa och Klara ordnade födelsedags-picknick för mig, var lika speciell. Och när mamma, pappa och Peter var och hälsade på i Southampton, med tillhörande hyrbil och läskiga resor i den (på FEL sida av vägen).

Eller när Jenny var och hälsade på med Sanna och vi var ute på krogen, som i gamla dagar. När Chat ordnade en hästtur på vår tvåårsdag. Alla kvällar framför tv:n som borde varit trista men inte var det (kan vara lite Seinfeld-Georges förtjänst).

Shaynes födelsedagsfest. Stockholm på sommaren, öl på klipporna och utgång på en krogterass. Alla grillkvällar i Hölick. Kan jag inte få vara där varje sommar, som mamma? Att hänga med Alex igen; bada på Fullerö och vara rädd för ormar som lurar vid stigen. Paris, varje dag där, fantastisk. (När jag, Peter (!), Sofia och Chat satt på en bar och drack öl/cola/gin&tonic/öl och försökte göra snyggminer framför kameran var nog roligast). Mammas 50-årsdag, och pappas. Av väldigt olika anledningar.






Det finns många fler. Jag har alltid varit en positiv person; ibland på ett jobbigt, klichéartat, cv-styltat vis, men alltid konsekvent glad. Ärligt glad. Och det är ganska fantastiskt att trots att jag är kluven mellan två länder och två liv, och saknar så mycket och inte kan bestämma mig, ändå sitter här och minns alla bra saker 2007. Och jag vet att det här inte är Oscarsgalan, men om det vore det, skulle jag tacka er för att ni finns.


GOTT NYTT ÅR!

*Fotnot: han brukar peka och fråga, som ett litet barn: "What does this say?"

How to lose a guy

Kollar på "How to lose a guy in ten days". Jag skäms inte för att jag tycker att den är grym. Scenen då Andy har använt photoshop för att skapa bilder på deras framtida barn är olidligt rolig; barnen är några slags psyko-joddlare. Andy frågar Ben vad han tycker. Hans svar?

"I think they are very... attractive"

en svartvit jul.

Bhutto

Att Benazir Bhutto mördades var inte chockerande.

Den meningen säger någonting om världen idag.

Bild theguardian.co.uk

100 Swedish girls

Jag är ganska glad över att jag inte ser så tokig ut. Om jag gjorde det, alltså såg tokig ut, skulle det vara en sån besvikelse för många engelsmän vars föreställning om att alla svenskar är vackra verkar vara en viktig del av deras bild av världen.

Igår till exempel. Satte mig i taxin. Värsta bilköerna (Southampton den 27:e, borde ha gissat det). Obekväm tystnad. Taxichaffisen tog första steget:

Han: So, where have you come from?
Jag: I spent Christmas in Sweden. I'm from Sweden.
Han: You are from Sweden?
Jag: Yes.
Han: Yes, I can hear an accent.
Jag: Yes.
Han: This is going to sound like a chat-up line, but...
Jag: (säg det inte, gud vad pinsamt -)
Han: ...I've always wanted to meet a Swedish girl. (får något drömmande i blicken)
Jag: Well, we are nice people...
Han: I've always thought Swedish girls are the most beautiful
Jag: (jahapp. there is no stopping him now)
Han: I once went to Crete.... (i sin egen värld nu)
Jag: ----
Han: (vänder sig om och förklarar vänligt) That's in Greece.
Jag: (jag är blond, men jag är inte FEM ÅR) Yes?
Han: And my friend tipped me off there was this party with like a 100 Swedish girls! And no guys! None!
Jag: (det här är så sjukt)
Han: But I never went.
Jag: (torrt) Must be the biggest regret of your life.
Han: (vänder sig om förvånat. Kom det sarkasm ur den lilla blondas mun?) Yes. Yes it is.

Herregud min skapare. I'm back in England.

Depp

Jaha. Julen är över. Jag är i Southampton. BUHU. Ikväll ska jag tröstäta hummus och kolla på Planet Earth. Och se fram emot nyår lite grann. Men det är fan deppigt att vara här.

Juletid

Julen 2005

Hej hej hemskt mycket hej. Jag är hemma i Sverige. Det är roligt. Blir inte så mycket bloggande förstås, men det behövs ju inte när jag finns tillgänglig IRL.

GOD JUL!

Lite trött bara

Jag är hemma í Southampton och mina ögonlock envisas med att kännas tunga. Ska jobba klockan sex, och innan dess måste jag packa.

Det här är min... sjunde dag i rad på jobbet. Och imorrn jobbar jag åtta till sju.

Japp, det är synd om mig.

Och sen är det måndag och Sverige.

Dilemma

Mitt sista problem for dagen (forhoppningsvis) ar som foljer: en kylvaska med ost levererades till chefredaktoren for en halvtimma sedan. Jag stallde vaskan vid hennes skrivbord. Men hon ar forsvunnen! Vad ska jag gora - ga och vara i vagen for att lagga in det i kylskapet och riskera att se ut som en nyfiken presentplundrare, eller lata det sta framme och bli forstort, for att riskera en " who the hell put this cheese here?"-utskallning?

Vilka problem jag har.

For ovrigt har jag Toni and Guy-stylingprodukter for resten av livet, typ.

Att vara praktikant: lektion 2.

Jag har gjort nagot, antligen! Ringde ett samtal.

Det var over ratt fort. Men anda.

Det har med att prata med pr-agenter ar en annan konst. Budorden gar som foljer:

1) Alltid latsas som om du kanner personen ifraga. “Hej, jag heter Sara” duger inte. Du maste saga “Hej, det har ar Sara fran Observer, hur MAR DU?”
2) Du maste alltid lata som om jorden gar under om du inte far det du vill ha. Fraga alltid om de kan skicka en “bike” – moped, istallet for att anvanda vanlig post. Imorgon kan det vara forsent!
3) Tacka med en plattityd, I stil med “you’re a star” eller “thank you my lovely”. Tack ar liksom inte tillrackligt i pr-world.
4) Alltid ta reda pa deras namn. Det har glommer jag alltid. Fraga igen, om du missade det I borjan av samtalet med ett “sorry, what’s your name again?” Att detta helt motsager punkt ett spelar ingen roll, eftersom bada vet att vi bara latsas vara trevliga.

jag undrar om de ens kommer ihag att jag ar har?

Posten verkar forbli min enda utmaning idag; M, som har en kronisk njursjukdom, har gatt hem. Och jag har ingenting att gora. Tanker forsoka ga vid fem. I dag ska alla julklappar inhandlas.

Att vara praktikant: lektion 1.

Det finns en sak man absolut inte far gora som praktikant pa en tidning, och det ar att vara i vagen. Att vara i vagen ar likstallt med att:

1) Stota pa chefredaktoren infor hans fru.
2) Komma full till jobbet, dansa pa skrivbordet och dregla pa datorn.
3) Tro att man ar nagot, dvs. prata med folk som om man kanner dem.

For mig innebar det vissa svarigheter. Mitt framsta jobb ar att hamta post varje timme, och diverse paket fran smoriga pr-firmor. Detta later som en enkel uppgift. Ha! Trodde du. Nar jag travat upp for alla trappor (ingen tar hissen pa en liberal tidning) med all post maste jag folja en noga utraknad strategi.

1) Forst sorterar jag posten. Eftersom jag inte vet vilka alla ar maste utslagningsmetoden tillampas ratt ofta. I varsta fall, om en viss person har valdigt manga brev adresserade till denne, ar det tillatet att fraga M, som ar lagst i rank pa tidningen. Men helst inte.
2) Sedan borjar utdelandet. Om chefredaktoren sitter dar ar det bara att glomma det, eftersom jag inte vill riskera att vara ivagen. Da galler det att vanta tills hon gar pa mote.
3) Nar det ar fritt fram maste jag diskret ta reda pa om de skriver. Skrivande, aven for journalister, ar en kreativ process som icke far storas av obetydliga praktikanter. Detta gor jag genom att luta mig framat och fixera blicken pa datorskarmarna. Om jag ser minsta antydning till att de skriver maste operationen avbrytas.
4) Dela ut posten gors sakrast nar de e-mailar. Detta ar en fjaskig, icke-kreativ process som absolut inte kan forvaxlas med skrivande. Ett e-mailfonster pa datorn betyder fritt fram. Go, go, go!
5) Sjalva utdelandet gors tassandes pa ta, och helst utan ogonkontakt med mottagarna. Ibland ar det dock sa stokigt pa deras skrivbord att jag ar tvungen att viska deras namn, och ge dem brevet i hand. The horror!

Igar satt jag i femton minuter och funderade pa hur jag skulle kunna ge en skribent hennes brev, eftersom gangen var blockerad av en stor present till chefredaktoren (eftersom jag hade placerat presenten dar och den inte blivit oppnad pa tva dagar, hade jag bara mig sjalv att skylla, dessutom). Till slut vantade jag tills personen ifraga gick pa lunch. Faran avvarjd, och inte var jag i vagen, heller.

Idag

A, idag var sa himla rolig. Kocken var en av mina favoriter fran forra arets besatthet vid matprogram. Han var otroligt trevlig, och intervjun gick stralande. Min forsta sida i Observer!

Resten av dagen var trakigast hittills. Rekord i trakighet. Gasp.

t.r.i.s.t.

Vad vill ni ha, goda eller daliga nyheter forst?

Goda nyheterna ar att alla pa Observer Woman ar trevliga, och att jag ska ivag till en Michelinstarbelonad restaurang pa onsdag for att intervjua en kock tillsammans med en av assistenterna pa tidningen.

Daliga nyheterna ar att jag holl pa att do av tristess idag.

Fran tio till halv tva laste jag en tidning.

Fran halv tre till sex stirrade jag pa min datorskarm.

Det finns ingenting for mig att gora dar.

Det ar t.r.i.s.t.

Igår hade jag rosa hår.

Jag ångrar den här listan redan. Den var så LÅNG.

Senaste kompis du träffade: Kerry, en tjej som jag gör grupparbete med.
Personen du pratade I telefon med: Sean
Du fick SMS av: Agnese, en tjej jag intervjuade i morse.
Du kramade: Chat, såklart.
Idag är det: Måndag
Kläder: Klänning med blommor, jeans.
Är bättre än igår: Min uppsats
Imorgon är det: Tisdag
Planer: Sova ut, skriva klart min uppsats, träffa Bianca.
Någonting tråkigt som händer imorgon: Uppsatsskrivande
Favoritnummer: 4
Färg: Blå
Årstid: Våren
Saknar du någon? Alex, Klara och Lisa. Bland annat och framförallt
Humör för tillfället? Lite trött, men bra.
Det första du gjorde imorse? Klädde på mig.
Vad åt du sist? Chips, what else?
Vad irriterar du dig på? Att vi inte ska till Japan. Japp, fortfarande.
Tror du på distansförållanden? Beror på hur lång distans.
Vem tänker du på just nu? Klara som skickade ett jättegulligt mejl.
Tror du att personen tänker på dig med? Hennes status är "busy" på msn så kanske, kanske.
Vart reste du sist? Paris
Vad gjorde du igår kväll? Jobbade till nio. Sen plugg + tv.
Liknar du din mamma eller pappa? Pappa mer i dragen, men mamma i uttrycket, mer och mer.
Ler du ofta? Det är jag väldigt bra på, faktiskt.
Välj en (kärlek, skönhet, kreativitet)? Men hallå sjukt. Får väl bli kärlek. En ful och urtrist sådan, men ändå.
Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna? Oftast handlar det om karriär.
I vems säng sov du i igår natt? I min egen, vår egen. Fast egentligen landlordens, om man ska vara petig.
Vilken färg har din tröja? Men jag har ju klänning på mig. Det är fel på den här frågan!
Har du någonsin gråtit tills tårana tagit slut? Oj, vad dramatiskt. Tror jag inte. Verkar finnas massa på lager.
Har du någonsin gråtit dig till sömns? Det tror jag inte man kan.
Gråter du när du skadar dig? Absolut.
Är du en glad person? Vädligt.
Vad gör dig glad? Hm, mat och vin med trevligt sällskap är nog det bästa jag vet. Och beröm. Önskar du att du var lyckligare? Absolut inte, jag är jättelycklig!
Kan musik göra dig glad? Haha, älskar musikfrågor. Har aldrig tänkt på det. Kan det nog.
Har någon annan än din familj sagt jag älskar dig? Men hallå, varenda kotte på facebook.
Har du någonsin sagt ‘Jag älskar dig’? Ja
Har du en flick/pojkvän? Ja
Är du nöjd med det? Alltså, egentligen vill jag svara nej, för jag skulle nog vilja vara singel just i den här perioden av mitt liv. Men det finns inget val, såklart jag är nöjd.
Vem hatar du verkligen? Oj. Ingen.

- SHIT VILKEN LÅNG LISTA DET HÄR VAR -

Har du någonsin gjort en hat-lista? Oh yeah.
Är du en mobbare? Tvärtom. Konstigt nog är jag alltid på de svagas sida.
Frisyr? Kort rufs.
Känner du att du älskar dina närmaste vänner? Såklart.
Har du haft ett förhållande som varat i över ett år? Ja
Älskar du båda dina föräldrar? Men gud! Duh.
Hur länge har du känt din bästa vän? Men jag har flera, serru. En sedan ... 1997? En sedan 2001, en sedan 2003. Tror jag. Så tio, sex och fyra år. Och min engelska bästis sedan 2004.
Anser du att man kan ha samma relation med ett husdjur som en vän? Det vore lite sjukt. nej.
Har du varit i fler än fem förhållanden de senaste två åren? nej
Vilken relation har du till dina klasskamrater? Känner igen de flesta, vet vad typ sju heter.
Anser du att det är fel med kärleksrelationer på jobbet? Nä, fast det kan krångla till saker.
Läppar eller ögon? Ögon.
Kramar eller kyssar? Kyssar
Snygg mage eller snygga armar? Pratar vi om killar här? Vad är det här, Starlet? Tar armar.

NÄR SKA DEN TA SLUT?

Har du någonsin...

Druckit bubblor? eh, ja.
Tappat bort glasögon/linser? I wish. Jag har väldigt bra syn för en som har näsan en centimeter från boken jag läser.
Brutit ett ben? nej
Röntgats? Japp
Krossat någons hjärta? Men det är väl klart
Nobbat någon (som haft känslor för dig)? Jag vet inte faktiskt. Jo förmodligen.
Gråtit när någon dött? Ja.
Äger du ett plagg från en second hand-butik? Visst-
Hur många par skor använder du regelbundet? Tre just nu. Men på sommaren många fler än så.
Har du sparat i över två månader för att ha råd att köpa ett klädesplagg? nej
nej
Tycker dina vänner att du köper mycket kläder? Hm, kanske... Snarare att jag gör dåliga köp. Vilket jag gör.
Skulle du kunna tänka dig att jobba på H&M? Yeah baby!
Har du någon gång burit en folkdräkt? Haha. Nej.
Har du någon gång slängt ett plagg efter att endast ha använt det en gång? Nä, men gett bort.
Anser du att en persons klädstil säger mycket om personen? Det tycker jag till en viss gräns.
Vad tycker du egentligen om kungen? Har ingen direkt åsikt. Liten gubbe.
Tycker du att prinsessan Madeleine är snygg? Det är hon väl.
Vem vill du se som julvärd julen 2008? George W Bush. Det skulle han väl passa som?
Vem är den bästa läraren du någonsin haft? Kanske min svensklärare Eva, eller min nuvarande sociologilärare Mark.
Vilka är dina förebilder? Oj. Har aldrig riktigt vetat vilken min förebild är. Mamma och pappa är förebilder på olika sätt. Och Hadley Freeman och Charles Brooke på the Guardian, och Alexandra Schulman på Vogue.
Kan du nämna fem stadsministrar under 1900-talet i Sverige? Stavas det inte statsministrar?
Uppfattar du att en person är smart bara för att hon/han bär glasögon? Tror nog nästan att jag går på den, faktiskt.

Lördagar är bra dagar

Njuter av en ledig lördag, den första av många. Tänker på Abs och Kate och Allessandra och Viktoria och alla andra som ungefär nu börjar städa upp röran som en invasion av julklappshandlande Southamptonbor har ställt till med. De stackarna.

Vad mycket man får gjort på en ledig lördag! Har diskat och städat och lagat mat och tvättat - Chat har varit huvudansvarig för de tråkiga sysslorna alltför länge - samt beställt tågbiljetter fram och tillbaka till London under julen; det blir en hel del resande.

Nu ska jag plugga lite och skriva en plan för veckan som kommer. Har en presentation, två inlämningar, två intervjuer att göra + skriva, samt photoshoot på torsdag som måste planeras i detalj. Better get started, ha en trevlig lördagskväll!