söndag, oktober 18, 2009

How to get a job in the music industry

Det ar sondagsmorgon och jag ligger i sangen och funderar pa vad jag ska gora idag. Igar var en trakig lordag. Inga vanner tillgangliga och inga pengar. Maste vara tva av de faktorer i livet som avgor om man har bra eller trakiga dagar. Andra saker ar: jobb, karlek, familj, intressen.

Om vi ska ta dem i tur och ordning sa fick jag ju goda nyheter i veckan och har antligen blivit befodrad. Ser verkligen fram emot mitt 'nya' jobb, ska bli riktigt kul. Ska ta och fira med Chat nar han borjar pa 7digital om en vecka.

Jag raknar dagen nar Chat fick reda pa att han fick jobbet som en av de lyckligaste i mitt liv. Det var hans forsta intervju, och vi hade kort hela viktigintervju-proceduren och kopt nya blankande skor, provat kostymer, tranat pa fragor och svar och googlat skiten ur foretaget i fraga. Vi var forbredda. Men efter intervjun, som enligt Chat gick 'OK', var det helt omojligt att kanna sig riktigt saker. For gud sa sorgligt och jobbigt om han inte fatt det, efter allt det dar.

Intervjun var pa en tisdag och pa onsdagen ringde jag Chat efter jobbet. Han hade inte hort nat an, men han hade skrivit ett mejl till intervjuaren och tackat honom for chansen och gud vad trevligt det var att traffas. Sa det var bara att vanta.

Jag promenerade hem den dar onsdagen, tankte att innan fredag borde han fa besked i alla fall. Kom innanfor dorren; Chat satt och spelade Medal of Honour. How was your day, fragade vi varandra. Jag borjade byta om, skulle spela badminton om en timma.

"He wrote back," sa Chat utan att titta upp fran spelet. "To my thank you email, have a look."

"Really, did he?" sa jag glatt och vande mig mot datorn vid fonstret. Laste: "Dear Chat, we are pleased to offer you the permanent position..."

Vande mig om mot Chat som pausat spelet med ett stort flin i ansiktet. "NOOOO WAAAAAAAAYYYYYYYY!" Och sa gjorde vi alla lojliga danser vi kunde komma pa, skrek "Come OOONNN!" och andra helt okarakteristiska kansloyttringar.

Det var verkligen ren lycka, och gud vad det sager mycket om vad vi varderar i vara liv. Det var inte bara ett jobb, det dar, det var ett mal i livet. Och man kanner lite: att det ska vara sa svart. Att det ska ta manader att fa den dar forsta intervjun och att man sen ska jobba for resten av livet och att man liksom bara koper det, livradd att halka efter.

Trots det gar det inte att kanna annat an ren lycka. Vad gor din pojkvan? Jag gud det dar ar sa komplicerat, fattar inte riktigt vad han gor. Let's just say he works in the music industry.

3 kommentarer:

Sofia sa...

Haha. Fan vad fint.

mamma sa...

Ja, det är helt fantastiskt!!!Nu har ni flyt!!

Klara sa...

Fint som snus :)
Grattis till er båda!