Om sport
Nar jag var liten och skulle rida pa onsdagar sa sag jag fram emot det som om det vore min fodelsedag varje vecka. Med en blandning av nervositet och ren lycka satt jag dar i bilen eller pa cykeln och bara langtade. Efterat kandes det helt oandligt lange att vanta tills nasta lektion.
Grejen ar att jag tror jag skulle kanna sadar om jag borjade ta ridlektioner igen, trots att jag inte ar ett barn langre. Kanske inte med samma entusiasm, det gar liksom inte, men nastan. Det tror jag.
Och nu nar jag har borjat spela badminton sa tanker jag att vad fantastiskt det vore att kanna sa for en annan sport. Kanske inte badminton precis, men nanting. Tank folk som kanner sa for gymmet! Finns sana?
Imorgon ska jag i alla fall spela med Ashley. Men tank om jag istallet kunde satta pa mig kangorna och ridbyxorna och en polotroja med en alldeles for stor collegetroja over, och satta mig pa cykeln pa vag till Hamre. Tretton ar med huvudet fullt av fuxar och nya Wendytidningen, och en miljon andra sma detaljer att se fram emot.
2 kommentarer:
Åh, vad jag saknar dom tiderna. När vi jobbade som stallfior och det var -20 grader ute och vi pulsade i snön påväg till bussen klockan sju på morgonen FRIVILLIGT på en lördagsmorgon, för att få mocka hästbajs. hihi det var tider det!
Jag tror inte man kan jamfora ridning med manga andra sporter. Visst brinner vi for olika saker har i livet och ser fram emot det vi mest tycker om men ridningen ar, for den som alskar hastar, nagot valdigt speciellt.
Jag hade exakt samma kansla i kroppen nar jag akte till stallet nar jag var mindre och jag tror faktiskt ocksa jag skulle kanna likadant om jag borjade rida nu igen. Samspelet med hasten ar nagot oslagbart och jag onskar verkligen att London gav mer mojligheter for ridning an vad det gor. £50 for 30 min promenad i Hyde Park ar ju inte riktigt samma sak.... ;)
Skicka en kommentar