Ensamrutinen

Det är konstigt att bo själv. Man kommer hem och så finns det inget att göra; ingen att prata med, krama eller att vara arg på. Det är bara tyst.

Bra saker med att bo själv är att man kan slänga kläder överallt, flytta runt saker som egentligen höra hemma någon annanstans (som spegeln som nu står uppe i extrarummet så jag kan prova kläder framför den) och... det var nog allt.

Min morgonrutin är också lite annorlunda mot förut. Jag kan inte vakna med bara en väckarklocka (duh), så Chat ringer klockan åtta varje morgon för att jag ska kunna gå upp. När han ringer brukar jag slå av mobilen som om den vore en väckarklocka, och då fortsätter han ringa tills jag svarar eller ringer tillbaka.

Jag skäms lite, för imorse när han ringde ljög jag och sa att jag var klarvaken fast jag inte alls var det. Fem minuter ringde det igen (jag sov som en stock).

"Are you really awake?" frågade Chat.
"Yes," ljög jag, och är tyst en stund. Sen: "I can't believe you don't trust me!"

Det kanske var lite överdrivet.