Konstig fobi, någon?

Jag har fobi för frisörer. Så fort jag sätter mig i stolen får jag mindervärdskomplex och börjar säga idiotiska grejer som "Gör vad du vill", "Jag bryr mig ändå inte om mitt hår" och när de ställer frågor kan jag inte svara. Hjärnan är helt tom.

"Öhhh, nä, jag kommer inte ihåg... vet inte vad jag hade för frisyr... balsam? Öhhh. Inpackning. Hahaha. Fniss".

Det är jättepinsamt. Jag hatar att behöva stirra på min egen spegelbild (vem är snygg i små knorrar på huvudet och blöta tofsar som klistrar sig fast längs sidorna, liksom?) i två timmar, och stylingen är det värsta av allt. Som en äcklig dessert efter en vidrig middag, hos folk man måste vara artig mot men avskyr. Fattar inte varför de ens bryr sig. Tror de verkligen att jag tänker visa upp mig på stan efter en hårklippning? Alla vet ju att det är då kalufsen ser ut som värst.

Jaja, i alla fall blev jag uppraggad av nån modellscout idag och han var faktiskt jättetrevlig. De behövde folk med kort hår och det är helt gratis. Så om han ringer så får det bli ett klipp.