Fraga blir man inte klokare av

Det konstigaste med att jobba framfor en dator i ett kontorslandskap ar att man helst inte pratar. Efter manga ar pa butiksgolvet dar jag bade delegerat och lydit orders, och ofta far feedback pa utforda jobb, kanns det mycket konstigt att ens chef varken har tid eller lust att ens ga de ynka stegen bort till mitt skrivbord, utan istallet e-mailar, pa sin hojd ringer- fast vi kan se varandra fran vara respekive andar i rummet.

Och sa har jag gjort en upptackt. Jag trodde att jag var en ganska god kommunikator (chansar pa att det ar ett ord). Det visar sig att jag ar skit. I varlden jag tratt in i ar en god kommunikator tyst sa lange som mojligt och utforskar varje mojlighet innan hon slosar med nagon annans tid. For det, om inte annat, ar en dodssynd.