Layout

Förresten. Kan någon BERÄTTA FÖR MIG hur man formaterar i blogger? Så IRRITERAD. Kolla på förra inlägget. Hur fult det är.

Vad är universum?

Godmorgon.

Jag är ledig idag. Ikväll är det Big Brother-final. Jag hejar på Jonty. Det är han med glasögonen. Han jobbar på museum och hade aldrig hört talas om att det var dåligt att göra slut med "it's not you, it's me"-repliken. Jonty är lite efter. Han leker även med teddybjörnar och pruttar väldigt ofta. Men jag tycker att han är så söt.

Men det kommer att stå mellan Brian och tvillingarna (som har valt att räknas som en person)ikväll. Jag tror att Brian vinner. £100 000 vinner man. Det är 1,5 miljoner kronor. Brian är 20 år och typ världens roligaste person. Han fick nyligen reda på att tjejer bajsar. Han misstänkte att de gjorde det, men var inte säker. Jag tror att han föreställde sig att om de gjorde det, var de mer som harkluttar än korvar. Brian trodde dessutom att ägg var embroyon. Alltså, att en kokt äggula i stort sett är en död kyckling.

Brian är kär i Amanda. Igår när de låg i trädgården och tittade upp mot himlen hade de en så gullig konversation.

Brian: "Isn't it weird that this moon is the same moon that is over our parents house?"

Amanda: (förvånat) "Really?"

Brian: "The universe is so big"

Amanda: (kollar upp mot närmaste kamera och kryper närmare, viskar i Brians öra) "This is so embarrassing! Cringe! I don't know what the universe is! Do you know what the universe is?"

Brian: (tänker efter) No.

Tystnad.

Å, det är så man kan ÄTA upp dem! Det är förresten rätt bra att Big Brother slutar ikväll. Så jag kan gå vidare med mitt liv.

Bilder: channel4.com/bigbrother

Dgens Zara: köttbullens återkomst

"Psst, Sara!" viskar Kate där hon står och viker polotröjor. Jag tassar bort till henne.
"Sara, he was here."
"Who?"
"That guy, the guy who tries on women's clothes!" väser Kate, och jag spärrar upp ögonen. Hon fortsätter: "Yep. But he didn't try anything on. He was just kinda looking around. Then he went."
"You don't think he was looking for me, do you?" frågar jag lite nervöst.
"I bet he was," svarar Kate. "But I hid in kidswear. I think everyone hid. Maybe he was just looking for someone to talk to."

Jag nickar, men jag tror inte på det. Det är mig han letar efter. Jag är - gulp - hans vän. Jag låter honom prova kläder på damavdelningen, för guds skull!

Hjälp. Vad har jag gjort?

Fortsättning lär följa...

Dagens Zara: Roxettefeber!

Har ändrat uppfattning om in-my-country-tjejen. Hon heter Viktoria och är faktiskt jättesöt. Hennes sociala kompetens är en motsägelse i sig själv, eftersom den innebär slumpmässiga tankar formulerade som frågor utan någon som helst logik.

I praktiken fungerar det så här: Jag hade idag som huvuduppgift att gå fram och tillbaka till provrummet och hämta kläder som ska hängas ut. Viktoria är alltid i provrummet (av okänd anledning). Jag kommer in, varpå Viktoria säger "Sara, in my country we eat a lot of potatoes. What do you eat in your country?" Jag svarar lydigt, medan jag samlar på mig kläder från stången, och ger mig ut på golvet igen. Femton minuter senare är jag tillbaka. "Sara, in my country it is cold in the winter. Is it cold in you country?". Och så fortsätter det. Dagens mest minnesvärda fråga var denna (som sades med ett blygt tonfall): "Sara, is Roxette from your country?" Ett jakande svar producerade ett litet pip från Viktoria. "Sara, THEY ARE MY FAVOURITES!"

Man kan inte ogilla någon som älskar Roxette utan att skämmas för det.

Tacken för ett VM-guld

Expressens reporter: "Hur ska ni fira det här nu?"
Patrik Kristiansson: "Det blir väl en skitgubbe via datorn..."

Det är inte mycket de begär av livet, herr och fru Klüft.

Man kan inte tröttna på att driva med dumma amerikaner.

Klipp snott från Youtube via Silverfisken.

Plåtning

Okej då. Ni får väl se dem. Jag kan ju inte först annonsera ut att jag ska modella och sedan berätta om dagen och sedan säga att bilderna var skifula och ni får aldrig se dem.

Även om det är sant.

(Fler kommer, dessa ska användas av butiken såvitt jag vet. Camilla håller på att redigera fler. Men jag tänker inte lova att ni får se dem.)

Och ja, Camilla har photoshoppat bort det mesta av mitt hår på andra bilden. Tack gode gud för det.

Dagens Zara: Var ligger fetishbutiken?

Nio timmar (okej, åtta minus lunch) på betonggolv sorterandes klänningar-som-vägrar-sitta-kvar-på-galjen är en lång tid. Detta är utan tvekan det mest ansträngande jobb jag någonsin haft. Inom handel blir det inte mycket jobbigare än så här. Och det vet jag. Varför orkar jag inte gå in på nu, men ni ska få en redogörelse.

Som motvikt kör jag igång på nytt tema här i bloggen. Vi kan kalla det för dagens Z(s)ara.

Blond kvinna i trettioårsåldern med övervuxet barn i vagn: Excuse me, do you have anything that is, or looks, like a corset?
Jag: (tänker en stund) "No, I don't think we have actually.

Blond kvinna, nu med armarna i kors och barnet hängades ut från sidan av barnvagnen säger ingenting, men stirrar på mig som om hon tycker att jag ska kuta iväg och sy en alternativt försvinna från jordens yta.

Jag: (piper nervöst) Sorry about that.
Blond kvinna, nu slående lik Glenn Close i Farliga Förbindelser: (suckar) Where is the nearest fetish shop?
Jag: (stirrar) I don't actually know
Glenn Close, nu förvandlad till Dita Von Teese, stirrar på mig i tystnad.
Jag: (har skitdåligt samvete över detta och tänker att VARFÖR vet jag inte var det finns en fetishbutik, är jag HELT dum i huvudet, jag är det sämsta butiksbiträdet i världen): I'm really sorry.

Varpå kvinnar suckar, skakar på huvudet och stegar iväg. En mycket missnöjd kund.

There is no pleasing some people.

I'm a LADY, you see

Igår när jag stod och sorterade kappor i storleksordning kom en liten man fram till mig.

Liten man: Do you work here?
Jag: I do!
Liten man: I just LOVE this coat! It's fabulous, don't you think? (pekar på en kort damjacka i ylle)
Jag: Er...yes.
Liten, konstig man som spanar på damkläder: I'm gonna try it on! (börjar gå mot damernas provrum)
Jag: Eeeehh... The men's fitting room is down there...
Liten konstig man, nu på väg in i damernas provrum: (stannar upp) DARLING, I ALWAYS go into the women's fitting room. I'm a transsexual, you see!

Varpå den lilla mannen går fram till mig, till sig omkring och viskar bestämt: It's not like I'm gay or anything!

Tyvärr passade inte kappan ("DARLING, I looked like a meatball!") - men visiten var inte över. Mannen, eller ska jag kanske säga kvinnan, i fråga var nämligen en väldigt underlig personlighet. Han/hon (även om pikétröjan och shortsen indikerade det förstnämnda) övergick i ett ordflöde som inte gick att stoppa.

"Darling, you are just so fit! I'm a meatball compared to you, I really am! I wish I was a size zero. Oh, see that dress over there? You'd look stunning in that. You should buy that coat. It's amazing, but my husband wouldn't like it. Should I do up the buttons? I'm a manager at John Lewis, you see, and when the customers don't do up the buttons I just feel like FIRING EVERYONE - oh, what's that? That's a bit nu rave, don't you think? With your legs, you could SO pull it off. I'd better be off, see you later, ta ta!"

Jag är rädd för denne man. Han verkar lite labil.

Fula bilder, fula skor.

Såg Camillas bilder igår för första och sista gången. Var det värsta jag sett. Är förbannad på mig själv för att jag var mesig och inte sa nej när hon hon frågade. Ska mejla och säga att jag inte vill göra hemsidegrejen.

Ligger i sängen och vilar fötterna. Försökte hitta jobbskor idag utan resultat. Vet ni hur dyra sköna skor är? Jag står nu inför ett dilemma. Hur ska jag förmå mig att lägga ut en tusing på fula skor?

Första dagen

Jag har jobbat nio och en halv timmma idag. Det känns i fötterna.

Omställningen från saratid till jobbtid var svår; somnade vid fyra. Upp klockan sju. Så det var lite sömngångarfasoner idag. Zara i Southamptonton är väldigt seriöst. Efter stängning ska alla kläder hängas i storleksordning, till exempel. Rätt otacksamt jobb med tanke på att kunderna är där och sliter vid öppning.

Människorna var trevliga. (Fast en tjej från Litauen, som började alla meningar med "in my country..." var lite jobbig.)

Shit, klockan är halv nio. Måste gå och lägga mig.

Välkommen, nytt liv!

Zara

Tisdag 9-19
Onsdag 9-19
Torsdag 9-13
Fredag 9-19
Lördag 9-19

Har inte jobbat fem dagar i rad sedan sommaren 2006.

Det här ska bli intressant.

Svensjukan

Hur löjligt stolt känner man sig bara för att Sven (som är ungefär lika sympatisk som Runar) har vunnit en liten fotbollsmatch (Ok, tre matcher OCH de ligger etta i tabellen)?

Kan någon förklara för mig varför just detta känns så viktigt? Har suttit på sajter hela dagen och läst kommentarer. Här är ett urval:

"I expect Eriksson to overachieve with Man City this season, albeit whilst
doing nothing to further the entertainment factor of the premiership, and will
probably finish in the top half of the table. I also expect to read a lot of
puerile critical rubbish about him from journos who merely wish to regurgitate
accepted media doctrine, rather than have the brains or the b*lls to think for
themselves." -Hippoclub, The Guardian

"A couple of good results (todays being a smash and grab) shouldn't overide 5 years of overpaid, catatonically boring, serious under-achievment with England." -Pitchthumping, The Guardian

"There is going to be no pleasing some people. Especially journos that think we have the memory of goldfish. Can anyone remember a journo who defended Sven? I can't. Tall poppy syndrome of course. I have said it before and will say it again. Last 8 in a major competition is about Englands level." -Seagulljavea, The Guardian

Vad är det för sjukdom jag har? Jag vill bli botad. Lider ni av samma syndrom?

Stora ögon, pojkband + tortilladip

Gårdagskvällen var grymt lyckad på så otroligt många plan.

Först gick jag och Chat till Avondale där vi träffade födelsedagsbarnet Steve, Si och Myspace-flickvännen samt två tjejer som jag inte riktigt vet vad de gjorde där (de försvann rätt snabbt, och ljög ihop nån historia om att de skulle träffa några kompisar, men vi vet att de gick till nåt trash-ställe för att dansa).

Si var jättefull. Jag tror att han var nervös för att vi skulle träffa Sabrina, och det var jätteroligt att se honom helt stissig. Han pratade verkligen hela tiden, och varje gång minsta sak hände (typ att jag skulle på toaletten) så ylade han "Varför LÄMNAR alla mig?" Jag och Chat visste inte var vi skulle ta vägen. Vi satt som på nålar och försökte vara trevliga mot lilla Sabrina.

Hon var verkligen pytteliten. Dessutom hade hon abnormt stora ögon som gjorde att hennes ansikte såg ut som en enda jättepupill. Och hon var arton och knäpptyst. Det var inte lätt att konversera.

Jag: So... Si told me you work at Skandia! I think that's a swedish company, actually! (är det?)
Sabrina: (stora ögon)
Jag: (ger mig inte) So what do you do there?
Sabrina: it's customer service.
Jag: Oh!
Pinsam tystnad.
Sabrina: I'm the baby of the group.

No shit Sherlock! Efter Avondale's gick vi vidare till Goblets, som är ett jättemysigt ställe med väldigt blandad publik. När vi har varit där i tio minuter drar Sabrina mig i armen och säger:
"These people scare me."

Det lilla flickebarnet ville gå till Jumpin Jack's, som jag varit på en gång. Si beskrev musiken som "Eurovision, typ" och såg lidande ut vid tanken. Men vi gick.

Och alltså. Detta ställe. Det var det roligaste jag sett! För det första kom vi lagom till kvällens uppträdande, som var - håll i er nu - FIVE! Pojkgruppen, alltså. Jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Det var verkligen Five, fast nu är de bara fyra, och de MIMADE till sin egen musik och gjorde VOLTER på scen. Jag dog. Vi filmade och tog kort, hoppas på att lägga upp dem på bloggen.

Det roligaste var att Five var förband till - håll i er igen - JJ's Spice Girls! De var fem tjejer som dansade och mimade till två Spice Girls- hits och såg vagt ut som den de skulle föreställa. Förutom Mel B som var vit. Och det fanns två baby spice. Men vem håller räkningen, liksom. Den sötaste tjejen skulle förmodligen föreställa Posh, men hon hade isblont långt hår. Jag kan föreställa mig hennes audition:

Manager: Du kan få vara Posh om du klipper av dig håret.
Posh-wannabe: Aldrig.
Manager: Jo, det måste du. Annars blir det två baby's.
Posh-wannabe: Men mitt hår är min bästa tillgång!
Manager funderar ett tag.
Manager: Okej då.

Det roligaste var att hon inte kunde dansa och koncentrerade sig så hårt på sina moves att ansiktet liksom snörptes samman. Det såg ut som hon satt på toa, ungefär.

Efter det kunde kvällen inte gå fel- de spelade REDNEX, för guds skull! Jag ville inte gå hem. När klockan var två lämnade jag motvilligt min utkiksplats över scenen där en gubbe i fyrtioårsåldern precis dragit av sig tröjan (som var ett nattlinne, och det är helt sant. Han hade nattlinne på sig).

Vi gick hem till oss, och jag bjöd på svensk tortilla-dip. Där kan vi snacka succé. Jag har en order på en av varje smak som finns från Steve (mamma, du får ta med dig till Paris) och imorse fick jag ångest-sms från Si som löd: "So sorry I embarrassed myself yesterday, I hope you had a good time, loved the dip."

Blogghumöret på topp!

Hittade en list hos Lolita som jag tänkte svara på.

Språkbegåvningar?
Svenska, engelska och lite, med betoning på lite, tyska. Och några meningar på Punjabi - räknas det?

Knasiga misstag?
En gång när jag jobbade på Din Sko sålde jag en kräm till en man som helt klart skulle förstört hans nubuck-skor. Undrar om han använde den?

Udda talanger?
Jag tycker själv att jag är bra på att känna på mig saker. Jag kan ganska fort känna av om någon är intresserad av någon annan, och om någon pratar "mellan raderna" kan jag snappa upp detta. Men det finns de som har bättre intuition: George från Seinfeld och Ami är två av dem.

Barndomsminnen?
Det är sorgligt, men jag har världens sämsta minne! Kan bara komma ihåg saker som vi har på videofilm.

Detta visste ni inte om mig:
Jag följer tio bloggar om dagen, har nästan alltid majonnäs på mackan och är får ibland för mig att djävulen "står i hörnet" när det är mörkt. Be mig inte klarifiera det sista!

Fyll gärna i listan själv i kommentarsfältet!

Det triviala: elitism och mode

Hittade denna bild på Style.com. Är det bara jag som tycker att de hypar så konstiga saker? Det här är en jättesöt tjej i fin sommaroutfit, men det är också allt det är.

Tycker ofta att jag ser bilder på Style och bloggar som folk höjer till skyarna av okänd anledning. Om flickan ovan hamnar på streetstyle-sajter kan ju vem som helst göra det, eller?

Är jag snål - kanske är det demokratiska i modet just det vackraste, och mångfald krävs för att tillfredställa allas tycken? Jag tror att det är just av den här anledningen jag inte skulle kunna jobba som moderedaktör - jag har svårt att se det vackra i saker. Inte fantasi nog att inspireras av det lilla.

Bildtexten till bilden ovan lyder :"Working the door: ASOS dress, Indiska sunglasses, Dolce & Gabbana bracelet, and DinSko shoes."

Det är bara SÅ trivialt. Och jag är inte bättre, absolut inte, men det också därför jag inte är en stor trendsättare/konstnär/inspirationskälla.

Den här bilden är med i samma bildspel. Outfiten är fullständigt galen - inte när man ser den så här, kanske, men om man föreställer sig den i verkligheten - och mycket längre från min egen stil.

Är det elitistiskt av mig att se mening i den här bilden och inte den ovan? Är det bara för att den mörka kvinnan signalerar eskapism och rikedom, medan blondinen betyder svensson-sverige?

Kanske. Men inspiraton måste få vara subjektiv. Som skribent däremot är objektivitet ett måste. En bra journalist kan få det trista att kännas intressant och en bra moderedaktör kan finna skönhet i en enkel strandklänning. Kan jag göra det?

Bilder: Style.com, se bildspel här

Simon says

Sis (Si blir konstigt i svensk ägandeform) kompis Steve fyller år idag, så vi ska ut och fira. Har bara träffat Steve en gång, men han är trevlig. Kvällens höjdpunkt blir helt klart att träffa Sis flickvän som han klickade hem (jodå!) på Myspace för en månad sen.

I morse ringde Si till Chat och det gick inte att låta bli att höra konversationen (måste vara något med volymen).

Si: Mate, you and Sara coming tonight?
Chat (sover lite halvt): Yeah...
Si: I was wondering, you still up for couple's thing next week?
Chat: Yeah, that's payday, init?
Si: Yeah. And... she is coming tonight so you get to meet her.
Chat (har vaknat): Can't wait to see her!
Si: Yeah. She's not all that.

Brighton

Så plåtningen igår var en upplevelse. Ett virrvarr av ingen make-up-artist som kunde göra mig vacker, en massa fula kläder, två butiksägarinnor som inte visste vad de ville, ett hopplöst hår som inte ville stylas (mitt) och två rätt dåliga modeller. Resultatet kommer kanske visas här, om ni ber riktigt snällt.

Efter plåtningen försökte jag övertyga Camilla om att, när hon nu sett hur dålig jag var som modell, inte vill använda mig för hemside-plåtningen. Tror att jag lyckades. Vi får se.

Men mina två dagar i Brighton var riktigt roliga. Sov hos Camilla kvällen före i hennes hus som inte var ett hus utan ett showroom med elektrisk Playboy Mansion-style grind och en rosenträdgård som påminde mig om Drottning Victorias sommarställe på Isle of Whight. Men aldrig att jag skulle vilja bo där. Inte en personlig pryl eller kreativ lösning i sikte.

Däremot hade vi väldigt trevligt. Camilla lagade middag och så satt vi framför hennes tusentums platt-tv i vardagsrummet och pratade om en massa saker som vi aldrig hinner prata om.

Tågresan till Brighton var också en upplevelse. Såg en massa vackra byar på vägen, bland annat en viss Arundel. Kände instiktivt att jag sett slottet någonstans förut och fick genast bekräftelse genom två damer som högt tillkännagav att Arundel Castle var så vackert så.

Viktigt meddelande

Jag fick jobbet.

Det är nästan för mycket

Var bara tvungen att dela med mig av den här bilden som Alex var vänlig nog att skicka över häromdagen. Alltså, hur somrigt är det här? Och hur mycket ser jag ut som ett förvuxet barn?

Pripps blå, träbrygga, svensk flagga... Det är bara för mycket. Men lite sött också.

Värsta finnen

Imorgon ska jag till Brighton. Ska sova över hos Camilla för ett shoot som vi ska göra på fredag. Det är alltså inte hemside-grejen utan en plåtning för en butik i Brighton, som jag har förstått det.

Enligt Camilla så ska jag ha vintage-bröllopsklänning på mig och cykla med paraplyer och allt var det var. Ser verkligen fram emot att se kläderna, de skriker tydligen "Sara" enligt Camilla. Men Camilla är Camilla så det tror jag inte på förrän jag ser dem. Den andra modellen heter Claire och är tydligen superposh. Hoppas jag kan hålla mig för skratt. De låter så roliga när de pratar.

Jag har fått tre stora finnar inför detta event.

Fast när jag berättade för Amie idag att en make-up-artist skulle vara där hela dagen så sa hon: "That's good, then you don't have to worry about your spots."

Och det är ju sant. Men det är också typ som att städa inför att städerskan ska komma; man vill ju inte att en make-up-artist ska tycka att man har värsta dåliga hyn.

Nästa gång ska jag komma ihåg att inte vara så förbannat dum i huvudet

Mitt undermedvetna har talat. Det vill inte ha ett jobb.

Var på intervju idag på Zara. Allt går finfint tills människan säger, "har du någon semester bokad?" och jag svarar högfärdigt: "Well, I always go home to Sweden on Christmas."

Det var inte så smart.

Nagelfakta

Mina naglar har nu växt i genomsnitt 1 millimeter sedan 1:a Augusti.

1 millimeter!

5 millimeter till och de är uppe vid slutet på fingret. 12 gånger 5 är lika med 60.

Om 60 dar kan jag alltså räkna med att ha naglar som normala människor.

To work or not to work

Sitter och slösurfar. Lite ångest över min tråkiga tillvaro, som borde innehålla mer jobb än... inget alls. Men jag fattar inte hur man ska kunna pussla ihop allt.

Om jag får ett jobb kommer det skapa problem i följande situationer:

• När Peter, Ami (hoppas!), Klara (hoppas!), Sofia (ej troligt, men...) och andra trevliga personer kommer på besök hit. Hur lösa?
• När det är jul och jag vill åka hem till Sverige.
• När det blir jättemycket att göra i skolan och jag inte har tid med någonting.
• När jag behöver göra praktik (vilket jag MÅSTE i år)
• När jag vill fortsätta följa de 38 tv-serier jag är besatt av.

Om jag inte får ett däremot:

• Kommer det bli svårt att få råd att åka till Japan.
• Kommer det bli svårt att köpa det mesta (typ mat och toapapper).
• Kommer jag aldrig kunna betala hälften av senaste elräkningen på 5500 JÄVLA spänn!
• Kommer jag inte träffa en ny kompis i hela mitt liv.
• Kommer jag bli en soffpotatis som förra året.

När jag tänker efter borde jag nog skaffa ett jobb.

Model behaviour

"My goooorgeous Sara, how ARE you?" kvittrar Camilla i ett sms, kompisen från universitetet som är en sådan där person man bara hatar; vacker, rik och urtrevlig vars mobil piper hela tiden. Dessutom har hon funnit sin passion i livet; modefotografi, och har redan hunnit jobbat med en hel del företag trots att hon köpte sin första systemkamera i april.

Men Camilla kan charma brallorna av vem som helst, och det är lönlöst att försöka stå emot. Så när hon frågade om jag ville modella för ett jobb hon ska göra i september hade jag liksom inget val. Kan jag väl.

Så igår var Camilla på snabbvisit i Southampton för ett möte (jag, avundsjuk?) med en klient (grr) och vi möttes upp efteråt på Mono.

"Åhhh, Sara - detta kommer att bara bli sååååå AMAZING! Kläderna är helt fantastiska och hon ska öppna i New York och London, och hemsidan kostade £90 000, och bilderna kommer att bli SUPER!"

Hm. Vänta nu. Sa hon något om en hemsida?

"Jo, alltså, du och två andra modeller ska modella på hemsidan! Vi kommer att ta alla bilder i London, det kommer att bli såååååå bra! De räknar med sextusen hits om dagen!"

Så.

Att göra-lista:
Bli snygg.
Bli en bra modell.

Panik.