Stora ögon, pojkband + tortilladip

Gårdagskvällen var grymt lyckad på så otroligt många plan.

Först gick jag och Chat till Avondale där vi träffade födelsedagsbarnet Steve, Si och Myspace-flickvännen samt två tjejer som jag inte riktigt vet vad de gjorde där (de försvann rätt snabbt, och ljög ihop nån historia om att de skulle träffa några kompisar, men vi vet att de gick till nåt trash-ställe för att dansa).

Si var jättefull. Jag tror att han var nervös för att vi skulle träffa Sabrina, och det var jätteroligt att se honom helt stissig. Han pratade verkligen hela tiden, och varje gång minsta sak hände (typ att jag skulle på toaletten) så ylade han "Varför LÄMNAR alla mig?" Jag och Chat visste inte var vi skulle ta vägen. Vi satt som på nålar och försökte vara trevliga mot lilla Sabrina.

Hon var verkligen pytteliten. Dessutom hade hon abnormt stora ögon som gjorde att hennes ansikte såg ut som en enda jättepupill. Och hon var arton och knäpptyst. Det var inte lätt att konversera.

Jag: So... Si told me you work at Skandia! I think that's a swedish company, actually! (är det?)
Sabrina: (stora ögon)
Jag: (ger mig inte) So what do you do there?
Sabrina: it's customer service.
Jag: Oh!
Pinsam tystnad.
Sabrina: I'm the baby of the group.

No shit Sherlock! Efter Avondale's gick vi vidare till Goblets, som är ett jättemysigt ställe med väldigt blandad publik. När vi har varit där i tio minuter drar Sabrina mig i armen och säger:
"These people scare me."

Det lilla flickebarnet ville gå till Jumpin Jack's, som jag varit på en gång. Si beskrev musiken som "Eurovision, typ" och såg lidande ut vid tanken. Men vi gick.

Och alltså. Detta ställe. Det var det roligaste jag sett! För det första kom vi lagom till kvällens uppträdande, som var - håll i er nu - FIVE! Pojkgruppen, alltså. Jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Det var verkligen Five, fast nu är de bara fyra, och de MIMADE till sin egen musik och gjorde VOLTER på scen. Jag dog. Vi filmade och tog kort, hoppas på att lägga upp dem på bloggen.

Det roligaste var att Five var förband till - håll i er igen - JJ's Spice Girls! De var fem tjejer som dansade och mimade till två Spice Girls- hits och såg vagt ut som den de skulle föreställa. Förutom Mel B som var vit. Och det fanns två baby spice. Men vem håller räkningen, liksom. Den sötaste tjejen skulle förmodligen föreställa Posh, men hon hade isblont långt hår. Jag kan föreställa mig hennes audition:

Manager: Du kan få vara Posh om du klipper av dig håret.
Posh-wannabe: Aldrig.
Manager: Jo, det måste du. Annars blir det två baby's.
Posh-wannabe: Men mitt hår är min bästa tillgång!
Manager funderar ett tag.
Manager: Okej då.

Det roligaste var att hon inte kunde dansa och koncentrerade sig så hårt på sina moves att ansiktet liksom snörptes samman. Det såg ut som hon satt på toa, ungefär.

Efter det kunde kvällen inte gå fel- de spelade REDNEX, för guds skull! Jag ville inte gå hem. När klockan var två lämnade jag motvilligt min utkiksplats över scenen där en gubbe i fyrtioårsåldern precis dragit av sig tröjan (som var ett nattlinne, och det är helt sant. Han hade nattlinne på sig).

Vi gick hem till oss, och jag bjöd på svensk tortilla-dip. Där kan vi snacka succé. Jag har en order på en av varje smak som finns från Steve (mamma, du får ta med dig till Paris) och imorse fick jag ångest-sms från Si som löd: "So sorry I embarrassed myself yesterday, I hope you had a good time, loved the dip."