Topshopbitchen

Nar jag hittade mina Celia Birtwell-plagg pa Topshop i fredags hade jag inte med mig mitt student card. Sa jag fragade snallt i kassan om jag kunde komma in pa lordag morgon och fa rabatten (ca 100 kr) genom att lamna tillbaka kladerna och kopa dem igen. Det skulle inte vara nagot problem.

Pa lordagsmorgonen innan jobbet travade jag glatt in och upprepade min historia for en ny tjej i kassan. "That's not our policy", sa hon. Och jag forklarade att ja, jag vet att det inte ar eran policy men att jag har jobbat for Topshop och vet att det gar att gora och ingen kommer att tycka att det ar konstigt och igar sa hon att det vara okej och blablabla. Hennes svar:

"I won't do it".

Hm. "You won't do it?"

"No".

"Can I speak to you manager?"

"I am the supervisor here. The manager's in a meeting".

Hon var bitcharnas bitch, helt enkelt. Jag hade inget val an att ga darifran, for jag var sa arg och ville inte borja skrika (kan ni forestalla er mig skrikandes inne pa Topshop? Na just det. Men sa arg var jag).

Sa jag gick. Typ femton steg. Sedan stannade jag och kom fram till att Ingen. Javla. Topshopbitch. Ska. Stjala. Mina. Pengar.

Sa jag gick tillbaka och stallde mig i ko. Nu, plotsligt, var jag kolugn. Bitchen sneglade. Jag log.

Nar jag kom fram till kassan holl bitchen pa att "hjalpa" en annan kund. Sa jag var tvungen att prata med en kille. Jag forklarade situationen och avslutade med "... she (bitchiga ogonkast utbyttes mellan bitcharnas bitch och moi, den ilskna kunden) won't do it for me, so I'm just gonna refund this, wait until you put it back on the hanger and buy it again. OK?"

Killen sag lite radd ut. "Ok", sa han och sneglade pa bitchen. "I'm just gonna do that for her, ok?". Bitchen gav honom en what-EVER- blick.

Och sa ordnade det sig. Jag vann. Slutet gott allting gott. Topshop Southampton har forlorat en kund.

Nu funderar jag pa att skriva ett argt brev till managern. Kanske kan jag lyckas fa bitchen sparkad. Vad tycker ni?

Bild tiscali.com