2007

Jag brukar inte hållla tal på nyår, men nu tänker jag göra det. Jag tog tyvärr det dumma beslutet att fira nyår i London i år, så ni får tänka er att jag ställer mig högtidligt upp på en stol - japp, en stol - och harklar mig. Nej, plingar i glaset!

Mina vänner, min kära familj. Chat. (Jag vet att du fattar noll, men också att du tycker att det är trevligt när jag nämner ditt namn i bloggen)*

Om jag skulle sätta mig ner och skriva en lista på de allra bästa stunderna från 2007 (vilket, som ni vet, jag självklart har gjort) skulle svampplockandet med Emma i Hölick få en central roll. Florensresan, den där kvällen då Lisa och Klara ordnade födelsedags-picknick för mig, var lika speciell. Och när mamma, pappa och Peter var och hälsade på i Southampton, med tillhörande hyrbil och läskiga resor i den (på FEL sida av vägen).

Eller när Jenny var och hälsade på med Sanna och vi var ute på krogen, som i gamla dagar. När Chat ordnade en hästtur på vår tvåårsdag. Alla kvällar framför tv:n som borde varit trista men inte var det (kan vara lite Seinfeld-Georges förtjänst).

Shaynes födelsedagsfest. Stockholm på sommaren, öl på klipporna och utgång på en krogterass. Alla grillkvällar i Hölick. Kan jag inte få vara där varje sommar, som mamma? Att hänga med Alex igen; bada på Fullerö och vara rädd för ormar som lurar vid stigen. Paris, varje dag där, fantastisk. (När jag, Peter (!), Sofia och Chat satt på en bar och drack öl/cola/gin&tonic/öl och försökte göra snyggminer framför kameran var nog roligast). Mammas 50-årsdag, och pappas. Av väldigt olika anledningar.






Det finns många fler. Jag har alltid varit en positiv person; ibland på ett jobbigt, klichéartat, cv-styltat vis, men alltid konsekvent glad. Ärligt glad. Och det är ganska fantastiskt att trots att jag är kluven mellan två länder och två liv, och saknar så mycket och inte kan bestämma mig, ändå sitter här och minns alla bra saker 2007. Och jag vet att det här inte är Oscarsgalan, men om det vore det, skulle jag tacka er för att ni finns.


GOTT NYTT ÅR!

*Fotnot: han brukar peka och fråga, som ett litet barn: "What does this say?"

How to lose a guy

Kollar på "How to lose a guy in ten days". Jag skäms inte för att jag tycker att den är grym. Scenen då Andy har använt photoshop för att skapa bilder på deras framtida barn är olidligt rolig; barnen är några slags psyko-joddlare. Andy frågar Ben vad han tycker. Hans svar?

"I think they are very... attractive"

en svartvit jul.

Bhutto

Att Benazir Bhutto mördades var inte chockerande.

Den meningen säger någonting om världen idag.

Bild theguardian.co.uk

100 Swedish girls

Jag är ganska glad över att jag inte ser så tokig ut. Om jag gjorde det, alltså såg tokig ut, skulle det vara en sån besvikelse för många engelsmän vars föreställning om att alla svenskar är vackra verkar vara en viktig del av deras bild av världen.

Igår till exempel. Satte mig i taxin. Värsta bilköerna (Southampton den 27:e, borde ha gissat det). Obekväm tystnad. Taxichaffisen tog första steget:

Han: So, where have you come from?
Jag: I spent Christmas in Sweden. I'm from Sweden.
Han: You are from Sweden?
Jag: Yes.
Han: Yes, I can hear an accent.
Jag: Yes.
Han: This is going to sound like a chat-up line, but...
Jag: (säg det inte, gud vad pinsamt -)
Han: ...I've always wanted to meet a Swedish girl. (får något drömmande i blicken)
Jag: Well, we are nice people...
Han: I've always thought Swedish girls are the most beautiful
Jag: (jahapp. there is no stopping him now)
Han: I once went to Crete.... (i sin egen värld nu)
Jag: ----
Han: (vänder sig om och förklarar vänligt) That's in Greece.
Jag: (jag är blond, men jag är inte FEM ÅR) Yes?
Han: And my friend tipped me off there was this party with like a 100 Swedish girls! And no guys! None!
Jag: (det här är så sjukt)
Han: But I never went.
Jag: (torrt) Must be the biggest regret of your life.
Han: (vänder sig om förvånat. Kom det sarkasm ur den lilla blondas mun?) Yes. Yes it is.

Herregud min skapare. I'm back in England.

Depp

Jaha. Julen är över. Jag är i Southampton. BUHU. Ikväll ska jag tröstäta hummus och kolla på Planet Earth. Och se fram emot nyår lite grann. Men det är fan deppigt att vara här.

Juletid

Julen 2005

Hej hej hemskt mycket hej. Jag är hemma i Sverige. Det är roligt. Blir inte så mycket bloggande förstås, men det behövs ju inte när jag finns tillgänglig IRL.

GOD JUL!

Lite trött bara

Jag är hemma í Southampton och mina ögonlock envisas med att kännas tunga. Ska jobba klockan sex, och innan dess måste jag packa.

Det här är min... sjunde dag i rad på jobbet. Och imorrn jobbar jag åtta till sju.

Japp, det är synd om mig.

Och sen är det måndag och Sverige.

Dilemma

Mitt sista problem for dagen (forhoppningsvis) ar som foljer: en kylvaska med ost levererades till chefredaktoren for en halvtimma sedan. Jag stallde vaskan vid hennes skrivbord. Men hon ar forsvunnen! Vad ska jag gora - ga och vara i vagen for att lagga in det i kylskapet och riskera att se ut som en nyfiken presentplundrare, eller lata det sta framme och bli forstort, for att riskera en " who the hell put this cheese here?"-utskallning?

Vilka problem jag har.

For ovrigt har jag Toni and Guy-stylingprodukter for resten av livet, typ.

Att vara praktikant: lektion 2.

Jag har gjort nagot, antligen! Ringde ett samtal.

Det var over ratt fort. Men anda.

Det har med att prata med pr-agenter ar en annan konst. Budorden gar som foljer:

1) Alltid latsas som om du kanner personen ifraga. “Hej, jag heter Sara” duger inte. Du maste saga “Hej, det har ar Sara fran Observer, hur MAR DU?”
2) Du maste alltid lata som om jorden gar under om du inte far det du vill ha. Fraga alltid om de kan skicka en “bike” – moped, istallet for att anvanda vanlig post. Imorgon kan det vara forsent!
3) Tacka med en plattityd, I stil med “you’re a star” eller “thank you my lovely”. Tack ar liksom inte tillrackligt i pr-world.
4) Alltid ta reda pa deras namn. Det har glommer jag alltid. Fraga igen, om du missade det I borjan av samtalet med ett “sorry, what’s your name again?” Att detta helt motsager punkt ett spelar ingen roll, eftersom bada vet att vi bara latsas vara trevliga.

jag undrar om de ens kommer ihag att jag ar har?

Posten verkar forbli min enda utmaning idag; M, som har en kronisk njursjukdom, har gatt hem. Och jag har ingenting att gora. Tanker forsoka ga vid fem. I dag ska alla julklappar inhandlas.

Att vara praktikant: lektion 1.

Det finns en sak man absolut inte far gora som praktikant pa en tidning, och det ar att vara i vagen. Att vara i vagen ar likstallt med att:

1) Stota pa chefredaktoren infor hans fru.
2) Komma full till jobbet, dansa pa skrivbordet och dregla pa datorn.
3) Tro att man ar nagot, dvs. prata med folk som om man kanner dem.

For mig innebar det vissa svarigheter. Mitt framsta jobb ar att hamta post varje timme, och diverse paket fran smoriga pr-firmor. Detta later som en enkel uppgift. Ha! Trodde du. Nar jag travat upp for alla trappor (ingen tar hissen pa en liberal tidning) med all post maste jag folja en noga utraknad strategi.

1) Forst sorterar jag posten. Eftersom jag inte vet vilka alla ar maste utslagningsmetoden tillampas ratt ofta. I varsta fall, om en viss person har valdigt manga brev adresserade till denne, ar det tillatet att fraga M, som ar lagst i rank pa tidningen. Men helst inte.
2) Sedan borjar utdelandet. Om chefredaktoren sitter dar ar det bara att glomma det, eftersom jag inte vill riskera att vara ivagen. Da galler det att vanta tills hon gar pa mote.
3) Nar det ar fritt fram maste jag diskret ta reda pa om de skriver. Skrivande, aven for journalister, ar en kreativ process som icke far storas av obetydliga praktikanter. Detta gor jag genom att luta mig framat och fixera blicken pa datorskarmarna. Om jag ser minsta antydning till att de skriver maste operationen avbrytas.
4) Dela ut posten gors sakrast nar de e-mailar. Detta ar en fjaskig, icke-kreativ process som absolut inte kan forvaxlas med skrivande. Ett e-mailfonster pa datorn betyder fritt fram. Go, go, go!
5) Sjalva utdelandet gors tassandes pa ta, och helst utan ogonkontakt med mottagarna. Ibland ar det dock sa stokigt pa deras skrivbord att jag ar tvungen att viska deras namn, och ge dem brevet i hand. The horror!

Igar satt jag i femton minuter och funderade pa hur jag skulle kunna ge en skribent hennes brev, eftersom gangen var blockerad av en stor present till chefredaktoren (eftersom jag hade placerat presenten dar och den inte blivit oppnad pa tva dagar, hade jag bara mig sjalv att skylla, dessutom). Till slut vantade jag tills personen ifraga gick pa lunch. Faran avvarjd, och inte var jag i vagen, heller.

Idag

A, idag var sa himla rolig. Kocken var en av mina favoriter fran forra arets besatthet vid matprogram. Han var otroligt trevlig, och intervjun gick stralande. Min forsta sida i Observer!

Resten av dagen var trakigast hittills. Rekord i trakighet. Gasp.

t.r.i.s.t.

Vad vill ni ha, goda eller daliga nyheter forst?

Goda nyheterna ar att alla pa Observer Woman ar trevliga, och att jag ska ivag till en Michelinstarbelonad restaurang pa onsdag for att intervjua en kock tillsammans med en av assistenterna pa tidningen.

Daliga nyheterna ar att jag holl pa att do av tristess idag.

Fran tio till halv tva laste jag en tidning.

Fran halv tre till sex stirrade jag pa min datorskarm.

Det finns ingenting for mig att gora dar.

Det ar t.r.i.s.t.

Igår hade jag rosa hår.

Jag ångrar den här listan redan. Den var så LÅNG.

Senaste kompis du träffade: Kerry, en tjej som jag gör grupparbete med.
Personen du pratade I telefon med: Sean
Du fick SMS av: Agnese, en tjej jag intervjuade i morse.
Du kramade: Chat, såklart.
Idag är det: Måndag
Kläder: Klänning med blommor, jeans.
Är bättre än igår: Min uppsats
Imorgon är det: Tisdag
Planer: Sova ut, skriva klart min uppsats, träffa Bianca.
Någonting tråkigt som händer imorgon: Uppsatsskrivande
Favoritnummer: 4
Färg: Blå
Årstid: Våren
Saknar du någon? Alex, Klara och Lisa. Bland annat och framförallt
Humör för tillfället? Lite trött, men bra.
Det första du gjorde imorse? Klädde på mig.
Vad åt du sist? Chips, what else?
Vad irriterar du dig på? Att vi inte ska till Japan. Japp, fortfarande.
Tror du på distansförållanden? Beror på hur lång distans.
Vem tänker du på just nu? Klara som skickade ett jättegulligt mejl.
Tror du att personen tänker på dig med? Hennes status är "busy" på msn så kanske, kanske.
Vart reste du sist? Paris
Vad gjorde du igår kväll? Jobbade till nio. Sen plugg + tv.
Liknar du din mamma eller pappa? Pappa mer i dragen, men mamma i uttrycket, mer och mer.
Ler du ofta? Det är jag väldigt bra på, faktiskt.
Välj en (kärlek, skönhet, kreativitet)? Men hallå sjukt. Får väl bli kärlek. En ful och urtrist sådan, men ändå.
Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna? Oftast handlar det om karriär.
I vems säng sov du i igår natt? I min egen, vår egen. Fast egentligen landlordens, om man ska vara petig.
Vilken färg har din tröja? Men jag har ju klänning på mig. Det är fel på den här frågan!
Har du någonsin gråtit tills tårana tagit slut? Oj, vad dramatiskt. Tror jag inte. Verkar finnas massa på lager.
Har du någonsin gråtit dig till sömns? Det tror jag inte man kan.
Gråter du när du skadar dig? Absolut.
Är du en glad person? Vädligt.
Vad gör dig glad? Hm, mat och vin med trevligt sällskap är nog det bästa jag vet. Och beröm. Önskar du att du var lyckligare? Absolut inte, jag är jättelycklig!
Kan musik göra dig glad? Haha, älskar musikfrågor. Har aldrig tänkt på det. Kan det nog.
Har någon annan än din familj sagt jag älskar dig? Men hallå, varenda kotte på facebook.
Har du någonsin sagt ‘Jag älskar dig’? Ja
Har du en flick/pojkvän? Ja
Är du nöjd med det? Alltså, egentligen vill jag svara nej, för jag skulle nog vilja vara singel just i den här perioden av mitt liv. Men det finns inget val, såklart jag är nöjd.
Vem hatar du verkligen? Oj. Ingen.

- SHIT VILKEN LÅNG LISTA DET HÄR VAR -

Har du någonsin gjort en hat-lista? Oh yeah.
Är du en mobbare? Tvärtom. Konstigt nog är jag alltid på de svagas sida.
Frisyr? Kort rufs.
Känner du att du älskar dina närmaste vänner? Såklart.
Har du haft ett förhållande som varat i över ett år? Ja
Älskar du båda dina föräldrar? Men gud! Duh.
Hur länge har du känt din bästa vän? Men jag har flera, serru. En sedan ... 1997? En sedan 2001, en sedan 2003. Tror jag. Så tio, sex och fyra år. Och min engelska bästis sedan 2004.
Anser du att man kan ha samma relation med ett husdjur som en vän? Det vore lite sjukt. nej.
Har du varit i fler än fem förhållanden de senaste två åren? nej
Vilken relation har du till dina klasskamrater? Känner igen de flesta, vet vad typ sju heter.
Anser du att det är fel med kärleksrelationer på jobbet? Nä, fast det kan krångla till saker.
Läppar eller ögon? Ögon.
Kramar eller kyssar? Kyssar
Snygg mage eller snygga armar? Pratar vi om killar här? Vad är det här, Starlet? Tar armar.

NÄR SKA DEN TA SLUT?

Har du någonsin...

Druckit bubblor? eh, ja.
Tappat bort glasögon/linser? I wish. Jag har väldigt bra syn för en som har näsan en centimeter från boken jag läser.
Brutit ett ben? nej
Röntgats? Japp
Krossat någons hjärta? Men det är väl klart
Nobbat någon (som haft känslor för dig)? Jag vet inte faktiskt. Jo förmodligen.
Gråtit när någon dött? Ja.
Äger du ett plagg från en second hand-butik? Visst-
Hur många par skor använder du regelbundet? Tre just nu. Men på sommaren många fler än så.
Har du sparat i över två månader för att ha råd att köpa ett klädesplagg? nej
nej
Tycker dina vänner att du köper mycket kläder? Hm, kanske... Snarare att jag gör dåliga köp. Vilket jag gör.
Skulle du kunna tänka dig att jobba på H&M? Yeah baby!
Har du någon gång burit en folkdräkt? Haha. Nej.
Har du någon gång slängt ett plagg efter att endast ha använt det en gång? Nä, men gett bort.
Anser du att en persons klädstil säger mycket om personen? Det tycker jag till en viss gräns.
Vad tycker du egentligen om kungen? Har ingen direkt åsikt. Liten gubbe.
Tycker du att prinsessan Madeleine är snygg? Det är hon väl.
Vem vill du se som julvärd julen 2008? George W Bush. Det skulle han väl passa som?
Vem är den bästa läraren du någonsin haft? Kanske min svensklärare Eva, eller min nuvarande sociologilärare Mark.
Vilka är dina förebilder? Oj. Har aldrig riktigt vetat vilken min förebild är. Mamma och pappa är förebilder på olika sätt. Och Hadley Freeman och Charles Brooke på the Guardian, och Alexandra Schulman på Vogue.
Kan du nämna fem stadsministrar under 1900-talet i Sverige? Stavas det inte statsministrar?
Uppfattar du att en person är smart bara för att hon/han bär glasögon? Tror nog nästan att jag går på den, faktiskt.

Lördagar är bra dagar

Njuter av en ledig lördag, den första av många. Tänker på Abs och Kate och Allessandra och Viktoria och alla andra som ungefär nu börjar städa upp röran som en invasion av julklappshandlande Southamptonbor har ställt till med. De stackarna.

Vad mycket man får gjort på en ledig lördag! Har diskat och städat och lagat mat och tvättat - Chat har varit huvudansvarig för de tråkiga sysslorna alltför länge - samt beställt tågbiljetter fram och tillbaka till London under julen; det blir en hel del resande.

Nu ska jag plugga lite och skriva en plan för veckan som kommer. Har en presentation, två inlämningar, två intervjuer att göra + skriva, samt photoshoot på torsdag som måste planeras i detalj. Better get started, ha en trevlig lördagskväll!

Storbrittaniens bästa tidning och JAG

Jag ska till the Observer på praktik om knappt två veckor, och jag är så GLAD, stolt, förväntansfull, you name it. I min värld betyder praktik på the Observer mer än ... ja, nästan allt faktiskt. Rolig bild valde jag också efter förra veckans fotbollsbedrövelse.

Det här med grupparbeten.

Jag blir så trött på grupparbeten. Det borde bara vara tillåtet att vara med i en grupp om man är på min intelligensnivå, dvs. NORMALBEGÅVAD, och kan tänka sig att kommunicera lite då och då och få upp arslet ur sängen en gång i veckan.

Har precis suttit och redigerat en tjugo sidor lång presentation som innehåller formuleringar i stil med "I think is because why the magazine of our choice is better than some of the other ones (not sure which but I will look it up!!!!!) and design and layout is really nice, proving it is easy for the surfer to access it from international places". Hannah, en av tjejerna, hade till och med cut-and-pastat från Wikipedia - jag kollade.

Å, jag ser fram emot imorgon, då jag oskyldigt ska fråga varför Hannah "glömde" att inkludera teori ÖVERHUVUDTAGET, och varför Kerry inte skrivit mer än två meningar av vår text.

Men seriöst alltså - den här presentationen är 60 % av kursbetyget, och jag tänker inte låta några dumma tjejer förstöra för mig.

Nu ska jag skriva en plan över hur jag ska få mitt snus att räcka fram till jul.

Döda

Det finns en tjej som heter Isabella Löwengrip. Hon skriver en blogg som heter Blondinbella där hon berättar om alla roliga saker som kommer denna 17-åriga stockholmares väg. Problemet är att hon också råkar vara engagerad i Muf, för päls, mot bistånd, "ekonomiskt oberoende i ett tag" som en följd av bloggens succé, och totalt osvenskt arrogant i sina åsikter.

Det finns saker som jag ler åt i Blondinbellas blogg och en tuffhet hos henne som jag beundrar. Men det finns också inlägg där som är så inskränkta och oupplysta att jag häpnar.

Och det är med anledning av de inläggen som jag skriver det här. Inte på grund av Isabellas åsikter, som må vara irriterande, utan för kommentarerna hon fått.

Therese, som också identifierar sig med sin egna blogg, skriver efter att Bella startat Facebook-gruppen "Älska din päls":

"Du är vidrig, jag finner knappt ord längre. Det kanske låter grymt, men om jag visste att du skulle dö, så skulle jag S K R A T T A. det vore ingen direkt förlust"

Signaturen Artur:
"du blir bara mer och mer patetisk bella, väx upp och framförallt, vakna upp! lilla smutsunge"

Rasmus:
"Hej.Du måste vara riktigt dum i huvudet.Jag hoppas att du halkar och slår dig RIKTIGT ordenligt i vinter."

Sandra:
"MEN VAFAN, VARFÖR GODKÄNDE DU INTE MIN KOMMENTAR FÖR!?!?!?!?!?!?! HAR DU PROBLEM ELLER!?!?!?!?!? JÄVLA UNGE, det är ju fan du som inte kan tackla våra åsikter, jävla rikemansbarn, gå och dö, nu är jag fan arg på dig, du kan ju inte tackla vad andra har att säga vafan. och denna kommentaren kommer du säkert godkänna för jag "hoppar på dig" ÅÅÅHHH, och vi vet ändå redan sanningen om dig, så kom inte med att vi har fördomar och förutfattade meningar nu förfan. FU. om du ens vet vad det betyder, hahahahahahahahahahahahahha"

Ärligt talat blir jag rädd. Vilka är dessa arga ungar som sitter hemma och har så mycket ilska i sig att de vill döda en person de bara "träffat" på internet? Vet deras mammor och pappor om att de bär på så här mycket ångest? Inte var jag så här arg när jag var fjorton? (Skulle gissa att de som kommenterar är i den åldern)

Det gör mig faktiskt ledsen.

Med hälsning från Paris.

Det där med Peter var ett skämt.

Sofia & Malva har gjort det, och eftersom de just nu är mina idoler så vill jag också. Säger Sofia & Malva att listor är coola så är de det. Plus att jag älskar listor.

Höger- eller vänsterhänt: Höger, fast jag vill egentligen vara vänsterhänt för det är speciellt. Som att komma på kryckor till skolan. Det ville alltid jag.
Humör just nu: Jag är lite flamsig och trött och orkar verkligen inte plugga.
Favoritgodis: Räknas chips? Med dipp.
Nåt du absolut inte äter: Jag kommer aldrig någonsin att äta vita bönor i tomatsås.
Kläder just nu: Turkosa mysbrallor som min syster försökte stjäla sist hon var här, och en brun top från Benetton. Och hårband.
Musik just nu: Sista låten jag lyssnade på var Chats nya, som han fick högsta betyg på. Haha, vilken rolig mening.
Vad sa du senast: Ett trött "haha". Chat försöker importera passande ögon till mammas ansikte i photoshop eftersom hon blundar och förstör ett annars jättefint kort från Paris. Sofias ögon passade förvånansvärt bra. Med mina såg hon ut som en väldigt trött sjuttioåring.
Favorit-hangout: Förmodligen Pizza Express runt hörnet, hur sorgligt det nu än låter. Om jag hade råd skulle jag äta där varje dag. I kanske en vecka.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Ojojoj. Jag skulle nog vilja vara Agatha Christie på 30-talet.
Fisk eller badkruka: Har förvandlats från en badkruka till en fisk, helt klart. Kombinationen av att varken vara lika spinkig eller bortskämd med badtillfällen längre har förvandlat mig.
Saft eller alkohol: Tycker inte om saft så värst, så det får bli en öl.
Hur många kuddar sover du med: En. Fast vi har fem i sängen som ligger vid mina fötter.
Favoritväder: Strålande sol men rätt kallt. Så man kan sitta på en uteservering i kofta.
Spelar du nåt instrument: Inte längre.
Morgon- eller nattmänniska: Haha. Den som inte vet svaret på den frågan känner inte mig. Sparare eller slösare: Se ovan.
Vem är viktigast för dig: Det är ju som att säga vilket syskon man gillar bäst (Peter).
Bästa film: The Hours, She's so Lovely och typ hundra till.
Tror på liv på andra planeter: Såklart.
Har du några homosexuella vänner: Men hej politisk inkorrekt fråga. Har du några svarta vänner? Vita? Berätta så kan vi vara fördomsfria tillsammans. Längtar till Michael Moores film om homosexuellas rättigheter - när blir homofobi jämställt rasism på dålig-skalan? Förresten så känner jag en massa bögar som hånglar och håller på hela tiden, fy fan. Jag menar det är väl okej om de gör det i smyg liksom.
Tror du på mirakel: Om man jobbar skitmycket kanske.

Update

Förutom galna samtal med spanjorer så händer mycket i mitt liv just nu. Vi tar det i punktform:

• Jag var i Paris i förra veckan. Alldeles fantastiskt underbart och jag vill tillbaka.
• Jag har sjukt mycket att göra i skolan; nästa vecka är det uppsatsskrivande - igen - och förbreda presentation, photoshoot och skriva artiklar som gäller. Och lite till. Jag har blivit stammis på biblioteket där svenska Isabell brukar sitta med mig. För övrigt har vi konstaterat att cirka 70 % av bilioteksbesökare är utländska studenter. Är det att vi måste jobba hårdare för att nå samma resultat, eller är vi mer ambitiösa för att vi inte är på hemmaplan?
• Jag har insett hur mycket svenska jag har tappat här. Det är riktigt svårt att svänga ihop tjusiga meningar på svenska och för varje halvdålig jag kommer på finns fem eleganta lösningar på engelska. Suck. Hur lösa detta?
• Jag har också upptäckt att jag förstår norska. Inte bara okej, utan typ allt. Pratade med mina första norrmän på en fest häromdagen (!!!!!) - (märker att detta kräver en längre parentes - jag kan inte för mitt liv komma ihåg ett tillfälle då jag haft en riktig konversation med en norsk. Alltså aldrig tidigare i mitt liv. Är detta väldigt konstigt? Det känns som att det borde vara det). I alla fall, jag fattade norska lätt som en plätt och fick beröm av norskfolket. Sedan började vi bråka om vem som var bäst i sport.
• Jag har slutat vara en slav! Jag sa till min manager att jag inte klarar av att jobba 20 timmar i veckan längre och om hon inte kan ändra det så slutar jag (kanske inte i de ordalagen, men betydelsen var den samma). Hon sa att hon inte ville "förlora mig" (så sött) och sänkte mina timmar till nio. Från nästa vecka - saturday sleep-ins here i come! Ha! Jag har blivit en tuffing.
• Faktum är att fyra personer sa upp sig i veckan och Zara går på knäna, inte intäktsmässigt (duh) men personalmässigt och jag tror Sharon (min chef) vill behålla de som kan vika kläder fint och ser glada ut, vilket jag kan och gör utan problem.

Och man trodde det där med isbjörnar på gatorna var en överdrift.

Det finns en spansk man på Zara. Han heter Rickard, eller Rickardo, alla säger olika. Rickard pratar nästan aldrig, men när han gör det kommer en konstig pipig ton ut från hans mun och ord som inte riktigt är engelska.

Men idag ändrades något. Han följde med mig, Alessandra och Badra på lunch, med lika oförstående spansk flickvän i släptåg, och sa flera begripliga ord. Och sedan var det ingen hejd på ordflödet.

Det första han ville veta vad om "saunas are from your country," vilket jag log lite åt och sa att det är lätt att ta fel, det är finnarnas påfund, men vi bastar gärna och rätt mycket ändå. Jag har till och med en hemma. "Oh, and then you jump in the snow?" Eh: "I think that's a bit of a myth. I mean. you could, I suppose, but then it would have to be snow for one, and you'd have to wear a bikini, unless you are in an insolated place, and..." - jag upptäckte att jag tappat bort stackars Rickard någonstans vid "myth" och sa: "But we do do it," för att inte fullständigt förstöra en snö-och-bastu-besatt spanjors fantasier.

Han såg nöjd ut, och var tyst ett tag. Sedan frågade han, på fullt allvar, med tonfallet hos någon som bara vill bekräfta fakta: "But you do ski to school, right?"

vardag

Från familje-idyll i en av världens vackraste städer till plugg, jobb och lite plugg till. Ibland känns vardagen gråare än vanligt.

Move that bus

"Stockholmsgruppens Caroline Winberg gjorde igår Victorias Secret-visningen för tredje året i rad! Satan i gatan! När kommer showen visas på tv i Sverige? Vilken kanal?! Vill veta nu! Om det är något som ger mig gåshud är det denna visningen och så klippet “move that bus” i Extreme Home makeover då såklart." (Elin Klings blogg, se inlagg har)

Saklart? Hm. Ar det bara jag som inte hort talas om "move that bus"-klippet som tydligen slar till och med en modevisning i rysningfaktor? Plotsligt onskar jag desperat att jag visste mer om varlden.

Paris

Imorgon bär det av till London (jag ska åka bil med en kompis, hjälp.) och sen Paris på söndag. Hörs!

Nämnde jag att Chat är rädd för ägg?

Så här ser det ofta ut i vårt kök. Rätt rent, särskilt om Chat har diskat, men med en liten detalj som är lätt att missa. Äggdelaren. Kan du se den? Den bor i hörnet, så långt borta från den vanliga disken som möjligt. Man kan ju smälta för mindre.

Jag har verkligen inte tid med det här

Chat: "Peter looks so American!"

stress

Jagharsåsjuktmycketattgörajagtrotjagdör.

Har precis suttit i sex timmar med en uppsats. Nu måste jag iväg och intervjua en tjej. Klockan halv åtta ska jag ta en drink med Isabell och sen till biblioteket innan de stänger klockan nio. Ikväll ska vi äta tacos, och jag har femtioelva saker att skriva tills imorrn och Americas Next Model måste ses klockan tio.

Better run -

En fläsk-enhancing kappa

Har inte funkat att ladda upp bilder men nu hände något. Så här fin är min kappa från H&M som jag var förutseende nog att inhandla i September.

Man får dock en roligt formad kropp i den. När jag hälsade på Shayne sist skrattade han rått och förkunnade "Haha, ha, you look really fat in that coat!" Jaja, jag har alltid velat vara lite fläskigare. Fast inte i ansiktet. Då blir jag sur. Ansiktsfett, försvinn.

Ilska

Jag är så arg. Japanresan blir inte av i januari, för två kärringar vill åka i maj. Studenternas åsikt frågas inte om. Imorgon ska depositionen betalas in. Ingen som jag pratat med på kursen vill åka.

Mig inkluderad.

Arg, arg, arg.

Att inte vara tjugo längre

Jag inser att jag lever lite annorlunda än de flesta av mina kollegor på universitetet.

Hannah: Did you go out last night, Sara?
Jag: Oh no, my sister and brother have been here for a week. My brother's only 15, so we've been bowling and stuff...
Hannah: Omg! You must just be like: "I can't wait until they go so I can go out and drink!"

Inte direkt.

Faktum är att den senaste veckan nog varit den roligaste sedan i somras. Vettiga människor (även om de får en att tvivla ibland, syskonen), bowling, bio och häng.

I'm so over partying.

Det var bara det.

Det finns en norrman i Southampton som heter Coolbjörn.

Hahaha. Haha.

Ha.

Det här kan bli lukrativt!

Jag skitnöjd idag, för TVÅ människor kom fram till mig igår och sa att jag ser ut som Jessica Biel. (Varav en som var aslik Jim Carrey).


Jag funderar nu starkt på att:

a) smyga in i Justin Timberlakes hus och helt enkelt ersätta den riktiga Jessica, äkta "handen som gungar vaggan"-style.

b) signa upp mig till en sån där agency som hyr ut lookalikes och bli skitrik

Nu ska jag ta och äta lite guacamole. Imorgon London och sedan en vecka med syskonen. Blir nog en veckas bloggpaus. Laters!

Update

Har jobbat ännu en helg. Ikväll, imorgon och tisdag måste jag plugga en massa så jag kan slappa när Jenny och Peter kommer hit. London på onsdag!

Hero of the day

Med tanke på att jag för någon månad sedan klagade över otrevliga butiksbiträden kommer följande inlägg möjligen te sig lite ironiskt.

Så, ursäkten avklarad.

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ FOLK? Varför, VARFÖR, tror idiotmänniskor att det är okej att bete sig hur som helst när de shoppar? Inte nog med att hela Southamptons befolkning ska ut med barnvagnen och mormor på en LÖRDAG av alla sketna dagar, sorgliga människor, utan de måste klaga och spilla och sätta tillbaka skor i fel ordning och inte knäppa en enda jävla knapp. Och sen ska de fråga om rabatt och bli förskräckta när de inte blir beviljade, snåljåpar. Och måste de fråga saker hela tiden?

Ursäkta, har ni den här i gult (kan du SE DEN I GULT, idiot?) När får ni varor? När öppnar ni? Vad har ni för telefonnummer?

Huvudvärk.

Och lördag var droppen gånger hundra.
En välklädd kvinna i trettioårsåldern ska betala för två koftor. Kortet vill inte fungera.

Jag: Sorry, it comes up as "not authorised".
Kvinnan: Oh, yeah. It's been really weird all day. I've had something like twenty cards sent to me the last year! Can you try again?
Jag: Sure, of course. (Drar kortet. Fungerar ej.)
Kvinnan: (argt) I can't believe it! Can I call my bank?
Lili (som avlarmar hennes varor) Of course you can!

Men telefonen är upptagen och tanten måste vänta. Vi pratar om hennes kort; jag säger att "nej, det behöver inte vara att du inte har några pengar, det kan vara kontakten mellan maskinen och hennes bank" och är allmänt trevlig. Blir avbruten.

Kvinnan: CAN I CALL MY BANK NOW?
Lili: Oh yeah ,sure. Did you want to use the phone?
Kvinnan: I HAVE TOLD YOU NOW FOUR TIMES I WANT TO USE THE PHONE.
Sara: It's just here. I'll hold the things for...
Kvinnan: (har gått över till telefonen, ryter) It's not working! Seriously, you people. Where are your brains?
Kate: (en annan kollega som precis kommit över till kassan) Oh, you need a code!
Jag: (lite ställd, allt händer på en gång, kvinnan glor, är aggressiv och bankar ursinnigt på telefonen) Oh, yeah. What is it again?
Kvinnan: (extremt aggressiv nu) Oh you people, you are brainless. You are so stupid, honestly, how old are you? Where is your intellegence?
Jag: Don't be rude.

Kvinnan blir tyst. Lite ställd.

Kate - har en kund bredvid sig som inte kan tro sina ögon och mumlar, "she can't talk to you like that" säger: It's 3644, isn't it Sara?

Jag: fortfarande helt shockad över att bli kallad hjärnlös av en främmande person som varken är på droger eller inspärrad på mentalsjukhus, även om hon borde vara det, svarar: Yes...
Kvinnan: AND WHAT DO I DO NOW?
Jag: You enter the number.
Kvinnan: (trycker ilsket) Now I'm being fucking PUT ON HOLD (Men vad tror du när du ringer banken? duh)
Kate: (skakar av ilska) We don't have to serve you. (och hon går därifrån)
Kvinnan: (vänder sig om efter Kate och frågar mig) WHAT DID THAT FUCKING COW SAY?
Jag: (helt shockad)
Kvinnan: (spänner ögonen i mig) I think this is your job, you know. You should call my bank (Fel. Olagligt.) I don't have to do this.
Jag: I'm afraid I can't call your...
Kvinnan: DON'T TALK TO ME WHEN I'M ON THE PHONE!

Jag är fortfarande helt mållös. Vet inte vad jag ska göra riktigt. Chefen har kommit dit och undrar vad som står på. Kvinnan väser åt henne: "You the manager? Don't you MOVE!"

Jag tar nästa kund. Kön har växt sig lång. Kunderna kan inte tro sina ögon heller, och ser medlidande på mig. Soundtracket till de transaktioner jag godkänner är Galna Kvinnan på Telefonen som i tio minuter eller så skriker på den stackars bankmannen. Ett utdrag:

"THE PASSWORD IS 110746 - THAT IS MY FATHER'S BIRTHDAY. HE IS DEAD NOW, OK? THAT PASSWORD HAS NEVER CHANGED, SO I DON'T CARE ABOUT YOUR FUCKING EXCUSES"

"YOU KNOW WHAT, I'VE GOT 165 000 POUNDS IN THAT FUCKING ACCOUNT SO YOU CAN GO TO HELL"

Börjar inse att kvinnan är galen och fruktar så smått för mitt liv. Men nu är jag förbannad. Så sjukt förbannad. Vi ska INTE behöva ta detta.

Och så måste jag gå på lunch. Redan en halvtimme sen och klockan är halv fyra.

På lagret gråter Kate, alla är i uppror, alla undrar vad Sharon (vår chef) ska göra när kvinnan lägger på luren.

En halvtimme senare och Sharon gjorde ingenting. Förutom att ta skit som "det här är den sämsta affären jag någonsin varit i," "jag ska få dig sparkad" och "alla är utlänningar på det här stället". Mig kallade hon "80 % trained". Väldigt specifikt. Men mild kritik jämfört med att kallas kossa.

Är fortfarande arg när jag kommer hem. Och lite ledsen, nästan. Det är något sorgligt över att se störda människor i action, och läskigt att vara utsatt när man inte är van.

Chat däremot, är van.

När jag berättar vad som hänt säger han; "Hon var på Topshop vid ettiden. Lockigt hår? Välklädd? Spritt språngande?"

Japp, det är hon. Vad hände, undrar jag.

Chat: Well, she walked up and wanted to pay with a check. Jackie, the girl at the till asked to see her id. Then, the woman screamed, "FUUUUCK YOU!"

Jag flämtar. Nej, gjorde hon verkligen det? Innan hon kom till oss (hon var på Zara vid tre)?

Chat: Yeah. And I was standing next to Jackie, so I walked straight over to the lady and said to her: "You need to leave".

Näe, sa du verkligen det?

Chat: Yep, and then she started protesting. I looked her in the eye, pointed to the door and went "GET OUT". And she did.

Såklart.

För oss vanliga dödliga, som inte är så instiktivt heroiska som Chat, känns kontrasten mellan hur jag och han reagerade väldigt deprimerande. Och som ett stort antiklimax på en extremt dålig dag.

Gårdagens trevligaste nyhet

Någon som missat att Dumbledore är gay?

No way

Trots att jag inte blivit utmanad stjäl jag den här listan rakt av (härifrån). För den såg kul ut.

No way in hell:
1. Jude Law.
Står inte ut med människan.

2. Socker i kaffet.
Varför dricka kaffe om det inte smakar kaffe?

3. Shots
Shots borde komma med en skylt som lyder: VARNING! Innehåller äckelpäckelsprit med avsikten att framkalla kräkning ikväll eller imorgon.

4. Bingo Rimér, Hugh Hefner och alla andra snuskgubbar därute som lever i fel århundrade. Ni äcklar mig.

5. Playstation
Inte för att jag har något emot själva spelandet, i moderation (är det ett svenskt ord?). Absolut inte. Men kan nån förklara för mig varför majoriteten av spelen handlar om bilar och krig (den första med rätt så stor del i den där miljögrejen som är på tapeten just nu, ja justja, att JORDEN HÅLLER PÅ ATT SVETTAS IHJÄL, och den andra rätt dålig eftersom jojustja, krig DÖDAR MÄNNISKOR) men okej, män styr världen och därför är playstation skit. Jag tänker spela när de gör ett roligt spel. (Ska prova Guitarhero, lovar).

6. Kunden som sa att jag inte hade en hjärna i lördags.
Lång histora. Tar det nån annan gång.

Yes, any day:
1. Familj och Vänner.
Nej, det är inte en klyscha. Ni anar inte hur mycket jag saknar er härborta.

2. Skräpteve.
Min trogna vän när hjärnan behöver kopplas av.

3. Sömn.
Gimme more (shit, är det Britneys nya låt?)

4. Litteratur.
Viktigaste kulturformen. Viktigare än musik.

5. Italien.
Kärlek vid första ögonkastet.

6. Avokado.
Tänk om det inte fanns avokados. Läskig tanke.

Fyll i listan i kommentarsfältet!

Schizo, jag?

jag tror jag ångrar mig. kanske kan skriva på vilket språk jag känner för, helt enkelt.

(japp, tog udden av mitt högtidliga tillkännagivande nedan totalt)

And it's official!

To my avid seven readers,
I am researching an essay at the moment that will, broadly speaking, look at how the Observer Woman Magazine represents women.

And it depresses me.

Firstly, because I actually like Observer Woman, a publication that on closer inspection turns out to be about as ground-breaking as American Pie in terms of female emancipation.

Secondly, because I’ve come across such good writing on the subject it makes me want to give up being a journalist altogether.

So. Because I’m not really giving up, merely having a bit of a moan, I thought I’d do something about it.

I’m going to practise my English. And this is where I start. Welcome to my blog. Same shit, different language.
Sara

Minimalt skrivbord = minimalt gjort

Ibland är det inte mysigt att bo i en liten lägenhet. Ibland är det verkligen sjukt jobbigt. Det här är mitt skrivbord när jag pluggar.

Från Ebba von Sydow till Poodles

Jag älskar svensk journalistik. Ebba Von Sydow-bråket (vem är den där idioten Vimal egentligen?) fick mig att kolla runt på expressen.se, och ha, ha, ha, vilken sk(r)attkammare. Ett urval:

Ernst slår tillbaka
Flera antikexperter har sågat "Första, andra, tredje" Ernst: "Min positiva skål är så fylld att den svämmar över"

Ernst "skål" av egenhändigt snickrade klyschor sinar aldrig.

Tv-bonden jagade tjuv
Hotades med kniv. Karl Petter jagade tjuv som försökte stjäla familjens sexhjuling: "När jag kom ikapp honom drog han en kniv".

Vad är det för tafflig tjuv som försöker stjäla en sexhjuling? Vad är en sexhjuling?

Poodles bloggar om det glamourösa rocklivet -
exklusivt för Expressen.se! Poodles bloggar direkt från turnén! Läs om vad som händer bakom kulisserna.

Hahahaha. Poodles.

Allt från samma sida, nämligen denna.

Bild.

Hur googlar man detta?

En av svårigheterna idag är att all kunskap går att få tag på, ofta genom ett klick på tangentbordet, men informationen är platt.

Inte alltid. Ibland är den levande. Säg att du inte visste vem Britney Spears var; på några minuter kan du kolla klipp på YouTube eller artiklar på Timesonline eller Sun, vad du nu föredrar, och inom en halvtimme har du en hyfsad bild av Britneys karaktär (medias bild förstås, men den bör inte förkastas för det).

Men vissa saker är svårare, och jag behöver hjälp.

Kan någon berätta för mig om Steven Soderberghs debut "Sex, Lies and Videotape" anses cool? Vill helst veta om den är tillräckligt indie/cred för att kunna anges som referens i en lite "arty" (kan fasen inte komma på något bra ord för arty på svenska) artikel?

Ibland räcker inte google till.

Dagens Zara: Respect the Size

En fransk tjej som jobbar med mig har en pojkvän som också är fransk. Han började jobba på damavdelningen idag.

(!!!!!!!!!!!!)

Seriöst. Jag som har erfarenhet kan säga att inte utsätter man sig frivilligt för att jobba med sin pojkvän. Men så är fransyskan lite konstig också. Hennes pojkvän är väldigt... fransk. Med andra ord, han pratar helt obegriplig engelska och kollar på rugby. Försökte få igång ett samtal med honom idag men det blev mest jag som frågade och han som svarade och ingenting förstod vi.

Men en sak förstod han, till slut. Det här var vårt samtal.

Jag: Are you putting the cardigans in size order?
Han: Uhu? (levande frågetecken)
Jag: The jumpers. Size order?
Han: Uhu.... (tänkande frågetecken)
Jag: Like, large, medium, small, x-small...
Han: Yes, size. Of course.
Jag: Did you do it before?
Han: Uhu
Jag: Never mind. Just next time, try and put them in size order?
Han: (helt oväntat) Oh, yes! I need to respect the size.

Respect the size. Word!

Datakunskaper, kom hit!

Skulle behöva pappas eminenta excel-kunskaper nu när jag måste organisera mitt liv. Det är konstigt, jag kan göra mig själv genomskinlig i photoshop, lägga upp artiklar i indesign och konstuera hemsidor i dreamweaver, men ett jäkla diagram i excel ska vara helt omöjligt att få till.

Själv var man sjuk någon gång på nittiotalet

Snabb uppdatering av livet: är sjukt stressad av skolarbete redan. Försöker att inte tänka på Framtiden, för den är läskig. men nära. Träffade två svenskar idag igen. Hemtrevligt. Köpte en farfarströja på H&M och ett par byxor som inte var jeans.



Chat är sjuk och därmed döende. Har lagt ut en förmögenhet på "medicin" från Boots. Det är medicinen som gör honom sjuk, tror jag. Hans mamma är en hejare på att få tag på penicillin (underlig talang, jag vet) och brukar skicka på posten när Chat blir sjuk. Perfekt exempel på dum idé. Men nu är det poststrejk så ingen medicin. Ha!



Nu: Inspector Lynley och chokladmousse.

Dagens konstaterande

Träffade Isabell idag. Hon är svensk. Jag saknar Sverige.

Dagens Zara: och de kallar den vilodagen

Ni kanske tycker att det är konstigt att jag skriver så mycket i veckorna och inget på helgen. Blir omvänt, liksom. Anledningen är förstås mycket enkel. Jag jobbar på helgen.

Det här var min dag.

8.00 - möts av en leverans på fyrtio kartonger och åtta stänger kläder. Jag och fyra tjejer till tar först av plasten på varje klädesplagg på varje klädstång. Det blir ungefär tio sopsäckar plast.

8.20 - Organiserar kläderna efter stil och prisgrupp. Jackor i ylle på en stång, chiffonblusar på en annan.

9.00 - Kollar alla larm på alla kläder. Om de inte är larmade, gör något åt det.

9.15 - En person (inte jag) skriver ut prislappar till kläderna. Vi (resten) går efter och prismärker.

9.50 - Sorterar kläder efter om de är gamla eller nya. Fyller sedan på storlekar som fattas i butiken.

10.30 Klädstänger klara. Rullas in på toaletten (lagret är fullt).

10.30 Får panik eftersom butiken öppnas om en halvtimme. Drar in alla fyrtio kartonger på toaletten (ja, vi har en stor toalett).

11.00 Tar den första kartongen och börjar processen: tar bort plasten runt plagget, slänger silkespappret det är invirat i, skriver ut rätt prislapp, prismärker, larmar vid behov. När lådan är tömd slängs varorna tillbaka i kartongen (eftersom lagret är fullt).

14.00 Lunch

15.00 Tar den sjuttioelfte kartongen för dagen och suckar.

17.00 Blir kallad till golvet. Butiken har stängt. Blir tilldelad en avdelning. Sorterar alla plagg efter storlek. En extra-small, en small, två medium, en large, en extra-large. Om det finns två large måste en tas bort, bytas galje på (plagg i butiken har trägalje, på lagret har de plastgalje) och sorteras med resten av plaggen på lagret. Alla kläder i butiken måste sedan hängas med samma avstånd mellan galjarna. På borden måste allt stickat vara i storleksordning, prydligt vikt och med två av varje storlek.

18.30 Efter en halvtimmes övertid som resulterat i en nio och en halv timmes arbetstid för moi, har vi möte. Sharon, som är butikschef, ger alla en utskällning för att vi inte har varit så noga med det där med storleksordning och avstånd mellan galjarna på sista tiden.

18.33 Vi får gå hem.

---------------------------------------------------------------------

Intresseflaggan vajar, kanske ni säger. Vlle bara förklara varför jag inte skriver så mycket på helgerna.

Ville ha!!!! Fick.

För er som inte läser Elin Klings blogg och förmodligen inte har lust att börja heller måste jag dela med mig av ett inlägg här.

Det är inte ofta jag håller med Kling, men vi har en sak gemensamt. Det är inlägg som det nedan som kommer att saknas när Alex Schulmans blogg gått i graven.

(Extra roligt förstås eftersom Kling är den som det drivs med. Varifrån kommer dessa modebloggares självdistans infrån? Imponerande.)

------------------------------------------------------------------------



















T-shirt: Många frågar mej: "T-shirt med tryck - flott eller bort?" Självklart flott. Super flott! Till hösten ska kläderna också vara för små. Sjuukt men sant. Denna tröja hittade jag på loppiz och nu kan jag inte vara utan den. Sååå läcker. Ville ha! Ville ha!!!!! Fick.

Kalsonger: Åhléns. Bra med svarta om det kommer bajs, så ser man det inte så bra. Ska blinga dem med äckta swarowski kristaller och så när jag sover känns det som jag sover med stora gruskorn i röva!! Cravings!!!!!!

Accessoar: Gök ur. Brukar stå å posa för klockan ibland och så när pippi fågeln visar sig blir jag först jätte skrämd och sen jätte glad och så posar jag med bena i kors och fågeln posar den med eller göker eller vad den gör, och jag öppnar munnen och tittar på den sexigt, men så brukar jag trassla in benen i varandra och så faller jag ihop som en stor skithög på golvet. *LOL* ASG!!!!! Så sjukt. Händer flera gånger om dan.

Överkurs: Är det kallt i sängen tar jag på mig ett par färgade leggings. Nu är jag ute efter ett par i grälla pastellfärger. Måste ha denna. Måste. Nu!! Warning, warning! We have a super craving!!!

Därför står jag med fötterna inåt, som en sinnessjuk: Jag tycker acksentuerar mina flotta långa ben. Axentuerar? Asentuerar? Axutation? Äh. Står man med fötterna inåt bildar kroppen en snippa och snippor är faktiskt fina. Min är rosa som rå tonfisk, hihihi.

----------------------------------------------------------------------------------


Se inlägget i sin helhet här. Bild stulen från samma ställe.

Vad händer i Southampton?

I söndags rånades och misshandlades en man svårt utanför en av Southamptons barer och kastades i en soptunna (de gröna med lock ni vet, men aningen större modell). Dagen efter slogs en man i huvudet, föll mot en vägg och ligger nu på intensiven i kritiskt tillstånd. Överfallet rubriceras som mordförsök. Killen i fråga är en bekant till en bekant. Båda incidenterna hände på samma ställe, där också en kvinna i fyrtioårsåldern våldtogs för några dagar sedan.

Polisen är efterklok och patrullerar nattetid, samt delar ut information till studenter med nummer man kan ringa om man vet något.

Jag och Chat bor på andra sidan stan. Det är väl enda trösten.

Svaret

Fick svar på mejlet jag skickade till min lärare förresten. Översätter det till svenska för att utesluta risken för konflikt:

Sara,
Jag vet, och tror mig när jag säger att jag hade inget val i frågan. Men det finns en chans att vi fortfarande kan arbeta tillsammans i år. Jag är din personliga lärare (vad nu det betyder, min anmärking) och tänker föreslå att jag tar några studenter från Suzanne eftersom jag inte har speciellt många själv.

Så håll ut tills jag vet mer.
Lisa

En bra måndag.

Å, igår var värsta bästa dagen; efter lektionen med Mark gick jag till biblioteket och pluggade lite. Sedan till stan där jag åt lunch på Pret (Pret a Manger har öppnat i Southampton - ett mirakel!) och läste tidningen.

Sedan köpte jag ett par stövlar. Lite mc-modell, halvlånga, bruna. Ser lite billiga ut. Men jag behövde något mellanting till mina jodpushliknande svarta och Frye-lookiesarna från Topshop.

Efter det mötte jag Sean för en drink på The Slug and Lettuce. Han uppdaterade mig på Grekland (har varit där och båtluffat i en månad) och livet i allmänhet. Matt kom efter en stund. En timme senare var vi åtta pers runt bordet, då Chat och halva hans kurs (de är bara elva stycken!) kom.

Vid nio gick jag och Chat hem, åt pizza framför nya Top Model och satt sedan i våra snushattar, lite snurriga av ölet, och kollade på Prison Break, nya säsongen.

Plugghästen

Igår var första dagen i skolan. Jag var lika peppad som jag varit sedan sju års ålder på första dagen, och med tanke på att det är min sista första dag kanske mer än vanligt.

Vi hade bara en lektion, "Cultures of Consumption", en fortsättning på förra årets "Cultural Influences on Fashion" med underbara Mark Farwell. Grym lärare. Mark gick igenom kursen, som kommer att handla om postmodernism, sen kapitalism, globalisering och dess inverkan på konsumtionsvanor.

Det var en intressant introduktion. Den roligaste stunden kom när Mark förklarade att vi fick gärna gå på vilka seminarier vi ville, men "helst inte den på torsdag klockan fyra. För då kan det bli som förra året när han ofta fick hålla lektion med den enda student som orkade närvara".

"I won't name any names, but she is sitting over there," säger han och pekar åt mitt håll.

Det må vara min sista första dag, men jag är fortfarande lika irriterande nördig som jag var när jag var sju.

Play

Chat har köpt en playstation.

Herre Jesus Maria och en kamel vad irriterande.

Och vad säger människan när jag kommer hem?

”It’s for Peter!”

Såklart det är.

Sunset Beach-varning!

Sitter och läser igenom gamla blogginlägg och hittade det om Five-kvällen i förra månaden. Ni vet, då vi var ute med vår kompis Si som träffat en liten rädd tjej på Myspace.

I alla fall. Ami hade lämnat en kommentar till det inlägget som jag inte sett, där hon undrade hur det skulle gå för kärleksparet.

Och här ska ni få höra skvaller alltså.

Si åkte på semester och träffade världens bästa tjej från typ Skottland. Fast inget hände. Men nu pratar de i telefon hela tiden vilket bebistjejen inte vet om.

Och nu är Si förvirrad. Stackars lilla pojke. Här går han och är otrogen i tankarna, flickebarnet har blivit ännu räddare (hon säger att han har betett sig konstigt sedan han kom hem från Magaluf - haha, jag vet, klyscha- och vill göra slut om han inte blir normal igen) och han är förvirrad!

Lovar att hålla er uppdaterade. Åh, vad jag gillar när min blogg känns som en såpa! Och om ni un drar, jag tycker att han borde göra slut.

Guardianläsare: alltid lika civila

Daniel Taylor skriver på GuardianUnlimited att Sven-Göran Eriksson förtjänar en ursäkt av engelsk media efter Manchester Citys succéinledning i Premier League. I kommentarsfältet händer sedan något mycket roligt.

goondog
September 29, 2007 4:20 PMMinneapolis/usa
He gets NO APOLOGY because he agreed to work for a man who has been accused of human rights violations and abusing his power when he was in office in Thailand.....an extremely wealthy man in a country full of a lot of very poor people. City fans should be disgusted at what has happened to their club. Its a disgrace.
And before anybody says "nothing has been proven"....wise up.

Opinionxpress
September 29, 2007 4:32 PMLondon/gbr
Goondog your comment is ill-informed and ill-thought out. Ericsson is not a politician. The British government ratified Shinawatra's buy-out of City as it there position to do so. I hope your stand from on high stopped you watching Arsenal v Man City. Didn't stop me. Come on you gooners!

goondog
September 29, 2007 5:05 PM
Opinionexpress - "Ericson isn't as politician"...that reverberates with me along the lines of...the Nazi soldiers were "just following orders"...
You say I'm ill-informed... http://en.wikipedia.org/wiki/Thaksin_Shinawatra

salarat
September 29, 2007 5:16 PM
Goondog - first of all, using Wikipedia as substantiation for anything is ridiculous, and you know it. You could have written the content in that link, for all anybody knows.

Second, writing this from Bangkok as I am, with the benefit of a point of view a lot closer to the reality than yours in Minneapolis, I can confidently say that the majority of Thais would rather have Thaksin still in power than the bumbling military-controlled civilian government in power now. Don't talk about what you don't know.

Third, Sven has always been a great club manager. I don't know about the quality of the England players at his disposal - personally I think they should have done better in the various international competitions under his rule. But I do think his specialty is club management, not country management. The two are two very different animals. I predict great things for City under his stewardship.

goondog
September 29, 2007 5:23 PM
Okay fair enough.

Det är verkligen jag under peruken!

Dagens höjdpunkt: När Therése sa att jag såg "precis ut som" Jessica Biel.

Dagens lågpunkt: När jag jobbade nio och en halv timme på en söndag och insåg att jag kommer att börja klockan åtta på morgon varje söndag, varje vecka, från och med nu.

Dagens lågpunkt nummer två: Att jag hängivit mig till svengelskan så till den milda grad att jag är tvungen att hitta på nya ord för att fungera i skrift.

Bild

Sminkborttagningstips!

Har precis tvättat mig i ögat med aceton.

Det sved lite, men sminket gick bort jättebra.

Ekonomirapport från Antarktis.

Räkningar, jag hatar er. Gå och dö.

Telefonräkning: £142
Elräkning: £450 (förra kvartalet, vill inte ens tänka på vinterhalvårets)
Vattenräkning: hm. Noll. För vi låtsas inte om att de finns.

Jag fryser ihjäl. Det är fem grader ute, vår ytterdörr leder direkt in i vardagsrummet och jag vågar inte sätta på elementet. Gud vet vad elen skulle kosta då.

Inte lika glad idag

Dear Lisa,

I’ve just come back from the welcome-back meeting with Suzanne and was very disappointed to find that, despite what we were told all last year, you won’t be doing the practical dissertation.

One of the reasons I chose the practical dissertation in the first place was because I trust your judgement and feel comfortable working with you.

If there is any way I could still work with you this year, please let me know.

Sara

Personlighetsklyvningen: förklaringen

Bilderna nedan sammanfattar min dag rätt bra. Först fick jag äntligen, ÄNTLIGEN, mitt snus, och med det kom en Ettan-hatt. Det är utan tvekan min käraste ägodel för tillfället, och kommer att bäras då jag högtidligt snusar framför tv:n (jag har slutat äta chips för att mitt huvud, observera, huvud, har börjat blivit tjockt. Jag har huvudsätstörning. Kaffe och snus gäller tills mitt huvud återfått sin vanliga storlek. Som är 54, enligt studentmössan, btw).

Jag älskar min hatt.

Men sedan har jag och Chat haft fotosession för ny Vlt-byline. Därav klyvningen. Tyvärr blev alla korten suddiga och måste tas om. Men det vet inte Chat om än. Känner att en ny mat-mutning är på väg.

Nu ska jag jobba. Fem till nio, vafan är det för skift.

Dr Jekyll och Mr Hyde

Varför kan jag bara inte hålla tyst?

En anekdot från förra veckans utgång med jobbet måste vara då jag försökte förklara varför London är bättre än Southampton.

Jag sitter och pratar med Kellys pojkvän, som jag precis presenterat mig för och utbytt diverse artighetsfraser med. Han frågar vad jag ska göra efter examen och jag svarar att jag ska flytta till London, såklart. På grund av jobbmöjligheter. Allt gott och väl. Så frågar han vad jag tycker om Southampton, varefter jag börjar på en lång harang om varför jag hatar staden. Mitt i inser jag till min fasa att mannen kommer från Southampton och sätter igång ett ordbajseri i stil med:

"Ehhh... I mean it's not that bad. I'm from a smaller city myself, and anyone who moved there would probably hate it, too! Like, London is so much more interesting... the diversity... You know, the people are more interesting.

"Maybe not more interesting, (halvt panikslagen, försöker vinna tid) but I mean... since I've moved here I haven't found the same depth... Like, it sounds like a cliché but my best friends in London are a gay couple.... (ok, vafan nämnde jag det för?) ... who... (försöker komma på vad som är så fantastiskt revolutionerande med att vara bög att det motiverar Londons dragningskraft, och drar till med,) ... who live in a house."

Snyggt, Sara.

Prada S/S -08

Bara för att göra det officiellt innan bloggrecensionerna börjar droppa in: jag gillade inte Pradas visning så värst. So shoot me.

Sammanträffande

Usch. Satt precis och skrev på nästa veckas krönika för Vlt och så går jag in på fatale och ser att Annika Marklund har skrivit ett inlägg på samma tema.

Känns alltid som jag härmas när det händer, även om det är långt ifrån sant.

Projekt och Prison Break

En produktiv dag igår; tog en promenad på förmiddagen, åt lunch hemma och arbetade sedan på mitt avslutningsprojekt (vad sjutton heter det där arbetet man gör sista året på universitetet?). Som jag kanske berättat ska jag göra min egen version av Observer Woman, den söndagsbilaga till the Observer som kommer ut en gång i månaden.

Av de sex artiklar jag ska skriva har jag börjat på tre. En profil på Gwyneth Paltrow, som kommer bli något av det svåraste jag skrivit (inga citat), en undersökande artikel på organisk bomull (som inte går sådär jättebra än, alla företag verkar sköta sig...) och en artikel på misshandel av kvinnor som ska inrikta sig på varför media inte orkar tackla ämnet.

Idag ska jag fortsätta jobba på dessa, och hinna med lite läsning; läser en intressant bok om konsumtion.

Igår kväll kollade jag och Chat in första avsnittet av nya Prison Break. Det var... förutsägbart.

And then there was one

En annan konstig grej.

När vi flyttade in här hade vi sex stycken teskedar.

Nu har vi bara en kvar.

Det är en ganska konstig sak att tappa bort.

Bärfismysteriet

Lyssna på det här. Jag sitter och äter en nektarin, och så känner jag plötsligt en smak av... bärfis!

Min fråga är då: kan bärfislukt överleva resan från Italien till Asda Southampton? Åt jag precis en död bärfis? Eller har vi ett bärfisbo i vår fruktskål?

Låter mysko. Det här kräver forskning. Emma Skyllbäck, om du läser det här: myrlejon är ej längre prio ett.

Igår.

Var ute igår med jobbet. Från ovan Alessandra med pojkvän och i högerkant, Kellys pojkvän. Kelly är på bild med mig, och längst ned är Kate med kille. Kan inte komma ihåg vad någon av pojkvännerna heter. Väldigt uppmärksam var jag. Kvällen var trevlig även om vi blev utslängda från kön (!) då en vakt ville "exercise his right" och slänga ut ett helt sällskap eftersom två personer hade hoppat in i kön (det var Kate + kille). Det roligaste var att de två var inte bland de han ville slänga ut. Tydligen var det vårt fel för att vi "lyfte upp snöret" och lät de krypa under! Arg. Dörrvakter alltså. De är onda av naturen.

Fresher's Week: det gäller att passa in

Två tjejer i provhytten bredvid mig på H&M (okej, så jag köpte inte bara dvd:n).

Tjej ett (med deprimerad röst): You know things are bad when maternity sizes don't fit you.
Tjej två: I think you look amazing!

mummel, skrik, snabbengelska som jag inte förstår, samt en mamma som bankar på provhyttsdörren och tjuter "How is it GOING?" med jämna mellanrum.

Tjej två: Ok, let's take this.
Tjej ett (osäkert): Should we wear this for induction day?
Tjej två: Yeah... ok.
Tjej ett: So we'll match!
Tjej två säger ingenting.
Tjej ett (nervöst skratt): Maybe not match.... It will be like same, but different.

En listig plan

Min återuppväckta passion för gripande dramer tog mig idag till HMV (hatar den butiken) där jag köpte The Hours för £4.

Problemet är att Chat inte vill se den. (Och visst kan jag kolla själv, men jag vill "visa" filmen för honom, det är det bästa jag vet). Det är något med "tre generationer kvinnor" som han är allergisk mot. (Som att han vore nån slags machoman som bara kollar på action.) Dessutom kan han inte med Nicole Kidman (jag vet, galen). Som tur är har Nicole Kidman en näsprotes i rollen som Virginia Woolf, så han kan låtsas att det inte är hon.

Anyway. Jag har kommit på en listig plan för att övertala macho-Chat om att The Hours är sevärd.

Lösningen är mat.

Han kommer nämligen att komma hem om tio minuter till ett uppdukat bord av falafel, pommes frites, coca cola och - till efterätt - chokladmousse. Eftersom han jobbat hela dagen finns ingen motståndskraft kvar, och vips! God mat framför tv:n.

Och nämen. Där var Nicole och hennes lösnäsa.

Film

Om Atonement med Keira Knightley och underbara James McAvoy inte är nästa film ni går och ser på bio tänker jag bli sur.

Regissören Joe Wright (Pride and Predjudice), McAvoy (Last King of Scotland och Becoming Jane) och Knightley (första filmen där plutmunnen inte irriterade) förtjänar varenda öre de tjänar på denna vackra kärlekshistoria och det gör Ian McEwan, som skrev boken, också.

Filmen fick mig att tänka på film. De jag tyckt om. Tråkigt nog är jag en kritiker-sponsrare: om jag har förtroende för en kritiker får jag förtroende för filmen. Jag gillar dessutom att se filmer tidigt: om det är för mycket snack om dem känner jag ett motstånd till att se dem efter "alla andra". Så är fallet med Last King of Scotland, tillexempel. Och Star Wars, tro det eller ej.

Min genre är drama. Jag kan se en komedi och skratta, jag kan se en thriller och bli rädd, men de fastnar inte, och betyder därför ingenting.

Filmer som fastnat:

1. Atonement

2. The Hours

3. Brokeback Mountain

4. Grizzly Man

5. Moulin Rouge

6. Titanic

7. Amadeus

8. The Painted Veil

9. Shadowlands

10. Se7en

11. The Pianist

12. Big Fish

13. American Beauty

14. Dogville

15. Cold Mountain

16. The Bridges of Madison County

17. The Departed

18. Shawshank Redemption

19. Crash

20. Million Dollar Baby

Filmer som varit bra men inte fastnat:

1. Lord of the Rings

2. Godfather I och II

3. Apocalypse Now

4. Schindler's List

5. The English Patient

6. Edward Scissorhands

7. Far from Heaven

8. Lost in Translation

10. Blood Diamond

Filmer som jag bara ville stänga av trots hyllningar i media:

1. Deer Hunter

2. Saving Private Ryan

3. E.T.

4. Munich

5. Eyes Wide Shut

Har jag glömt någon? Hur många av dessa har ni sett? Hur skulle er lista se ut?

Bild

Fri som en fågel

Jag är lycklig. Ligger här i sängen, vid ettiden för första gången på sju dagar och är officiellt a) utvilad och b) deltidsanställd - från och med nu ska jag bara jobba tjugo timmar i veckan. Bliss.

Nästa vecka är sista veckan innan skolan börjar igen. Jag är peppad. Likt Katrin Schulman som bloggbantat med sina läsare, tänker jag betygshetsa med mina.

Jag behöver höja mitt snitt från 68, 5 till 71, 3 om jag ska gå ut med en first. Bloggbetygshetsen kommer att gå till så att jag med jämna mellanrum skriver hur det går. Och om jag är skitdålig måste ni säga det, så jag blir stressad och jobbar hårdare. Skriv gärna saker som "och hur hade du tänkt dig att få jobb på en rikstidning med en 2.1?" eller "du kommer att ångra dig så sjukt mycket om du inte klarar det" osv.

Nu kör vi!

Ett gott råd:

Se. Atonement.

Trött

Förresten så är jag så grymt TRÖTT. Har jobbat femte tiotimmarsdagen i sträck idag. Två skift kvar, sedan ledig. Deltid faktiskt, från och med nästa vecka. Snart börjar skolan igen.

Imorgon måste jag vara i butiken kvart över åtta för att öppna alla kassor. Helt själv. Vilket jg aldrig gjort förut. Önska mig lycka till!

Den sitter fast!

Att fota sin hand utan att bilden ser ut som något ur en skräckfilm har visat sig vara en av livets stora svårigheter.

Här är den dock, min hand. Garanterat obruten, o-avhuggen och snyggare i verkligheten.

Varför en hand-bild, kanske ni undrar? Jag ville visa min nya klocka (okej, så jag föll för Casiotrenden) i herrmodell och de fem stycken långa röda naglar som växer på - skräll - MIG! Migmigmig!

En ny Topshop-romans: bildbevis!

Bilder från impuls-Londonkvällen. Brunetten i grönt är Robs flickvän Jess, som också jobbat på Topshop med oss. Så hon och Rob träffades på samma sätt som Shayne och Rehan och Chat och jag.

Ser inte Jess väldigt mycket ut som Sela Ward från "Once and again"? Kommer ihåg hur mycket mamma älskade den serien.

Det deprimerade kassabiträdet

På Tesco, i kassan. Plufsig man i tjugoårsåldern stirrar ut i luften med tom blick när jag börjar lägga upp mina varor.

Jag: Hi!
Han: How are you today?
Jag: Good thanks, you?
Han: I don't think I'll get through today.
Jag: (liten paus) Oh.
Han: Sorry, you came to the depressed one.
Jag: (lite ställd) Er... I know what it's like... (ger honom en tjuga för min vattenfiltrerare och två drickor)
Han: Sorry, I don't have any fivers.
Jag: That's ok.
Han: It will all be spent some day, eh?
Jag: Yep.
Han: (börjar räkna mynt) You know, I shouldn't have to do this (pekar på sin handflata där han räknar mynten)
Jag: No?
Han: No, I've got this ability. I always get the right amount of coins up without actually counting it.
Jag: Right.
Han: (pekar på sin handflata) See! Seven pounds.
Jag: It's a gift.
Han: It is. Like magic.

Londonsnabbis

Var en snabbis i London tisdag-torsdag. Kom hem från jobbet på tisdagskvällen och Chat ringde och tyckte att jag skulle komma till London. Ville jag såklart. Jag tog en taxi till stationen och satt på the Cock på Little Portland Street med en öl i handen klockan tio över tio. Impulsiv=moi.

Igår var vi på Brick Lane och shoppade, vandrade, drack kaffe och saknade. Tittade upp mot vårt fönster på Hanbury Street och såg att det var öppet. Någon vädrar i vårt rum, sa vi.

Jag köpte en blå kuvertväska på Absolute Vintage och en kjol på Rokit. Idag handlade jag dessutom en till kuvertväska och en topp för £1 (sammanlagt!) på en butik som Shayne och Rehans förra flatmate tipsade om.

Nu måste jag skriv krönika.

Bajshumor

Asså jag vet inte om jag bara är på flamshumör men jag garvade verkligen högt åt följande kommentar på Hanna Fridéns blogg. Hanna, som gärna skriver om sina bajsproblem, funderar över huruvida man kan få en stroke när man sitter på toa och trycker lite extra mycket.

På detta lite småroliga inlägg har Hanna fått 18 kommentarer varav en, skriven av Sebastian, lyder så här:

Min pappa fick en stroke när han var på toa... han dog inte, blev bara lite förlamad men det mesta är borta nu. typ lite lam på ena ögat, men märks inte om man inte redan vet om det.

Där mammor ofta befinner sig

Pratade precis med Chat. Han är i London på "affärsresa" - ett möte på Topshops HK imorgon eftermiddag - och jättenöjd. Jag är avis som bara den, och ringde för att höra om allt roligt som händer i huvudstaden:

-Chat, where are you?
-Tesco.
-Wow, London Tesco, yay!
-I went home but my mum wasn't there.
-Really? You don't have a key anymore?
-No.
-Where is she? Are you worried?
-Nah, she probably just went...out, you know.

Kort paus, efter vilken min pojkvän konstaterar trött:

-She probably went to IKEA.

Nytt hår

Det här är min nya frisyr, förresten.

Varför ni kommenterar

Jag tänkte utveckla förra inlägget om kommentarer. Tro inte att jag inte förstår er. I själva verket är jag mycket insinktsfull.

Jag vet era reasons. Så här är det:

Mamma skriver när det är något hon känner igen sig i/ har varit med om.

Pappa skriver när han tycker att jag formulerat mig bra eller involverat historiska fakta i inlägget.

Jenny skriver ytterst sällan, eftersom det inte är ofta hon kommer ihåg att jag finns (plus att hon jobbar typ jämt och är sjukt trött när hon kommer hem och det enda hon orkar göra är att kolla på Vänner).

Sofia skriver jämt roliga kommentarer, hon är bäst.

Peter skriver aldrig, främst därför att han är en fjortis och varken orkar läsa eller skriva någonting förutom Kalle Anka.

Alex skriver ibland, men bara när hon kommer ihåg alternativt känner att kommentaren har något slags värde. Alex skulle aldrig skriva typ "tja bruden!" baraföratt.

Klara skriver ganska ofta, eftersom hon är allmänt social och trevlig samt uppriktigt intresserad av vissa grejer. Men Klara är aldrig falsk, och skulle inte kommentera typ "snygg skjorta!" om hon inte tyckte det.

Lisa skriver rätt sällan, om det inte handlar om något känslomässigt komplicerat, vilket jag och Lisa har utnämnt varandra experter på. Då jäklar snackar vi kommentarer! Men denna blogg är mycket mer neutral än så. Bättre att inte skriva alls än att skriva menlösa hur-mår-du-kommentarer, resonerar Lisa.

Ami skriver när hon har tid, vilket hon inte har mycket av, alternativt när hon får lust att hälsa på/flytta till England. Inte mig emot!

Linnéa skriver aldrig. Respekt!

Kalle skriver när han har lust (en gång om året) alternativt behöver råd om vilken vinterkappa som är snyggast.

och slutligen...

Chat skriver när han är med på kort eller känner igen något ord. Aaahhhh.......

så gulligt.

-------------------------------

har jag förolämpat eller roat er? Kommentera nedan. (hihi)